Skam

Har jobbat, jobbat ocb JOBBAT. Blä! Ledig helg, så vad gör jag då?! Skriver såklart ♥ Kommentera så lägger jag upp ett nytt kapitel! ♥



Ser framemot alla dina kapitel med Jess!!! U nåw why....!! Loveu ♥


Åh, vad glad jag blir över att du gillar det!!! Tusen miljoner tack för det, och TACK FÖR ATT DU VILL LÄSA. Pansy girl är ju ett charmtroll, inte sant?! Och Luna... Ja hon bara kommer till mig, och skriver sig själv... xD

Ser framemot ditt nästa kapitel, så hoppas du skrivit ett! ♥


Vet att jag satt & läste den här kommentaren direkt när du skrev den, och svarade lååångt på den i mitt huvud. Jag är så himla glad att du tar dig tid, och att du tycker att JAG är en inspiration. Längtar tills vi kan prata i telefon, och ännu hellre - ses.

Gud ja, jag minns den där Julbalen... Tyckte själv att det var de sämsta kapitlet jag skrivit, bara för att det var sååå laddat!! Så roligt att du minns det, Känns så häftigt att du varit med från början, fast några år efteråt. Du gjorde mugglis levande igen. Tack för det ♥ Hoppas på ett saftigt kapitel av prinsen nu jag!!! MINST ett! DäR jag kan få bli inspirerad!!! Och ja, Nott han är.... spännande. Han är väldifgt... speciell. Gillar också honom! Han måste väl få komma i prinsen?! Du är ♥33333 TACK SÅ JÄTTEMYCKET


Å vännen. Blev så glad ska du veta!! Att du ÄR här. Att du LÄSER, TYCKER OM DET OCH TAR DIG TID. Behöver jag säga annat än att det räcker gott och väl?! Nu vet jag att du är. Tusen tack för det, Pixe ♥ Tack!!!!

Tack så jättemycket för din kommentar också, Mintygirl89

♥ Så glad att du gillar det!!

JAAA KOM IGEN NYTT KAPITEL; TYP NU

Kapitel 6
Brevet

Ljudet av skosulor mot marmorgolv ekade i sovsalen. Om och om igen hördes det lätt dunsande ljudet när någon förflyttade sig än åt det ena hållet, än åt det andra. Ägaren till stegen verkade sannerligen upprörd och ljudet tilltog alltmer i styrka. De sammetsgröna gardinerna som var prydligt fördragna i alla fönstren svajade lätt av vinddraget från fängelsehålorna och en stor svart råtta skenade över golvet, flyende i panik från en osynlig fiende.
Blaise Zabini vankade av och an i rummet. Han var ensam.
Gång på gång slog han händerna för ansiktet och svor högt för sig själv.
”Nej, nej, nej!” Rösten svek honom och han svalde ner klumpen i halsen.
Kroppen darrade och när han lutade sig över himmelssängen kändes det nästan som om han behövde kräkas. Han hade bara varit här ett par få timmar och han hade redan panik.
Hur kunde han ha trott att han skulle kunna komma till Hogwarts och tro att allt skulle vara som vanligt nu när det inte fanns något som hette ”som vanligt” längre?
Pergamentstycket som hade legat inuti det svarta brevet låg slängd på golvet.
Han stirrade på det, nästan som om han förväntade sig att det skulle fara upp i luften och skrika de nedskrivna orden rakt i ansiktet på honom, som Nevilles illvrål hade gjort när dem gick sitt första år på Hogwarts. Blaise mindes det som ett utav årets roligaste händelser. Han hade skrattat åt den tjocka pojken som förtvivlat hade försökt få brevet att tystna. Nu skrattade han inte längre.
Ljudet av vingar fick Blaise att höja blicken en aning och han gav till ett skrik och fäktade med armarna. Han avskydde fladdermöss. Hela fängelsehålan var full utav de där äckliga djuren. En utav dem verkade till råga på allt ha bosatt sig i deras sovsal. Att det var samma fladdermus fanns det inget tvivel om. Ett litet ärr tvärs över dess vänstra vinge hade avslöjat den.
”Försvinn härifrån!” röt Blaise och viftade återigen med armarna. ”Stick!”
Fladdermusen, som lugnt slagit sig ner ovanpå brevet, betraktade Blaise med sina elaka knappnålsögon.
Blaise stönade. ”Jag avskyr fladdermöss”, sa han högt till sig själv.
”Jag avskyr fladdermöss och jag avskyr det här. Varför? Varför?” Han började vanka av och an igen. Djuret fortsatte att stirra på honom tills han måttade en spark som missade fladdermusen med någon centimeter. Den gav till ett ilsket fräsande och tog till flykten genom en glipa i gardinerna.
Blaise slöt ögonen. Han blev tvungen att samla sig, men han visste inte hur. Allting virvlade förbi hans stängda ögonlock. Han hade avslutat sitt sjätte år genom att nästan bli dödad av Draco Malfoy. Han hade velat fråga Draco om varför han hade gjort det. Han hade velat fråga så många frågor, men hade vetat att han inte skulle få ett enda svar. Precis som att han visste att han inte skulle ha en chans när dem väl hade bestämt sig. Brevets innehåll var tydligt. De hade slutligen valt ut honom. Han skulle ansluta sig, vare sig han ville eller inte. Det fanns inga alternativ.
”Jag orkar inte mer, förstår du det?” vrålade Blaise ut i tomma luften. ”Jag klarar inte mer! Jag vill inte!”
”Hur kan man inte vilja äta?”
Blaise ryckte till och vände sig om.
Där stod Vincent Crabbe med det slöa ansiktet uppspärrat i något som skulle kunna liknas vid ett förskräckt ansiktsuttryck. Han stirrade på Blaise som stirrade tillbaka, fortfarande med orden som han upprepat så många gånger högt för sig själv kvar på läpparna.
”Vad gör du här?” lyckades han få fram samtidigt som han täckte brevet med foten.
”Hämtar mat” grymtade Crabbe.
Givetvis. Som om det inte fanns nog nere vid middagen.
”Vad gör du själv?” fortsatte Crabbe sin mening. Han verkade bli förvånad över sitt plötsliga ordförråd och grymtade igen.
”Jag… Jag vilar mig bara lite. Efter resan.”
”Vilar?” Crabbe såg frågande ut. ”Du skrek.”
”Jag var upprörd. Min mamma… Hon glömde skicka med min middagsklädnad. Och nu har jag bara den här fula skolklädnaden att ha på mig.”
”Jaså”, sa Crabbe och blinkade två gånger. ”Ska du inte äta?”
”Jo”, sa Blaise. ”Jag kommer ner om ett ögonblick.”
”Då är det redan slut. ” Crabbe hade tappat intresset och vände sig om för att rota fram ett par flottiga muffins ur sin koffert. Blaise knäppte händerna bakom ryggen och tackade för att Crabbe bara hade fötts med en hjärnhalva, medan han så diskret han kunde lyckades peta under brevet och det hopknycklade pergamentstycket med skospetsen.
”Gå du”, sa han till Crabbe som verkade vänta på honom vid utgången. ”Jag kommer snart. ”
När öppningen slöts sig bakom Crabbe drog Blaise en djup suck av lättnad.
Ljudet av vingar fick honom att förflytta blicken mot fönsterkarmen.
Fladdermusen var tillbaka. Den stirrade återigen på honom. Ögonen var som små tomma hålor och de spetsiga vita tänderna glimmade till när djuret öppnade munnen.
Det såg nästan ut som att den log.

”Elli! Här borta!”
Jag trängde mig framåt i korridoren.
Ginnys röda hår sken som en fackla ett par meter bort. Hon viftade åt mig att snabba på.
Jag längde på stegen och lyckades komma ikapp henne vid porträttet av Bottlas den bortgjorde som artigt lyfte på den höga hatten när jag snubblade förbi.
”Hur är det?”
”Bra”. Jag drog efter andan. Språngmarschen hade tagit hårt på mig och jag kämpade för att andas normalt. ”Du ville prata med mig?”
Ginny såg sig oroligt om över axeln och skakade på huvudet. ”Inte här. Kom.”
Hon tog mig i handen och drog med mig ut genom slottsporten.
Jag kunde inte låta bli att nervöst se mig om efter drakarna som stått på vakt igår.
Men de syntes inte till.
”Här kan vi sätta oss. ” Ginny tecknade åt mig att slå mig ner på en omkull vält trädstam och jag löd. ”Här letar dem inte.”
”Vilka då?”
Ginny rynkade pannan. ”Dödsätarna förstås. Dem är överallt på slottet, både bland personalen och eleverna. Man kan inte lita på någon nu”, lade hon till i allvarlig ton. ”Inte någon.”
”Vadå? Tror du att dem…har span på oss?”
”Klart att dem har. Jag hade min första lektion idag. Försvar mot svartkonster.” Hon rös.
”Det var hemskt.”
”Vad hände?”
Hon skakade avfärdande på huvudet. Torkade bort en tår med baksidan av handen.
”Du får se själv. Jag vill inte prata om det. Men det var det värsta jag varit med om näst efter när Harry ville gå med Cho Chang på skolbalen istället för mig. ” Hon gav till ett tunt skratt.
”Du kommer att förstå vad jag menar. Det kanske blir ännu värre för dig.” Vant plockade hon upp en näsduk ur klädnaden och snöt sig. ”Jag ville bara höra med dig…Jag och Neville talades vid häromdagen och vi kom fram till… Ja vi tyckte att vi skulle göra ett försök att starta upp DA igen. Dumbledores arme”, lade hon till när hon såg mitt förvirrade ansiktsuttryck, ”Harry kanske inte har berättat…”
”Harry och du har berättat allt om D.A för mig avbröt jag. ”Jag skulle kunna rabbla era försvarsbesvärjelser och hur Draco satte dit er i sömnen. Det vore rent livsfarligt att starta upp den här med tanke på alla dödsätarna som ständigt nosar en i nacken. Väldigt bra men livsfarligt. Och en bra ide.”
Jag log och Ginny besvarade mitt leende. ”Vi hade tänkt börja rekrytera medlemmar så fort som möjligt. Vi ville bara höra med dig först. Vad du tänkte om saken.”
”Sålänge vi är oerhört försiktiga”, sa jag. ”Och bara rekryterar folk vi verkligen litar på.”
”Just precis Elli”. Ginny såg allvarligt på mig. ”Bara sådant folk som vi alla litar på. Okej?”
Jag svarade henne inte utan vände mig istället bort och såg ut mot sjön.
Det svarta vattnet blinkade illmarigt mot mig och jag kände mig plötsligt illa till mods.
”Bara folk vi alla litar på”, upprepade Ginny innan hon reste sig upp och började gå tillbaka mot slottet. ”Kom ihåg det.”
Hon vände sig inte om.

Så nu har jag läst högt, näääästa kapitel nu. c:

jätte bra!

Blaise </3 Den här meningen är extra hjärtekrossande (utöver den där man får reda på att Blaise blivit rekryterad

Hur kunde han ha trott att han skulle kunna komma till Hogwarts och tro att allt skulle vara som vanligt nu när det inte fanns något som hette ”som vanligt” längre?



Men jag fullständigt älskar det här:

Blaise knäppte händerna bakom ryggen och tackade för att Crabbe bara hade fötts med en hjärnhalva, medan han så diskret han kunde lyckades peta under brevet och det hopknycklade pergamentstycket med skospetsen.

Speciellt Crabbes beskrivning med den ena hjärnhalvan. Så bra!


Först och främst så skitbra med den lilla detaljen att Elli inte har den bästa konditionen på Hogwarts när hon springer fram till Ginny. Sen är deras dialog bra också, speciellt det sista med DA.

”Just precis Elli”. Ginny såg allvarligt på mig. ”Bara sådant folk som vi alla litar på. Okej?”
Jag svarade henne inte utan vände mig istället bort och såg ut mot sjön.
Det svarta vattnet blinkade illmarigt mot mig och jag kände mig plötsligt illa till mods.
”Bara folk vi alla litar på”, upprepade Ginny innan hon reste sig upp och började gå tillbaka mot slottet. ”Kom ihåg det.”
Hon vände sig inte om.

Detta är också så bra att Ginny inser att Elli antagligen ville bjuda in lite andra vänner till DA, typ Blaise (vilket jag anser skulle kunna vara en otrolig tillgång med tanke på den senaste händelseutvecklingarna. Då är det ju dock nödvändigt att Blaise lär sig ocklumunering, så det kanske är bra för Blaises säkerhet att han inte är med).

Men anyway, superbra as usual och längtar efter mer ♥

Gällande I dina armar:

Vilken magisk upplevelse att höra Trezzan läsa upp detta kapitel i mitt kök samt den, hm, efterföljande diskussionen hehe. Men visst är det härligt på forumet nu? 2013 verkar ju oslagbart men jag lovar att det är tio gånger mer liv här denna sommaren än förra.

Hmmm, du vill ju att Theo ska vara med i Prinsen (eller uppföljaren?) och jag har det i åtanke, måste bara fatta hela Theo-grejen lite mer liksom! Hur det hänger ihop. Min hjärna funkar tyvärr inte så bra efter 00:00, vilket Trezzan kan intyga men jag gillar ju Theo, han ju väldigt...speciell som sagt. Precis som Snappe ♥

Det här kapitlet KAN vara det kortaste jag läst av dig, fun fact bara. Det är lika bra som alltid. Börjar redan med första meningen, alltså vilka beskrivningar!!! Du äger dessutom på inledningar. Mörkgröna sammetsgardiner och en stor, svart råtta (huuu).

TIPS:


Han stirrade på det, nästan som om han förväntade sig att det skulle fara upp i luften och skrika de nedskrivna orden rakt i ansiktet på honom, som Nevilles illvrål hade gjort när dem gick sitt första år på Hogwarts. Blaise mindes det som ett utav årets roligaste händelser. Han hade skrattat åt den tjocka pojken som förtvivlat hade försökt få brevet att tystna. Nu skrattade han inte längre.

Så himla snygg koppling tillbaka till den pågående tidens allvar!

HMMM varför har just den fladdermusen bosatt sig i sovsalen... (knappnålsögon, alltså dina beskrivningar)! Jag vet ju teorierna men...tänk...om det är Snappe, The Bat, som spionerar på Blaisie?

”Vad gör du själv?” fortsatte Crabbe sin mening. Han verkade bli förvånad över sitt plötsliga ordförråd och grymtade igen.

Alltså jag dog ju av skratt när jag hörde detta läsas första gången. Men allvarligt talat, Crabbe är ju nästan söt. Så oskyldig på något sätt. Man kan ju bara vifta med en matbit så går han i den riktningen. Fast det kan ju vara värsta skurken som viftar... Never mind. Jag tar nog tillbaka det där med sötheten.

Fladdermusen är... jag vet inte vad den är. Bra beskriven i alla fall. spetsiga vita tänder OMG

Bottlas den bortgjorde HAHA varför kommer aldrig jag på sådana här detaljer att lägga in lite random sådär? JK Rowling, fast du är bättre

Åh så olycksbådande beskrivet när Ginny pratar om svartkonst-lektionen! Att man inte får veta - Elli får se själv... Usch, jag gillar inte riktigt hur hon lägger fram det. Det kanske blir ännu värre för dig, ja men kom med lite tips då för sjutton, berätta hur man eventuellt kan undvika det värsta, typ?

Det svarta vattnet blinkade illmarigt mot mig Alltså tajmingen på miljöbeskrivningarna! Besjälningen! Och DA ska komma igång, det blir hur spännande som helst. Ginny litar inte riktigt på Elli - på grund av en viss Draco, förstås.

Så välskrivet kapitel - längtar oerhört efter nästa. Och allt vad det innebär nu när vi ska... du vet!

Glad jag blev att ni gillade kapitlet, som blev lite kortare. Haft jobbvecka och då är det svårt att hinna sitta här så myckdet som jag vill ♥ Är ledig mer nästa vecka det blir naajs. Hoppas att få upp nya kapitlet ikväll eller imorgon! Så har jag inte läst era ff:n, då vet ni varför ♥ Tusen tack att ni läser!


Ååå bejb!! ÄLSKAR när du läser högt!!!
Vill mer än gärna göra det igen, kändes som förr!! LOVEU




Tack snäälla du! vad glad jag blir över att du gillar det!


Å TVÅ NYA KAPITEL????! Nu blir det fangirlning här!!!! Hoppas på att kunna ta ett imorgon, och ett ikväll!!! FANTASTISKT!

Och tusen tack ♥ Så himla GLAD över att du gillade det!! Det betyder så mycket för mig ♥ Tycker också synd om stackars Blaise... Sen blir han sååå friendzoonad överallt också, stackars liten xD Och ja, det blir spännande hur det blir framöver med D.A. och allting! Tack för din kommentar ♥


Min bästa Avis!! Visst var den kvällen magisk. Skulle gärna ha en sådan kväll igen, vad sägs?! Jag bleev så peddad och på sådant bra humör. Att få prata med er om allt och inget, var underbart. Det tyckte nog SNAPPE också, och jag hoppas att jag gett dig många fina ideer Hihi. Visst ska di få veta mer Om Theo. ASK ME!!!! Vi måste prata snart igen. Behöver det för att hålla min kreativitet uppe.

Jag är så nyfken på Miriam och på Snappe också. Hat så mycket frågor till dig. Vi måste prata snart!!! Herregud , du har fått mig intresserad av Snape!

YTack för dina tips, guldvärda för mig med skrivsvårigheter ♥ Jag är så tacksam för det. Och TACK att du lämnar en skriftlig kommentar, när du llämnat en muntlig också!!! Du är verkligen en fin vän. Tack!!!

ÅH! Älskar när du är inne här! Då sitter jag alltid och väntar med spänning. Hela kroppen vibrerar när jag tänker på dig (OKEJ MISSTOLKA INTE DET) LOVE U

Instämmer med det som Trezzan säger! Ser så mycket fram emot det nya kapitlet och att prata/skriva med varandra igen. Allt kommer att ge mig inspiration inför sjunde året.