I NATTENS MÖRKER KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

vad

Sjukt bra! Skriv mer

TACK

kommer mer idag ( Nångång) om någo gör ett inlägg så går det fortareXD

Wihiii

FORT FORT FORT! Nej, jag bara skoja xD

Tack för ALLA kommentarer nu kommer det ett kapitel.

Kapitel 2 del 2 Natarza galningen Eriksson
- Nej snälla ring henne inte, säger Sara trots att hon vet att det är försent.
Jessika bryr sig inte om henne.
“ Svara då”, tänker hon.
Till slut så svarar Natarza.
- Hej, säger hon.
- Hej, har du hört att Samdra har blivit mördad?, frågar Jessika.
- Va? Har hon det är inte mögligt, men vad vill du?, säger Natarza.
- Jag vill att du och jag letar reda på mördaren och slår ihjäl honom eller henne, säger Jessika.
- Ja, jag måste bara rymma från psyket men jag kommer till din skola imorgon kolckan 10:00, vad har du för lektion då?, frågar Natarza.
- No, andra våningen på framsidan, säger Jessika.
- Sätt dig närmast ett fönster och när du ser mig komma så kan du vinka, jag kommer att fösöka klättra upp till andra vånningen och komma in den vägen, säger Natarza.
- Men du kan ju inte rymma från psyket och sen dycka upp på en skola, säger Jessika.
- Jag kan, säger Natarza.
- Jaja, det är du som tar risken, säger Jessika.
- Du jag måste lägga på nu en psykolog kommer nu, jag får egentligen inte ha mobilen, säger Natarza och lägger på.
Jessika lägger också på.
- Du menar väl inte att hon ska komma till våran skola, säger Frida.
- Jo det är precis vad hon ska göra, säger Jessika med förnöjsamt leende.
- Du är galen, du och Natarza ska alltså ut och leta efter en M-Ö-R-D-A-R-E, säger Sofia och försöker låta tydlige på ordet mördare.
- Ja, det är just därför jag ber Natarza om hjälp, hon är den enda som kan få tag i vapen, den enda som är modig nog, säger Jessika.
- Du är sjuk, säger Sara och reser sig dom andra följer efter, alla förutom Jessika.
Jessika bryr sig inte om att dom säger så, dom fattar helt enkelt inte.
Jessika skyndar sig ner till sin mamma.
- Värst vad fort dom stack, säger mamma.
- Dom kunde inte stanna, säger Jessika.
- Polisen ringde medans dom var här, säger mamma.
- vad vill dom?, frågar Jessika.
- Jo, dom undrade bara om Sandra brukar säga “ Life is a mystery”, säger mamma.
- Nja, någon gång kanske hon sa det, vad då?, frågar Jessika.
- Det stod det inristat i hennes hand, säger mamma.
- Men hon sa det bara kanske någon gång jag minns inte ritigt, säger Jessika och går upp på sitt rum.
Precis när hon har kommit in på sitt rum får hon ett sms av Natarza.
Hej!
Går det bra om jag kommer när du äter lunch?
Det gör du väl klockan 11:20?
Jessika skriver genast sitt svar:
Ja, det går bra och ja, jag äter lunch klockan
11:20.
Efter hon har skrivit det lägger hon undan sin mobil.
“ Dom andra får tro vad dom vill om Natarza men hon är inte sjuk”, tänker Jessika.
Sen lägger sig Jessika på sin säng och tar fram en bok och läser bocken heter Skuggkysst.
- Gumman det är mat!, ropar mamma när klockan närmar sig 17:30.
När Jessika kommer ner så sitter alla i familjen där, även pappa.
- hej, säger han försiktigt med gråten i halsen.
- Hej, säger jessika och börjar ta av kycklingen och pomesen.

Awesome ^^

TACK, det kommer mer imorgon

Skitbra kapitel!!!

gillar inte när jag får slut på mina tummar
IAF TACK♥