Hilda Smith [SV]

Nu får ni nästa kapitel

Kapitel 3. Hundarna del 2

”Släpp mig” skriker Hilda. Mannen tvekar men börjar sen släpa henne mot vägen. Hilda har ingen chans. Han är för stark. Plötsligt sitter det en pil i mannens axel. Han släpper Hilda och hon backar bort från honom. Hilda ser sig omkring och får syn på Alex bakom henne med bågen beredd. Jättehundarna ligger döda runt honom.
”Hilda, kom hit” ropar Alex och hon springer fram till honom.
”Nej” ropar mannen och kastar sig efter. Men han missar. Han drar ut pilen ur axen.
”Kom hit” säger han. Hilda skakar på huvudet.
”Nu” fräser mannen och tar några steg fram.
”Nej” säger någon bakom Hilda och Alex. Hilda snurrar runt och finner sig stå öga mot öga med en kentaur. Kentauren ger henne bara en blick och vänder sig sen mot mannen.
”Försvinn härifrån” säger han.
”Jag går inte utan flickan”
”Alex!” Alex tar tag i Hilda och leder henne därifrån. Hilda kastar en blick bakåt. Kentauren säger något till mannen som verkar skrämd.
”Vilka är det där?” frågar hon.
”Kentauren heter Keiron. Vem mannen är vet jag inte” svarar Alex. Hilda nickar.
”Och hundarna?”
”Helveteshundar.” Hilda nickar men kan inte sluta tänka på mannen. Har han verkligen med drömmarna att göra? Då hörs ett kvävt skrik bakom dom. Hilda och Alex snurrar runt båda två. Keiron är borta och mannen står och ler.
”Kom hit” ropar han.
”Var är Keiron?” frågar Alex.
”Det vill du allt veta, va?”
”Svara på frågan” säger Alex.
”När flickan kommer hit gör jag det.” Tre helveteshundar ställer sig bredvid mannen.
”Bakom oss finns det en kulle med ett ensamt träd. Spring dit. Då är du framme vid lägret” mumlar Alex. Hilda vänder sig om och springer.
”Efter henne” ropar mannen och hon springer snabbare. Ett gläfs hörs precis bakom henne och sen hoppar en av hundarna på henne bakifrån och hon faller till marken. Då hörs ennu ett kvävt skrik. Alex är försvunnen. Hilda försöker komma loss men lyckas inte. Då kommer mannen fram till henne och hunden.
”Nu följer du med mig, unga dam” säger mannen och drar upp henne på fötter.
”Var är Alex?” frågar Hilda skrämt.
”I lägret” säger mannen.
”Men...” börjar Hilda.
”Inga men. Kom nu” säger mannen. Den här gången lyder hon. Hilda följer efter mannen mot vägen.
”Vad heter du?” frågar hon.
”Namn är mäktiga saker” säger mannen. Hilda rycker bara på axlarna. En av hundarna kommer fram till henne. Hilda rycker till men klappar den sen. Det konstiga är att hunden verkar gilla det. Då exploderar smärtan i bakhuvudet och allt blir svart...

Awesome! Undrar vad som ska hända nu?

Vem vet...

Jag är glad att du gillar den!

gud vad bra!!! jag försökte läsa PJ men det gick inge bra efter att ha sett filmen typ 15 gånger... men denna ff är ju super!

Jättebra kapitel! Undrar vart sjutton han kommer ta henne..... xD

Tack♥

Får se när nästa kapitel kommer

Hoppas det inte ta för lång tid

Trevlig lässtund

Kapitel 4. Drömmen

”Misslyckades du? Igen?” mannen har rest sig från tronen och går fram och tillbaka i vrede.
”Jag är ledsen herre. Men hon fick hjälp” säger mannen som dykt upp vid gården.
”Du fick också hjälp. Helveteshundarna var med dig hela tiden.”
”Dom vägrade göra något som skulle skada flickan. Hennes vänner spelade ingen roll men den där odrägliga ungen fick över dom till sin sida. Hur vet jag inte.”
”Jag hoppas du inte menar flickan.” Tjänaren backar skrämt.
”Förlåt herre, det ska inte upprepa sig” mumlar han.
”Det hoppas jag. Försvinn ur min åsyn nu. Jag får ge uppdraget till någon annan” säger mannen och tjänaren skyndar sig därifrån. Mannen sätter sig tungt på tronen.
”Fortsätter dom klanta sig får jag aldrig träffa henne” mumlar han sorgset. Steg hörs och en kvinna kommer in.
”Jo det kommer du. Och dessutom har du besök” säger kvinnan.
”Besök? Vem kommer hit egentligen?” Mannen ser förvånad ut. Kvinnan ler.
”Dina bröder, halvgudar, andra gudar, Agnes är några” säger hon.
”Persefone, berätta vem som är här”
”Jag sa ju det”
”Jag tror inte några gudar kommer hit ner, varken mina bröder eller några andra. Och inte heller några halvgudar, dom flesta är för fega. Så då återstår...” Mannen spärrar förvånat upp ögonen.
”Agnes” säger han förvånat. Persefone ler igen.
”Hej” säger någon och Hildas mor Agnes kommer fram ur mörkret.
”Vad gör du här?” frågar mannen och reser sig upp.
”Jag ville att hon skulle komma hit” säger Perefone.
”Jag ska inte klaga, men jag trodde att ni inte gillade varandra” mannen ser förvånat på dom båda kvinnorna.
”Vad har du fått det ifrån? Och om ni ursäktar. Jag ska till min mor” säger Persefone och lämnar dom. Mannen ser förvirrat efter henne.
”Du vet väll hur nära det var att Hilda dog?” frågar Agnes. Mannen rycker till.
”Ja”
”Är det allt du har att säga? Hon är din dotter.”
”Jag är medveten om det” säger mannen och sätter sig ner.
”Du är hopplös. Jag förstår inte varför jag kom ner hit egentligen.”
”Inte jag heller, du vet ju att det kan ta månader innan du kommer ovan jord igen.” Agnes suckar.
”Aja, när Hilda kommer hem skickar jag hit henne” säger Agnes.
”Är du säker på att du vill det?” Mannen ser förvånat på Agnes.
”Hon borde få träffa sin far” svarar Agnes.
”Tack” säger mannen...
_________________________________________
Ni vet säkert vem som är Hilads far nu... Men det gör inget...

Men vad bra! Och fy sjutton vad duktig jag var på att gissa! Nu vet jag vem pappan är! Och jag visste det innan det avslöjande namnet kom.....
(Jag skriver inte vilket för andra kanske inte kan mytologin och jag vill inte ge spoilers om vem fadern är! ^^)

Jag vet bra att det är en gud