Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

tack , asså jag vet inte hur allt aka gå utan dig


och till dig. jag kan inte sluta tänka på dig. vad du går genom. har gått genom precis samma sak och jag fattar att livet känns pissigt. hade velat lova dig att det kommer bli bra igen, men helt ärligt så tror jag inte på det själv. det kommer aldrig bli bra igen. bättre kommer det bli, absolut, men inte bra. förlusten går aldrig att ersätta. förlåt om jag låter omotiverade men jag vill intr ljuga. oavsett så tänker jag på dig sådär hela tiden och hoppas du är okej. att ni är okej. usch asså vad det är orättvist

Jag vet knappt vad jag vill säga, och hur jag vill säga det... men jag vill prata med dig... om allt som hänt och allt vi tänker

det var ju inte såhär det skulle bli

hatar att jag har så svårt för o förklara mina känslor för jag måste verkligen förklara mina känslor när vi pratar
det känns som att antingen kommer dehär gå jättebra o allt löser sig o vi lever lyckliga i alla våra dar eller så skiter det sig och vi fortsätter såhär ett tag till tills jag slutar fungera eller så skiter det sig ännu mer o vi slutar nu, men då slutar jag också fungera. vad gör jag utan dig? vågar knappt tänka på det
allt jag vill är att va bra för dig, men jag kan liksom inte sluta vara mig själv för o göra dig nöjd det funkar inte så, jag funkar inte så, även om du ibland verkar tro att jag gör det
snälla låt det gå bra imorgon för snart orkar jag inte mer asså

Varför är det alltid de som tänker minst på en som en själv tänker mest på. Man vill berätta hur mycket deras närvaro i ens liv oavsett hur kortvarig, har betytt för en, men finns alltid risken att låta som att man är besatt... vilket man kanske är om man kommer med ett HALLÅ flera år senare...

Fyfan va jag saknar dig

är vi verkligen bara vänner

gick in i tråden och VISSTE att du skulle ha skrivit nåt liknande (och lycka till med att lista ut det!)

HAHAHA tack

Hellre att du säger massa fula ord till mig än att låtsats som att jag inte existerar. Fattar du inte hur förödmjukande det är när du verkligen låtsats som att jag inte existerar? När jag liksom frågar vad klockan är och du låtsats som att jag inte finns. Fattar du inte hur hemskt det är att känna sig som ett spöke? Som att jag liksom är så lite värd i dina ögon att jag inte ens är värd att tilltalas. Hur sjutton gick du från att vara en av mina bästa vänner till att rent ut sagt mobba mig? Fy vad jag hatar dig, kommer aldrig klara 2 år till med dig. Du gör mitt liv till ett helvete