Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

du e söt o ja saknar dig

Igår kände jag den där obeskrivliga känslan att jag måste gå en sväng till kyrkogården. Så jag och E gick dit. Och då, för första gången, efter alla dessa gånger jag letat och frågat, stannade jag till och såg din grav. Jag trodde inte att det skulle påverka mig så mycket men jo. E fick ta hand om mig och hålla om mig när jag grät. Jag berättade lite om dig, vi tyckte det var fint att de faktiskt skrev ditt namn på graven, namnet på personen du alltid varit men precis börjat leva som.

Fan, W. Varför ska livet vara så. Du hann inte ens fylla 17? Vad i helvete.

Om någon dag ska jag till dig med en liten blomma eller något ♥

förlåt. eller kanske inte förlåt egentligen? jag tror inte du förstår hur mycket ångest du gav mig precis. sure om du liksom hade byggt upp en bild av mig, det gör man ju liksom, och den bilden är ju rätt, men om du inte kan acceptera att jag har andra sidor också så kommer vi ju aldrig komma nånstans.
det värsta är att jag inte ens kan avgöra hur seriös du var. du svarade ju inte ens efteråt. kanske om jag hade kunnat snacka lite mer om det när vi snackade så kanske du hade förstått lite bättre nu. eller inte förstått det, men förstått hur jag skulle reagera efteråt. att min hjärna går femtio varv i minuten o tänker att du aldrig kommer se på mig på samma sätt igen o aldrig mer kommer vilja prata med mig på samma sätt, och att du kanske inte ens kommer svara imorrn o att du kanske inte vill att jag ska komma dit imorrn.
fuck min fucking hjärna. påriktigt jag orkar inte med alla dom här tankarna, jag får panik. o sen två sekunder senare känner jag att nej men om du tänkte va så trångsynt så kanske vi inte ens ska umgås mer, fast usch på den tanken, jag vill ju va med dig.
jag vill skrika ut min ångest just nu men jag kan inte.
men asså du har också dina konstiga sidor? typ det där som jag egentligen aldrig har vart med om när du gör men du har ju berättat, hade jag vart med om det helt plötsligt så hade jag också blivit chockad, så du kanske bara borde tänka på det från mitt perspektiv istället. eller asså aa.
du brukar inte ge mig ångest, men nu ger du mig mer ångest än nåt annat.
så länge du inte bestämmer dig för o totalt dissa mig imorrn så kanske jag typ borde snacka om det med dig? berätta att du inte kan göra så för jag kan inte hantera sånt. men samtidigt om det är som vanligt imorrn vill jag ju inte dra upp det igen.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA JAG ORKAR INTE jag vill inte mer snälla låt mig slippa ångest

kan inte förklara hur mycket jag vill slå dig just nu. är du ens medveten själv om hur himla mycket uppmärksamhet du får? är liksom den här söta lättirriterade förvirrade mänskan bara en fasad eller är det faktiskt du? o kan du typ snälla försvinna ett tag så får vi se vad det blir för skillnad. ingen mer boss som alla lyssnar på fast du inte ens säger nåt vettigt. urgh asså ibland vill jag ba skrika på dig att hålla käften o gå o lägga dig. liksom varför ska du alltid va så perfekt o ta hundra procent av allas uppmärksamhet o alltid vara i centrum. till o med när du är skit otrevlig så vill folk va runt dig. hur? för ett tag sen var du typ en stor förebild för mig men nu orkar jag inte med dig längre asså gå o spy helt ärligt

FUCK YOU
FUCK YOU
FUCK YOU

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ DU ÄR SÅÅÅÅÅ FÖRSVINN AAAAAA

Så du utnyttjade mig?…

Asså kan du snälla sluta tjata om hur jag ser ut hela tiden? Minst en gång varje dag kommenterar du att jag är ful, att min klädstil suger eller att mitt hår är kaos. Vet du att jag har ångest för att träffa dig för att jag inte orkar mer? Vet du att jag har ganska mycket komplex över typ allt just nu, och att det sista jah behöver är att du säger något? Liksom, okej det är på skämt, men jag orkar inte spela obrydd längre. Snälla bara va tyst

Och exakt vad har jag gjort mot dig för att förtjäna denna evighetslånga diss? Och innan dess korta bemötande.
Fine, vill du inte prata behöver du inte, var en surkart istället.

Även om jag verkligen är 100% inte redo för att ha något just nu så är du ändå den som får mig att hoppas på att det finns nån annan? Typ kanske du idk???? Because you make me smile, och det är ju trevligt

jag tror jag är kär i dig
o jag är så orimligt tacksam att du finns o att du vill lyssna o förstå mig o hjälpa mig även om det inte alltid är så lätt att förstå mig jag fattar ju det. men jag försöker förstå mig själv o jag e så tacksam att du vill göra det med mig.
vi vill ju det här båda två, det e ju uppenbart, så egentligen är de väl bara o köra? det e värt ett försök iaf, för jag tror helt ärligt att jag är kär i dig