Halloween

Tack alla^^
-----------------------------------------------------------
Fan. Det var inte alls bra, inte alls. Eller jo det faktum att den killen jag var kär i stod och kysste var underbart, men den ursinniga demonen bakom honom tonade ner allt. Innan jag hann varna eller ens göra något så hade Damon slitit bort Darkin och slängt honom in i ett träd.
"DARKIN" skrek jag av rädsla för att han blivit skadad och skulle springa tills hans sida. Men demonen fångade upp mig och jag blev slapp av rädsla och ursinne. Darkin rörde inte på sig och han blödde från huvudet.
"Släpp mig!" morrade jag och försökte streta emot igen. Men vad hade jag väntat mig? Med bara en hånfull fnysning åt Darkin så slängde Damon mig över sin axel som om jag var lika lätt som en fjäder och började gå i riktning mot stugan.
Det sista jag såg innan jag svimmade(varför ska jag alltid svimma?) var Darkins livlösa kropp. Allt hade tagit en ny riktning.
Jag vaknade av en mardröm. Jag hade sprungit i en skog i drömmen och blivit fångat av något. Då kom jag ihåg att det inte var en dröm. Fan. Det var mörkt som i min dröm, men vi var inte i skogen längre. Jag låg på en säng, en mjuk, gigantisk säng. Jag försökte röra mig, men jag var...fastkedjad? Vem tusan kedjar fast någon? Jag började genast streta och kämpa för att se om kedjorna gav vika. Men allt som hände var att jag kände mig mer trött igen.
Då hörde jag knarrande av en dörr och tittade åt sidan. Det sipprade in månljus genom dörren och in kom en av zombierna. Utan ett ord eller något så tryckte dom in något i mitt ben och det började genast flimra framför ögonen. Drogade dom mig? Jag somnade igen.

Oj, oj, vilken spänning!! Well done
Vilken panik jag hade fått om jag vaknat och varit fastkedjad

Oh! Så spännande! Men tittar på film nu, så kan inte ge en så lång kommentar xD

Superspännande, som alltid! Jag bara väntar på fortsättningen!

Bra, bra!

Dumma mig! Jag glömmer bort att svara här xD Förlåt mig!
------------------------------------------------------------
Jag vaknade med ett stön. Mitt huvud dunkade och handlederna och fotlederna skavde mot bojorna. Eftersom jag inte såg något ljus allt när jag fått upp mina tunga ögonlock så antog jag att det fortfarande var natt. Vänta, då var det väl inte försent än? Jag måste bara ut ur huset innan solen går upp! Men jag skulle aldrig kunna komma loss.
Då, som om något tryckt på en knapp blev det plötsligt ljust i rummet. Massvis med ljus stod runt om i rummet jag var i som var större än jag trodde. Tapeten var grå och smutsig, golvet var av trä och det var också smutsigt. Sängen jag låg i var i trä och sängkläderna av svart siden, som faktiskt var rent. Kedjorna satt fast i sängstolparna. Bredvid mig på en stol satt Darkin. Men han såg annorlunda ut. Jag kunde inte sätta fingret på det. Det var något han utstrålade.
"Hur är det med dig? Jag lurade mig förbi demonen!" Darkin sa de orden och böjde sig fram till min ena handled. Men ett smalt föremål började han dyrka upp kedjan. Efter en liten stund hördes ett klickande och min en hand var fri. Han fortsatte med den andra och jag gned mina handleder då båda händer var fria. Och efter några få minuter var jag helt fri. Något stelt och fortfarande tung i kroppen efter sprutan så satte jag mig upp och tittade på Darkin.
"Jag trodde Damon nästan dödat dig" jag mindes hur orörligt han varit och blodet från hans huvud. Utan att kommentera det jag sa så tog han tag i min hand och drog mig ut ur rummet in i en lång korridor. Hur kunde stugan vara större på insidan än utsidan? Allt var bara sjukt. Han fortsatte dra mig en bit till utan att vi såg någon eller något. Och tillslut öppnade han en dörr och månskenet lös rakt på oss.
Fortfarande med min hand i hans så gick han en bit ut så vi stod några meter från stugan.
Jag såg på honom igen, det var den där ut strålningen igen, det kändes fel någonstans. Men samtidigt inte. Det kändes som om jag bara ville krypa upp i hans famn.
Och som om den där känslan knuffade mig framåt så slöt jag mina ögon och lutade jag mig framåt mot honom. Och mina läppar mötte hans igen. Efter en liten stund öppnade jag återigen mina ögon. Och Darkin stod inte där, utan jag såg in i Damons gråsvarta ögon. Han hade lurat mig.

Lurigt kapitel Den där Damon verkar har många ess i sin rockärm. Det är väl inte det bästa om man håller på Mona Frågan är då hur det gått med Darkin??

Bra jobbat! Ett efterlängtat kapitel

Jättebra! ♥ ♥ ♥

Super!

Oh, asbra! Men är det bara jag som tycker det känns konstigt att läsa en berättelse vid namn "Halloween" då det snart är jul? xD