Sjunde året på Hogwarts

- Eller hur, det är det jag menar, det är helt idiotiskt, jag har aldrig trott på det.
Men vissa gör det, jag är t.ex. döpt och det är Vilma med, sa jag leende.

Jag såg på Laura
"är det inte ganska vanligt bland mugglare att tro på sånt?" sa jag och la huvudet på sned "vadå döpt? Vad menar du med det?" sa jag undrande

- Nej, det är det inte, de flesta av de yngre typ i min ålder tror inte på sådant, sa jag och såg på henne.
- Man är i en kyrka och får vatten över sig och då tar typ gud hand om en, sa jag osamanhängande för jag visste egentligen inte hur jag skulle förklara.

"det käns ju ologiskt, vore det inte mer logiskt att de yngre trodde på sånt, precis som folk tror på spöken och sänt när man är mindre" sa jag och nickade sen "det lät konstigt, vad är vitsen med det?" skrattade jag

- Jo, men vi yngre är ju mer intreserad utav forskning och teknink, vi vill ju ha en logisk förklaring på allt, inte något som någon tror, sa jag enkelt och ryckte på axlarna.
- Jag vet inte vitsen med det, men jag kan ta med dig på en gudtjänst om du vill, så kan du se lite av det.
Det är ganska fint, fast långtråkigt, sa jag leedne till henne.

"konstigt, mugglare har konstiga ider för sig. Det som int ehar nån förklaring har bara inte det" sa jag och ryckte på axlarna. "ja det kan du gärna göra, det hade varit intressan att se" sa jag leende till Laura

- Sådan tur att det är söndag då, då är det gudtjänster, vi kan åka till den där mina föräldrar ligger begravda.
Måste utplåna Vilmas namn på gravstenen, hon lever ju, sa jag glatt och tog tag i Cara och transfererade oss till en kyrkogård och jag gick fram till den stora kyrkan, och knuffade upp den tunga porten och drog med mig Cara.
Gudtjänsten hade redan börjat så jag satte mig vid en utav de bakersta bänkarna.

Jag nickade och såg sen på kyrkan den var verkligen stor. Och jag såg häpet på alla målningar som fanns i taket och jag såg på prästen som stod där fram e och lysnade utan att egentligen förstå något

Prästen bablade där framme och jag letade upp de sånger vi skulle sjunga i boken och gav en till Cara när vi skulle sjunga.
Alla ställde sig upp och vi med.
- Försök bara hänga med i texten, viskade jag till henne.

Jag såg på boken och sen på Laura och nickad elch hade ingen aning om vad de sjöng och när alla var klara satte dd sig ner och prästen började prata om ondskan som nu fanns i samhället