FF - 365 Dagar

OHH SÅ HIMLA AWESOME tur att du fick ett nytt konto♥

Awsome

Helt mega awesome!

Hejj!!! Sry för att jag inte har skrivit, men jag var på landet men kusinerna och hade inte tid!! men nu kommer ett kapitel!

Kapitel 5 – Mimmi
Ceeth bor i en villa på tre våningar i ett sliskigt rikt område. Vi parkerar en bit bort och går den sista biten fram till huset. Emma tittar på mig innan hon ringer på och tar ett steg bakåt. Två minuter går, inget händer.
Precis när vi tänker gå så öppnas dörren och en lång, blond kille sticker ut huvudet. Han är blöt i håret och har bara på sig ett par shorts.
”Vilka är ni?” frågar han.
Jag sväljer och tar ett steg framåt. ”Ehm… Mitt namn är Mimmi Hawk och jag kommer från…”
”Hawk?” avbröt killen. Han spärrar upp ögonen. ”Mimmi? Men det… det är omöjligt!”
”Nej, egentligen inte”, säger Emma. ”Eller?”
Han rynkar pannan. ”Jag vet inte… Hur visste ni var jag bor?”
”Dhö, internet!” Jag himlar med ögonen.
Emma stöter armbågen i mina revben. ”Så du är Ceeth? Vår kusin?”
”Jaa… Och du är Emmony? Inte sant?”
Hon rycker till. ”Ja. Hur vet du mitt namn?”
”Kom in, så berättar jag allt.” Ceeth kliver åt sidan så att vi ska kunna komma in.
För att vara en kille i 18 årsåldern så är det riktigt välstädat. Han leder in oss i ett stort, nej, gigantiskt vardagsrum med tre soffgrupper. Han slår sig ner i den mittersta gruppen och gör en gäst åt oss att sätta oss.

Emmony

”När jag fick veta att jag skulle få kusiner vart jag glad, men Clara och Patrick dog och de särade på er. Vi visste inte vad som hänt med er, vart ni tagit vägen.” Han drar en hand genom håret och skakar på huvet. ”Vad hände?”
Jag drar ett djupt andetag. ”Jag bodde på barnhem tills jag var sex år då jag spärrades in på ett psyk hem. Jag blev utsläppt för en vecka sen.”
Mimmi tar över. ”Jag har bott hos en rik fosterfamilj hela livet.”
”Psyk hem? Varför?” Ceeth stirrar på mig och ignorerar Mimmi.
”Ledarna på barnhemmet ville uppmuntra oss till att skriva berättelser och sagor. Jag var en utav de som skrev mest – men också läskigast.” Jag flätar samman mina fingrar. ”Jag skrev alltid om en flicka som antingen blev misshandlad eller dog. De tyckte jag var knäpp.”
Det blir tyst. Fem minuter går.
”Varför dog våra föräldrar?” frågar Mimmi.
Ceeth rycker till av den plötsliga frågan. ”De blev mördade.”

Ceeth

”Va?” Flickorna börjar prata i mun på varandra. ”Det är inte möjligt…” ”Du skojar.” ”Nej, nej! Varför?” ”Vem ville döda dom?!”
”Okej! Tyst, tyst”, säger jag och håller upp händerna. ”Jag vet inte. Okej? Men jag kan hjälpa er.”
Mimmi tittar på mig. ”Kan du?”
Jag nickar.
”Vill du det? Liksom, du har precis träfat oss.” Emma rynkar pannan.
”Varför inte? De var min familj också.” Jag lägger huvudet på sned. ”Eller?”
De nickar.
”Bra. En av mina polares mamma är polis. Vi kanske ska börja med att fråga henne?” säger jag.
”Ja, vilken tid?” frågar Mimmi.
”Imorgon klockan tre.” Jag ser på Mimmi, sen på Emma och tillbaka igen.
”Jag har tid”, säger de i kör.
”Okej. Jag plockar upp er vid…” Jag ser frågande på dem.
”Hemma hos mig.” Mimmi klottrar ner en adress på en lapp och ger den till mig.
Jag tar emot den. ”Okej. Det är nog bäst att ni går nu, det börjar bli sent.”
----------------------------------------------------------------
Håppas det var bra! Jag kommer nu skriva i tre perspektiv: Mimmi, Emma och Ceeth. (Ceeth kommer bara ibland... )

SKITABRA KAPITEL! (sry för svärordet)

SKIT ÄR INGE SVÄÄÄRORD!!! F*N I H*LVETES J*VLA SKIT PISS F*CKING B*TCH!!!! DET ÄR SVÄRORD!!!! haha skoja bara!!

Awesome! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

AWESOME!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Haha!

Känn dig bevakad!