Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen [SV] [THG]

Tack så mycket! Jag blir så glad över att ni tycker om det! ^^
Nästa kapitel kommer att bli längre!

Kapitel åtta: Arenan

Nästa morgon vaknade jag av att Bay knackade på dörren. Det var dags för mig att åka iväg och göra mig klar till spelen. Jag drog på mig ett par jeans och en tröja och följde med honom upp till taket. Nesta och Trevine står redan och väntar på mig där. Nesta kramar om mig hårt en sista gång. "Det var kul att ha dig här, Mercedes."
Jag nickar och vänder mig mot Bay som också kramar om mig. "Jag vet vad du kan. Slå de andra deltagarna med häpnad." Jag skrattar lätt och han kramar min hand innan han och Nesta lämnar mig och Trevine ensamma på taket. Trevine skulle hjälpa mig med dom sista förberedelserna innan jag ska in till arenan.
En svävare anländer och sänker ner en stege. Jag tar tag i den och känner hur jag stelnar till. En slags ström som fanns i stegen skulle få mig att stanna kvar. Kanske för att jag inte skulle tappa greppet? Mina händer var faktiskt blöta av svett nu.
Jag hissas upp och tror att strömmen ska släppa taget när jag kommer in i svävaren men jag kan fortfarande inte röra mig. En man kommer in. Jag ser att han bär på en injektionsspruta. "Jag ska bara sätta fast en spårsändare i dig."
Jag skulle ha nickat om jag inte vore förstenad. Nålen förs in i underarmen på mig och sedan försvinner mannen snabbt in i ett annat rum. Strömmen släpper mig och jag vacklar därifrån medan jag gnuggar den ömmande punkten där sändaren placerades.
Trevine kommer snart upp till mig och sätter sig på en svart lädersoffa.
En flicka rullar in vagnen med frukost till oss. Rostade mackor, apelsinjuice och tjocka pannkakor med sirap. Fastän jag inte är så värst hungrig trycker jag i mig två rostade mackor och ett stort glas med apelsinjuice. Jag visste att jag behövde energin, särskilt när jag missade middagen igår. Trevine försöker få i mig några pannkakor men jag skakar på huvudet. Jag ville inte börja spy för jag mådde redan dåligt, av nervositet. Tjugo minuter senare täcks svävarens fönster, ett tecken på att vi närmar oss arenan.
Svävaren stannar och det är dags för oss att klättra nerför stegen igen.
När jag kommer ner ser jag att jag står i en grottliknande korridor. Några fredsväktare kommer och snart förs jag in till en ganska stor kammare.
Trevine börjar lägga fram mina kläder så jag bestämmer mig för att ta en varm dusch. Det kanske blir den sista jag tar. Jag står med huvudet lutad mot väggen och känner det varma vattnet rinna nerför min rygg. Efter duschen borstar jag igenom håret och borstar tänderna.

När jag kommer ut från badrummet ligger mina kläder klara på ett bord. Jag drar snabbt på mig dom. Vindtäta byxor, en svart enkel tröja, strumpor och ett par stövlar. Jag känner att stövlarna kommer att bli lätta att springa i och fodringen kommer hindra mina fötter från att bli kalla. Trevine drar på mig en svart jacka med luva och drar upp blixtlåset.
Jag sätter upp håret i en hög hästsvans och sätter mig i soffan för att vänta.
Men jag behöver inte vänta länge, fem minuter senare säger en kvinnoröst åt mig att ställa mig på plats. Jag ställer mig på den svarta runda metallplattan medan mitt hjärta slår snabbt. Trevine ställer sig framför mig och tittar allvarligt på mig.
"Gör inget som kan kosta dig livet, Mercedes."
Utan att jag kan stoppa det så börjar jag skratta svagt.
"Bara genom att vara här kostar mig livet."
Trevine förstår mig men fortsätter envist.
"Du vet vad jag menar. Lita inte på någon här. Alla är ute efter att vinna och alla är beredda att göra vad som helst för det."
En cylinder sänker sig ner och avbryter vår konversation. Hon vinkar till mig när cylindern höjs. Jag grips lite av panik när jag är omsluts i mörker några sekunder.
Jag har aldrig gillat mörkret. Så många faror lurar i mörkret. Faror jag inte kan se.
Jag vacklar nästan till när bara metallplattan höjs och snart är jag uppe på marken.
På min vänstra sida finns det några berg. Från bergen rinner det en bäck som sedan rinner ut i en stor sjö. På min högra sida finns det bara skog. Jag identifierar några trädsorter. Gran och tall. Jag skymtar även några björkar längre in. Jag tittar snabbt bakom mig där jag också möts av skog. Jag börjar titta runt på mina motspelare. Ungdomarna från distrikt ett och två ser allvarliga, nästan roade, ut medan några från de lägre ser illamående ut. Som om dom kommer spy när som helst.
En kall vind börjar bita i mina kinder och öron. Några fåglar kvittrar sorgset, som om de visste vad som var på väg att hända. Plötsligt ekar Claudius Templesmiths röst ovanför oss. Jag tittar dumt upp som om jag trodde att han verkligen var där men egentligen sitter han tryggt kvar i huvudstaden.
"Mina damer och herrar, låt mig presentera de sextiosjunde Hungerspelen invigda!"

Nice! Gillar faktiskt hur du skriver.

Fortsätt!

Jättebra! Ditt sätt att skriva på är verkligen bra, du är bra på att beskriva saker i texten♥

Oh, jag längtar redan till nästa del! Fortsätt skriva, det är SÅÅ spännande!

Å, har sträckläst hela nu och du skriver fantastiskt! Är alldeles tagen. Forstätt så!

Snälla, skriv fortare! För det är ju så bra!

Den var jätte bra! När kommer nästa kapitel?

S
Su
Sup
Supe
Super
Super!
Super
Supe
Sup
Su
S

AWSOME!!!!

Supermegaawesome!!!