Andravärldskriget berättelse

Gå in och gör det du då!

Kan inte, datorn är upptagen

04maralm Din tur att skriva!

Kapitel 8


Några dagar senare kom hennes fostermor med ett vitt kuvert och ett väldigt färgglatt kuvert. Hon såg att de var adresserade till henne och sprang upp för trappan med två kliv. kastade sig i sängen och öppnade ivrigt kuverten. Hon började med det färgglada, det från Ilona.




Hej Etele Stockholm 10 september 1940

Jag mår bra och har snälla fosterföräldrar, de heter Anna och Johan. Etele, det du sa om tomten, jag har inte träffat honom än.

Ilona




Tjugosju ord! Tjugosju ynkliga, klena ord! Att Etele var orolig för Ilona var väl självklart? Hon hade skrivit till Ilona att hon skulle berätta hur hon hade det och det hon får tillbaka är Tjugosju ynkliga ord! Dessutom tänker hon mer på tomten än någon annan. Hon öppnade det andra kuvertet. Det trillade ut två brev, ett från mamma och ett från pappa.




Älskade Etele! Budapest, 7 september 1940
Tack för ditt brev! Vad kul att det går bra med svenskan och vad roligt att du ska få gå i skolan igen. Vi mår bra. Här i Budapest blir det alltmer svårt för oss judar att leva som anständigt folk. Vi har fått flytta igen, till en ännu mindre lägenhet. Den ligger långt bort från mitt jobb och eftersom vi judar inte får åka spårvagn så måste jag gå upp klockan 3.00 på morgonen för att hinna i tid till jobbet.

Angående din bror så skickade vi honom med tåg mot Marseille i Frankrike. Dock så stoppades tåget och alla judar ombads gå av. Laslo vägrade. Hitlersoldaterna drog då ut Laslo ur tåget och kroppsvisiterade honom. Dock så tedde det som så att Lalos bar en kniv och ett brev från en politiker i Frankrike som mycket vänligt hälsade honom välkommen till Frankrike. Det tedde sig nämligen så att en av era tremänningar hade flytt till Frankrike. Han hade där blivit politiker. Det var han som skrev brevet. Eftersom det vore som så att brev från Frankrike var förbjudna och eftersom han hade kniv och dessutom var jude så tog de honom med sig. Vi har nu erhållit ett brev om att Laslo är i koncentrationslägret Breitenau och tvingas arbeta. Men oroa dig inte, allt blir nog bra igen ska du se och Laslo klarar sig. Han är stor nu, han fyllde sjutton i förra helgen, samma dag han bestämde sig för att han fått nog av nazisterna..

Men oroa dig inte för oss Etele! Ta väl hand om din lillasyster och be henne skriva hem så ofta som möjligt. Kan ni inte skicka ett foto på er tillsammans med er fosterfamilj?

Saknar er mer och mer för varje dag som går! Oroa dig inte för oss!




Käraste hälsningar

din mamma











Min Etele! Budapest , 6 september 1940

Jag hoppas du mår bra och trivs hos dina fosterföräldrar!

Här i Budapest är inget som vanligt. Igår sprängde nazisterna synagogan, din bror får inte studera mer och livet för oss judar blir sämre och sämre. Jag, din mamma och din bror försörjer oss så gott som möjligt. Ta hand om Ilona för hon är ju så liten och behöver allt stöd hon kan få av sin stora storasyster. Saknaden efter er är enorm. Oroa dig inte för oss.

Skriv snart!!!

Din pappa




Etele lade sakta ifrån sig breven. Sorgen vällde upp inom henne men den stannade kvar halvvägs upp i halsen som en klump. Både mamma och pappa hade skrivit att hon inte skulle oroa sig. Inte oroa sig! Hur skulle hon kunna låta bli att oroa sig?! Lättare sagt än gjort!

Inte först då kom hon att tänka på hennes bästa kompis från Budapest, Alice. Hon satte sig genast ner och skrev.




Hej Alice! Mora 20 december 1940

Jag är nu framme hos mina fosterföräldrar i Sverige. Jag har varit här sedan början av september. De heter Greta och Åke men jag kallar de för tant Greta och Farbror Åke. De är väldigt snälla och hjälper mig med svenskan, ger mig all stöd jag behöver och svarar på alla mina frågor. Jag hoppas att du har det bra och inte blir alltför förtryckt av nazisterna!

Men ge inte upp hoppet för en dag kanske du också får komma hit till Sverige!

Skriv snart! Jag saknar dig.

Din kompis

Etele

Fantastiskt kapitel, undrar dock var kopplingen med tomten kom in, jag har letat igenom de senaste kapitlena utan att kunna hitta det?

Kan vara så att vi bara tänkt skriva det och inte skrivit ner det men Etele ska ha berättat att tomten bodde i en extra stor igloo när de åkte från Budapest till Sverige.
Tack för responsen!

Okej, då hittade jag det.
Kul att ni gillar responsen!

Jättebra!!

Tack!!!

Det doftade gott av köttgryta nerifrån köket. Köttgrytan var med största sannolikhet gjord på älgen som farbror Åke hade kommit tillbaka med. Det doftade ljuvligt om kryddorna, älgen och grytan. Det bästa med tant Greta enligt Etele var att hon lagade så ljuvligt god mat som nästan smälte i munnen när man åt. Så var även denna gryta. Älgköttet var så mört att det föll sönder när man åt det, grytan var lagom mustig och den var lagom kryddad så man kunde nästan tro att tant Greta var kock men i själva verket var hon lärarinna i en skolklass och lärde ut svenska och därför hade hon kunnat lära Etele språket. Hon åkte in till skolan i byn på morgonen och kom inte hem först på eftermiddagen då hon och Etele hade sina svensklektioner.
Tant Greta och farbror Åke satt redan vid matbordet. Efter maten gick Etele och lade sig.


De följande dagarna så väntade Etele spänt på ett brev. Troligast var att Ilonas brev kom först eftersom hon var närmast. Men dagarna gick och när inget brev kom så blev hon allt oroligare för att det skulle ha hänt något hemsk. Hon var mest orolig för sin mamma, pappa och Laslo. De var ju ändå de som var kvar i Budapest. Etele övade på svenskan varje dag och blev bättre och bättre. En morgon i slutet av september kom Etele kom in i köket för att äta frukost. Tant Greta satt och läste tidningen som vanligt.
God morgon Etele, sa tant Greta.
Gotd mochrgon tant Gchreta, sa Etele.
Du lär dig fort tös, sa tant Greta.
Ja, sa Etele.
Du skulle nog kunna börja i folkskolan snart, sa tant Greta.
Ja! sa Etele.
Vad sägs om efter Jullovet? sa tant Greta.
Etele stod som faststelnad kvar på köksgolvet och gapade. Hon kunde inte fatta att hon skulle få börja i skolan igen.
Jag ska in till Mora imorgon. Då kan jag fråga folkskolans lärarinna vad du behöver, sa tant Greta.
Tech så jettehmüchet! utbrast Etele överlycklig.
Spring ut och lek nu, sa tant Greta.
Etele sprang ut i trädgården. Hon kunde inte fatta att hon skulle få börja i skolan igen. Hon var överlycklig. Etele lade sig ner i gräset. Det var en fin molnfri dag i slutet av september. Hon låg där i gräset och stirrade upp i himlen.


När hon kom in var middagen klar. Hon åt och gick sedan och lade sig, lycklig men orolig för föräldrarna, brodern i Breitenau, Alice och Ilona.