Att leva i en djurpark

Kapitel 12- Framtid
Alla tittar på mig. Det är jag som står i centrum Men den här gången har jag valt det helt själv. Jag känner mig inte längre som ett djur i en bur. Jag har inte satt min fot i djurparken på flera år. Det är en bra bit kvar att gå. Framme vid målet står han. Den som fick mig att inse att bara för att folk tittar så behöver det inte vara något negativt. Bredvid mig går Cyrus. Vi går armkrok och jag har aldrig sett ett så brett leende på honom. Han njuter av att för en gång skull så tittar folk på honom också, även om det som sagt är jag som står i centrum. Vi passerar bänkar av folk. Folk som jag bjudit in för att uppleva den här händelsen med mig. Där sitter Austin. Fortfarande lika blond och kort men med ett finn-fritt ansikte. Ett par bänkar framför honom sitter Launcelot. Lika prydligt klädd som vanligt och med armen om en lika prydligt klädd kille. Jag tittar bort mot målet och på Tristan. Han har världens bredaste leende och den där retsamma solbrännan som aldrig verkar försvinna. Och han är min. Bara min. Äntligen är vi framme. Cyrus ger mig en puss på kinden och lämnar över mig till Tristan. Prästen börjar prata. För en kort sekund lägger jag dövörat till och vrider på huvudet. Mamma sitter på första raden. Hon har tårar i ögonen. Charlie sitter bredvid henne och håller hennes hand. Handen där ringen gnistrar. För ett tag sedan var det hon som stod i centrum och var lycklig. Min blick lämnar min mammas vigselring och faller istället på den lille som sitter i hennes knä. Han är fyra år och har svart hår och sin pappas solbrända hy. Jag vinkar till honom och han spricker upp i ett leende. Min lilla lycka. Jag vänder mig mot min stora lycka. Jag vet så mycket mer nu än första året på gymnasiet. Man kan inte sätta folk i olika kategorier. Folk kommer i slut endan bara överaska dig och visa sig vara någon som de inte trodde. Dessutom så vet jag nu bättre än att säga att gymnasiet är som en djurpark. Det är en förolämpning mot djurparken.

Här kommer sista delen!

Är det slut?

ja, nu är det slut

Den var superdupermegafantastiskawesomeriktigtazum!!!

Fantastiskt slut. Trodde hon gifte sig med Cyrus där på slutet först haha Men awesome! ♥ Så sjukt bra, längtar efter mer från dig! ♥

Är den slut? D: Det sa du inte i morse! ;D

Men den var helt Awesome och fantastisk! Älskade speciellt de två sista kapitlen! De var så fina! ♥

Plus att jag gillade karaktärerna skarpt i denna, men jag känner inte igen mig riktigt med de olika djurskikten i min klass ;D

hej!
Jag har börjar skriva på en ny novell som heter "Dålig tajming".
Det är en kärleksnovell och jag länkar den ifall någon skulle vara intresserad
http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=27132