Halloween

Lite kanske, men vem bryr sig när berättelsen är super?

Ni är så snälla!
Haha ja namnet passar ju inte så bra nu xD Men berättelsen utspelar sig ju under Halloween!

Jag förstår det, men man bara håller på att tänker "Sju dagar kvar till Julafton" sedan läser man FF "Halloween"... Haha ;P

Är det bara sju dagar? xD Nåja nu skriver jag lite mer i alla fall
------------------------------------------------------
Min första reaktion var att puta bort Damon, dragningskraften var helt borta nu och jag äcklades bara. Min andra reaktion var att ge honom en hård örfil. Något chockat över mitt hårda slag så stirrade han på mig och gned sig över kinden.
"Hm, jag skulle nog inte ha förvandlat mig till Damon" sa han till sig själv. Jag stirrade bara på honom och drog handen över munnen. Usch. Då hörde jag ett lufsande ljud och dörren som öppnades. Jag vred på huvudet och fick syn på zombierna som lunkade ut. De hade på sig något som liknade mycket gamla och slitna...kostymer?
"Ska vi?" jag vred runt och helt plötsligt så hade Damon på sig en kostym också. Vafan? Vänta lite nu...
Jag såg på mig själv och jag hade inte längre på mig mina jeans och tröjan, utan en svart bröllopsklänning och en slöja. Vad var det här för magi? Bröllopsklänning och kostym? Men då mindes jag versen, han skulle ha mig kär. Jäklar....
"Nej! Jag tänker inte, jag vill inte..." jag skakade på huvudet och började backa bakåt. Men zombierna fångade upp mig.
"Det är försent, du läste versen och släppte fri mig, och nu...." Damon knäppte med fingrarna och bakom honom dök det upp en vissen blomsterport och en gammal man i prästkläder.
Medan jag kämpade emot att kräkas så förde zombierna fram mig till altaret och Damon.
"Tager du Damon denna Mona till din fru att älska i nöd och lust?". Skulle prästen skippa allt? Nu var jag körd.

Gah!!! Spännande!!!!

Oj, oj, oj!! Spännande till tusen

Känner igen ditt sett att skriva på från berättelsen du skrev på MV för ett tag sedan

Förresten tycker jag aldrig att tillfället är fel för en nagelbitande novell oavsett när eller om vad Men ska väl medge att den inte sprider någon vidare julkänsla Behövs dock inte. det kan man hitta på annat håll

Blir arg på mig själv nu xD Upptäckte att det stod "Hm jag skulle nog inte ha förvandlat mig till Damon" när det ska stå Darkin istället xD

Jaha! Jag tyckte det kändes lite konstigt när det stod så xD

Hehe, läste den meningen mer än en gång och blev lite fundersam Men då finns det en förklaring

Jag är ledsen för att jag skriver så korta delar hela tiden. But I started to wrote this innan jag hade lärt mig den ädla konsten att planera berättelser
---------------------------------------------------------
Jag hörde i min chock att Damon sa ja och nu var det min tur att svara.
"Nej!" skrek jag praktiskt taget. Han och den gamle prästen blängde på mig men rykte sedan på axlarna.
"Du har ändå inget val, det var mest en artighetsfråga" sa prästen och jag bleknade. Vad hade jag egentligen gjort? Jag hade läst den där dumma versen i tron om att det var något löjligt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det här.
"Ni är nu man och hustru, du får nu kyssa bruden" sa prästen och försvann sedan i ett rökmoln.
Med ett belåtet leende så gick han in i min privata sfär och kysste mig medan jag stod där förkrossad.
-------------------------------------------------------
Jag öppnade mina ögon, jag hade bara drömt allt! Allt var bara en hemsk mardröm. Jag låg på min säng och hade troligtvis somnat för några timmar sen.
"Du vaknade äntligen, jag blev nästan orolig". Jag vred på huvudet och satte mig upp. Damon satt brevid sängen, men det var inte min säng utan sängen i stugan. Allt hade hänt!
Jag gav upp ett skrik av förtvivlan och rädsla och Damon skrattade ondskefullt.
Slut!
----------------------------------------------------
Ja berättelsen är slut nu, själv känner jag mig lite besviken på den eftersom den blev rörig(för min del) och väldigt korta delar xD Men men det var kul att skriva den! Om någon vill läsa så funderar jag på att skriva en annan berättelse.