Boldors hemlighet

Kapitel 20

Samuel

Jag kunde fortfarande inte fatta att hon var död. Vi började gräva en grop nära en damm i skogen. Vi la i tygbitarna, flaskan med hennes blod och ringen i en ask av trä. Så la vi asken i gropen och täckte igen. Vi gjorde ett kors som vi fick ner i marken. Sen gick vi.

Emma

Jag och mina rävar gick för att drycka vatten. Taro gick bredvid mig. Vi hittade en damm och vi drack av vattnat. Då såg jag ett kors. Jag grävde i gropen och där låg en ask. Jag öppnade asken. I den låg tygbitar av mina kläder, en flaska blod och min ring. De hade redan gått vidare. Jag var glad för att jag lämmnade dom.

Supermegafantastisktoemotståndligtoerhörtjätteassaduperbra!!
Och apropå ingenting, din profilbild är jätte fin

Sorry att jag inte skrivit. Har MASSOR läxor, jag spelar fiol två gånger vecka och vi har extra långa orkesterövningar ( vanlig tid: 1 timme. Tid vi var nu 2 timmar och 30 minuter) för vi övar till en storkonsert och jag fick låten sorros märke förra veckan och måste kunna den utantill nästa vecka. Jag är ju också bara en tjej på elva( tolv i april) och jag har även andra intressen. Hoppas ni förstår detta.

Det är klart

Nu är ja tillbaka på mugglis igen. Har haft värsta stressen och har det fortfarande. Den enda datan vi hade i huset gick sönder när jag var inaktiv. Det var allt. Nästa gång jag skriver har jag ett inlägg.

ja kul att du är tillbaka

Förlåt! Jag har inte orkat vara inne under sommaren, jag har lärt känna mina nya klasskamrater (flyttat) och sånt. Men nu kommer ett kapitel. Förlåt om jag är ringrostig jag har glömt bort lite. Förlåt om orden är felstavade, jag har problem med i-knappen (har fått egen laptop )

Kapitel 21

Emma

Jag hade levt med djuren i fem soluppgångar. Jag var lycklig nu och jag var glad att jag lämnade dom andra som inte brydde sig om mig. Jag trodde faktiskt att Samuel i alla fall skulle ha brytt sig lite, men han hade ju Jupiter. Just nu stod jag på ett berg med Taro bakom mig. Dom andra rävarna var i lyan. Jag kände mig iaktagen och det var jag också, av ett rådjurskid som försökte gömma sig och väntade på sin mamma. Vad han inte viste var att hon aldrig skulle komma tillbaka, jag var inte den enda människan i skogen, häromdagen såg jag ett par jägare, det var säkert dom. Jag kände min mage kurra, jag var hungrig, det var man om man inte ätit på två dagar. Jag hoppade snabbt ner från berget och lät vinden fånga mig i sista stund. Innan rådjuret han ana något så var jag framme och det var dött.

Samuel

Jag ville inte tro att hon var död, vi hade fortsatt gå men jag ville hela tiden tillbaka så att jag kunde få bevis för att hon var död..
-Tänker du på Emma igen? frågade Jupiter. Jag nickade svagt. Så fort Pica hörde namnet så kraxade han. Pica sa aldrig något nu längre. Jag hoppades vi skulle få punkt 20 som nästa station, det var ca fem dagar från skogen där hon troligen dött, vi skulle vara tvungna att passera och då skulle jag ha en anledning till att kolla runt efter min syster som jag hoppades levde i skogen bland djur istället för att vara död. Jag viste hur det var att vara död och det gjorde hon också, det gjorde nästan alla människor som var här och därför ville jag inte att hon skulle få uppleva det igen. Mitt sätt att dö på var fruktansvärt och det var hennes med, att hopp från ett stup som åtta år. Jag kände mig helt plötsligt yr.
-Samuel, mår du bra? hörde jag plötsligt Will fråga. Jag var tvungen att sätta mig ner och både Will och Jupiter var framme hos mig.
-Emma, jag vill ha Emma. sa jag.
-Jag vet vad som är fel, han är hjärtekrossad. sa Jupiter. Det Jupiter sa stämde precis, men det kändes som om jag hade feber också. Jag svimmade.

Dröm

Jag vart vald till hungerspelen, jag av alla människor. Jag vart förd direkt till tåget, allt vart svart.
Jag stod på plattorna med massor av folk, Jag sprang av och tog en kniv, jag ville överleva. Jag hörde massor med skrik, jag såg min mördare och kände smärtan.
-Samuel, Samuel! Jag hörde Emmas skrik. Jag såg henne hoppa från stupet i vårt distrikt.
Jag såg Emma springa. Hon hittade stupet och hoppade.

-Emma! skrek jag. Jag hade vaknat.