Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Har sagt det till henne flera gånger, men hon vägrar lyssna.

Låt mig få vara ifred ibland! Jag vill kunna sitta själv på mitt rum utan att behöva ha dörren helt jävla öppen!
Snälla?
Det är jättejobbigt att inte få sitta själv och vara avskuren från allting.
Jag får ingen lugn och ro ens när jag målar och du vett att jag ofta vill vara ensam och avskuren från allting när jag målar.
Vet inte hur många gånger jag sagt det, senast igår.
Snälla? Jag är snart 16 år gammal.
Låt mig stänga dörren någon gång.

fuck off,kära känslor

Tack för att du alltid finns här för mig och förlåt för att jag aldrig finns där för dig.

Silas, jag kan visserligen säga det här till dig, men du lär inte förstå orden på länge än.

Jag är livrädd för att vara din mamma. Jag är rädd att göra fel, rädd att du skall bli arg eller ledsen eller besviken på mig. Rädd att du inte skall hitta rätt väg i livet. Rädd för så mycket. De säger att det är normalt för en förälder, och jag antar att det är det.
Men jag hoppas att jag lyckas vara den mamma som alla barn förtjänar. ♥

Jag vill säga till en person i skolan att sluta behandla mig som en bebis och ta hand om ditt eget liv istället!

Jag trodde på oss.
Det gjorde jag verkligen, och det jag sa var inte bullshit. Jag svär på mitt egna liv, jag menade allt. Dina ord vet jag inte vad jag ska säga om. ''Din föralltid.'' , ''Du är världens finaste'' och massa sånt där. Du vet att jag föll för dig, direkt. Du visste exakt hur du skulle få mig, och du visste också att det skulle bli som förra gången. ''Vi kanske borde försöka komma över varandra''. Det kanske går för dig, men för mig kommer det inte gå. Du betyder för mycket för mig nu. Du tar upp så stor del av mitt liv. Har sovit tre timmar inatt, har inte kunnat sova mer. Har kollat telefonen så fort jag vaknat, i hopp om att ha fått ett sms, men nej. Smset jag skrev inatt kanske inte spelar någon roll. Fejkade du dina känslor? Tycker du att det här är roligt eller vad fan är det frågan om?
''Den som älskade och glömde visste ej vad kärlek var''
Så känner jag just nu.
Var det här planerat? Var det bara bullshit? Var det bara ett sätt att få mig att falla för dig igen och få mitt hjärta krossat ytterligare en gång?
Jag tänker aldrig mer bli kär. Aldrig.

Till den större delen av min släkt:
Jag kommer aldrig lyckas passa in i era ramar och former. Jag har levt ett annat liv än många av er. Jag är inte perfekt och försöker inte vara det heller. jag vet att livet är tufft och jag visar helst vem jag är, innan och utan.
Om ni nu "älskar" mig acceptera mig då precis som jag är. För jag orkar inte vara någon jag inte är och jag har börjar tröttna på att jag måste rätta mig efter alla er.
Den ni älskar, är inte jag. För när jag är med er, är jag nästn aldrig mig själv. För jag måste tänka på hur jag klär mig, vad jag säger och hur jag beter mig. Så att ni inte ska komma och trycka ner mig.
För jag hatar att ni gör så mot mig. Jag är som sagt inte perfekt, men jag är den jag är och det ska ni inte längre få lägga er i!

jag hatar dig så mycket nu men jag saknar dig så mycket nu.

Jag fattar inte vadfan du tänkte med att re-posta de där gifsen - trodde du inte att vi skulle märka? Jag ser på fonten vilka gifs som Siri har gjort och 27 personer som inte visste om att du hade snott gifsen rebloggade ju den - tror inte du att vi skulle se gifsen? Tja, fandomen är faktiskt inte så stor så vi märkte ju. Så du tar någons gif, och sätter fucking copyright på det? DU HAR JU INTE GJORT DEM. Varför sätta upphovsrätt på gifs du inte ens gjort? Sådana som du gör mig så förbannade. Du kan glömma att jag kommer glömma bort det här, jag glömmer inte bort folk som stjäl saker och påstår att det är deras.

Jag hoppas du kommer till grillfesten på fredag, och att jag vågar berätta vissa saker. Jag hoppas att du svarar på mitt meddelande så fort du ser det, jag vågade inte smsa så skrev på facebook, fast jag vet hur sällan du är inloggad. Men jag hoppas du svarar. Eller, jag vet att du kommer svara, det gör du alltid. Men det sitter ändå någonstans där, att du kanske inte alls tycker om mig.

Du har fått mig att känna mig fin igen. Övertygat mig om att jag duger, att jag inte borde hata mig själv. Du ger mig någon sorts trygghet när du är omkring. Som den natten då jag bestämde mig att ta en promenad, och du följde med. Jag vet inte varför du gjorde det, jag vågar inte fråga. Var det för att du ville ta en promenad? Eller för att du ville prata med mig? Eller var det något annat? Jag kommer antagligen aldrig få veta om jag inte frågar, och jag vågar inte fråga...
När vi skulle sova så höll du om mig, och jag kommer ihåg att du frågade om jag tycker om din parfym för att jag mysade ner mig i din tröja. När jag vaknade så höll du fortfarande om mig. Jag log för mig själv, men du såg inte det för att du fortfarande sov. Och när du vaknade och vi var för lata för att gå ner och fixa frukost, och tittade på film, så var det bara så mysigt... och jag kommer fortfarande ihåg alla känslor jag hade då. Jag var lycklig, första gången sen december eller längre tillbaka. Verkligen lycklig.

Ser du inte att jag tycker om dig? Jag vågar ju inte berätta, men folk säger att det syns ganska tydligt.
Och jag har ingen aning hur du gjorde det, hur du fick mig att tycka om dig så mycket. Så jag hoppas på sätt och vis att det här inte är ännu en fälla jag kommer hamna i.