HUGG HUVUDET AV DEM! [SV]

Cara
Det du... haha. XD

Estella
Tack! C':

Muttern
Very fancy, that text it, very fancy.

ZJ haha jag ser typ en Funnun källare framför mig xD haha

Hahahah ååh bäst ju! 8D

My
Ja ja, jag var tvungen att prova i alla fall. ^^

Louise
Haha, tack! c:

DödNerAlex
Jaja, man måste alltid försöka! :3


Tadaaa, nu kommer en till del! :’D
(Jag ber om ursäkt i förväg. Detta skrevs mitt i natten då jag hade hamnat i ett ”poetiskt-flummigt” stadie och lyssnade på klassisk musik... Jag kände mig väldigt kreativ. XD)

Kapitel 4

Blod lämnar stora fläckar efter sig både på golv och väggar när Mrs.Tonks dansar runt. Hennes dolk karvar djupa sår, hennes kastknivar likaså när de svävar genom rummet och träffar de ohyggliga zombierna som nu är överallt.
Hennes hår bröt sig för länge sig loss från knuten hon hade satt upp, och nu flyger det fritt omkring när hon dansar sin krigsdans.

Mitt under en attack känner hon hur en arm kommer bakifrån och sluter sig runt hennes hals, hon försöker yttra sig på alla sätt hon kan tänka på, hon skriker inombords men ingenting lämnar hennes hals. Hon sparkar och slår förgäves, paniken tar över. Alla försöken har varit lönlösa...
Hennes syn börjar flimra och hon inser att det inte är så mycket kvar hon kan göra. Plötsligt lättar greppet om hennes hals, armen släpper taget och hon faller ihop på golvet. Hon ligger där och kippar efter luft ett tag innan soldaten i henne tar över. Hon inser att den eller det som räddade hennes liv kan möjligtvis vara ett nytt hot.
Faran var långt ifrån över, det var fortfarande några zombier kvar i rummet.

”Regel nummer ett. Håll dig nära någon annan...” säger DeathDownAlex och fäster sin spikklubba som dryper av blod i sitt bälte innan hon tar upp en liten pistol som hon avfyrar mot den sista zombien. Hon fäster pistolen i sitt bälte innan hon vandrar fram till Mrs.Tonks.

”Oavsett hur duktig och erfaren du är så måste du hålla ihop med någon. Du var tursam den här gången, hade jag inte varit i närheten kunde det slutat mycket värre.” DeathDownAlex röst är kall som is.
”Var inte du dessutom ansvarig för nykomlingen och KossanBerta?” Hon river bort en tygremsa från en zombies klädnad och torkar bort blodet från sina vapen.
”Jag sade åt dem att fly, det kom för många på en gång. Jag klarade det bättre själv, de hade bara varit i min väg.”
DeathDownAlex knyter sina nävar, hon gör allt hon kan för att kontrollera sin ilska. Hon känner hur vreden bubblar inom henne, hon känner sig som en gryta med för mycket vatten i, när som helst kan hon koka över.
”Det här har hänt för många gånger. Nästa gång är din tid här över, det hoppas jag att du lär dig väldigt fort. Här är alla jämlikar och alla tar ansvar för varandra. Ingen ska vara ensam. Ni hade kunnat dö.”

Mrs.Tonks letar desperat efter energin som gör att hon kan resa sig upp, hon släpar sig mot en vägg och använder den som stöd för att kunna pressa sig upp till ett stående läge.
”Jag beter mig som en idiot, jag är väl medveten om det. Kan man få lite hjälp?” frågar Mrs.Tonks. DeathDownAlex ställer sig bredvid Mrs.Tonks och känner hur en stor tyngd faller på hennes axlar.

”Vi ska försöka finna de andra, va?” frågar DeathDownAlex och börjar gå mot utgången. ”Jag har hört något om att de har börjar smida en plan...”
Mrs.Tonks mumlar något ohörbart och stapplar efter så gott hon kan...

Åh vad bra. 8D

Sitter här kl. 3 på natten och läser igenom allt och det är awesome.

THIS IS AWESOMNESS.
*bevakar direkt*

Du är verkligen duktig My ♥

Mer! 8D

Jättebra