Utvald till att överleva (Berättelse)

Jag vill veta vad som hänt utanför, lr ja jag vill att du skall beskriva det ^^

It will come my friend, soon... *mystisk rök när jag försvinner igen*

haha söt du är ♥

Fortsättning mina vänner ^^

~~~~~

Så när James kom för att prata med honom fräste Josh bara något dumt till svar, och James gick sårat där ifrån. Josh själv tänkte inte så mycket på saken, han var helt koncentrerad på att inte skrika av frustration av att vara instängd så här länge.
Efter ytterliga en timme hände äntligen något. De flesta i skyddsrummet sov, men vaknande direkt när ljudet av ett bankande på dörren hördes. Liz gick dit och kontrollerade vem det var, och efter en minut öppnades dörren och Daniel kom in, tillsammans med ett dussin soldater. Josh ryggade tillbaka mot väggen först, innan han förstod att soldaterna var på deras sida och inte tänkte skada dem. Han hade verkligen spelat för mycket TV spel...
En av soldaterna harklade sig och tittade ut mot eleverna i lokalen.
”Ja som ni nog förstått så har en fiende tagit sig in på vårt område och försöker just nu ta över det med hjälp av skjutvapen och bomber. Många byggnader har förstörts och även mä-” han avbröts av en annan soldat som knackade honom på axeln. Den första soldaten vände sig irriterat om och de viskade en stund innan han harklade sig igen. ”Öh ja, till saken då.” Han tittade menade bak på sin kompis och fortsatte sitt tal. ”Vi måste evakuera från skolan och bege oss till en plats som är mer säker. Där kommer ni även bli försedda med mat. Ytterligare info kommer när vi vet mer.” Han nickade gillande för sig själv som om han var stolt över sitt tal, och där efter började han vandra framåt i skyddsrummet. De andra soldaterna följde efter honom där han gick omkring och studerade eleverna som om de var hundar och han letade efter den rätte att köpa till att vakta fåren. Vissa av eleverna fick ställa sig upp, snurra ett var och sedan sätta sig ner igen och efter det gick soldaterna vidare samtidigt som den förste soldaten antecknade lite i sitt block. Det såg dumt ut där soldaten stannade framför vissa personer, studerade dem nogrant, fnös och gick vidare.
”Sir, får jag fråga vad ni, öh, håller på med?” hördes en blyg röst några meter från Josh. Han vände sig om och såg en av eleverna i årskurs sju blygt räcka upp handen.
”Det är min ensak och något du inte bör lägga dig i, det är viktiga vuxengrejer som du inte skulle förstå” han log överlägset och gick vidare.
Josh suckade. Den mannen verkade vara en av de jobbiga typerna som alltid skulle klaga på vad man gjorde, och Josh hoppades att han slapp hamna på hatlistan för soldaten.

Hahaha jag sitter här och ler jätte stort och gissar vad som skall hända ^^ as bra kära du ♥

mera jätte super bra

Men gud! Du skriver så otroligt bra, Mini ♥

Så istället för att säga någon spydig kommentar om att soldaten betedde sig mindre vuxet än personen i årskurs sju bet Josh sig hårt i läppen och höll tyst. Soldaten fortsatte gå runt bland alla elever, fnös några gånger men nickade även gillande ibland. Alla i rummet var lika förvirrade förutom soldaterna. Efter ungefär en kvart kom soldaten till personen närmats Josh, och soldaten fnös ljudligt ännu en gång.
”Att man inte kan hitta riktiga pojkar och flickor nu för tiden... Jorden kommer gå under en vacker dag om det fortsätter så här.” muttrade han tyst för sig själv, eller det trodde han i alla fal men Josh kunde höra allt. Han blev, om möjligt, ännu mer förvirrad men sa fortfarande ingenting. Soldaten började gå igen och denna gången mot Josh. Han stannade rakt framför Josh och studerade honom noggrant.
”Ställ dig upp unge man” sa han och blängde mot Josh, som lydigt gjorde som han sa. ”Snurra ett varv, nej långsammare jag ska ju hinna se dig också, ja okej bra du kan sätta dig igen.” Josh sjönk ner på golvet igen och tittade frågande mot soldaten, som ignorerade honom och gick tillbaka till dörren igen tillsammans med sin flock av soldater. Det såg fånigt ut tyckte Josh, men han höll fortfarande tyst.
”Okej, vi är klara här. Evakueringen kommer börja så fort vi har fått klartecken på att det är fritt fram och säkert utanför. Ni får vänta här så länge” sa soldaten som hela tiden varit den som pratat. Josh antog att han var ledaren för den lilla gruppen, men att han såg sig mer som en överste för hela militären. ”Jag vill att Daniel kommer med oss, vi behöver någon som vet hur skolan ser ut.”
”Sir, det är nog bäst om ni tar med Liz, jag har inte jobbat här så länge...” Daniel såg osäker ut när han pratade till soldaten.
”Om du säger det då... Vem är Liz, kom fram hit omedelbart så vi kan komma härifrån snarast!”
Liz tog ett djupt andetag innan hon gick ut från den lilla gruppen av lärare och fram till soldaten.
”Kan du hur skolan ser ut?” frågade soldaten henne. Hon nickade till svar. ”Okej, bra då går vi då.”
Och gruppen av soldater och Liz försvann ut genom dörren, självklart efter en noggrann genomsökning av korridoren utanför som tycktes vara säker, och dörren stängdes och låstes bakom dem av Daniel.
”De kommer snart tillbaka, och då ska ni se att vi kommer komma till ett jättebra ställe, få mat och någon stans att sova!” Daniel log stelt mot eleverna som tvekande tittade mot honom. Det var ingen som riktigt trodde på vad han sa, och Daniel förstod det och gav upp försöken att lätta upp stämningen. I stället gick han till de andra lärarna, som tillsammans började prata, troligen om vad Daniel hade varit med om och hur han hittat soldaterna. Tyvärr var de för långt bort för att Josh skulle kunna höra, så han gav upp och la sig ner på golvet och blundade. Hans mage kurrade, vilket inte var förvånande, och han hade fått tillbaka sin huvudvärk.

Jättebra!

Tyvärr hann han inte sova särskilt länge, det bankades på dörren och Daniel sprang och kontrollerade vem det var. Efteråt kom Liz och soldaterna tillbaka in.
”Nu vill jag att alla ställer upp på tre led, åttorna i ett, niorna i ett och sjuorna i ett, uppfattat?” Liz höjde rösten tillräckligt för att alla skulle höra, och snart reste sig eleverna upp och vandra bort mot soldaterna och ställde upp på tre led. Det tog några minuter men snart stod alla stilla, och de tre leden var raka och fina. Josh var lättad över att det gick bra, han orkade inte med att bråkiga elever skulle förstöra så ”översten” skulle bli sur på dem, eller värre, att fienden skulle hinna komma till dem.
”Vi kommer nu dela upp så vi springer i omgångar. Varje soldat kommer ha hand om ett gäng av elever, samt en av lärarna. Därför är det ytterst viktigt-” översten gjorde en paus och blängde ut mot eleverna ”-att alla följer våra regler till 100 procent! Regler nummer ett, det är jag som bestämmer, men i er grupp kommer det vara soldaten som ni är med. Regler nummer två, var tysta, inget prat, inget skrattande, inget gråtande inget ljud alls! Regel nummer tre, gör alltid som er soldat säger. Regel nummer fyra, följ efter er soldat och göra lika dant som honom. Om han stannar, gör ni det med, om han hukar sig när han springer, gör ni det med, och så vidare. Regel nummer fem, stanna med er grupp tills ni får andra order. Är detta uppfattat?!” Eleverna nickade.”Jag vill ha ett ’Ja sir!’”
”Ja sir!”
”Bra, då gör vi oss redo!”
Leden delades på två, så att det blev 6 grupper. En soldat kom till varje grupp, presenterade sig själv och förklarade snabbt vad de skulle göra.
”Mitt namn är Nicholas, men ni kan kalla mig Nick. Vi kommer vara grupp nummer två som springer ut här ifrån. Först kommer vi springa till höger, upp för trapporna, ut till vänster så vi kommer på baksidan av skolan. Där efter kommer ni få vänta tills jag kollat läget, sen kommer vi fortsätta springa in i skogen bakom oss. Jag förklarar mer där sen. Det är viktigt att ni alltid håller koll på vart jag är och vad jag gör. Tappa för guds skull inte bort mig, jag vill att vi alla kommer hela och levande här ifrån!” Nick log mot dem som om det hela bara var en övning. Josh gillade Nick och var glad över att de inte hade fått Översten som soldat i gruppen.
Snart kollades det om kusten var klar i korridoren, och efter det joggade den första gruppen ut. Dörren stängdes bakom dem och det var dödstyst i några minuter innan Nick gick fram till dörren och vinkade sin grupp efter sig. Josh hamnade längst bak i ledet, och han blev nervös över att han kanske skulle tappa bort de andra, men lugnade sig snabbt och tänkte att troligen inte skulle hända, Nick skulle hålla koll på dem. Josh hoppades innerligt att efter att ha spelat så mycket TV spel skulle han kanske vara ganska bra på detta, han hade ju trotts allt övat där, och det kunde ju inte vara svårare i verkliga livet?
Översten öppnade och kollade om det var säkert i korridoren, och kom sedan tillbaka in och nickade mot Nick.
”Är alla redo nu?” Nick tittade bak på sin grupp, som nickade mot honom. ”Okej, då kör vi!” Dörren öppnades och gruppen joggade ut i den mörka korridoren.
~~~~~


Och det var hela kapitel 2! ^^