Sjunde året på Hogwarts

Jag såg på Laura och höjde ett ögonbryn
"varför bekymrar du dig? det ärju inte nödvändigt" sa jag och såg sen ut genom fönstret "så bra" sa jag lätt och skrattade sedan
"Och om jag inte berättar då? tänker du sitta här för evigt då?" sa jag lite roat "vad spelar det för roll? det hjälper dig väll inte om jag berättar" sa jag och ryckte på axlarna och log sen "jag undrar bara om hela England kommer brinna" sa jag

Jag suckade och himlade med ögonen åt henne.
- Men ursäkta då att jag bryr mig om dig och vill veta vad som trycker dig, och visst det är inte nödvändigt men jag gör det ändå, sa jag och flinade roat åt henne.
- Nej, jag tänker inte sitta här för evigt för du ska beratta, sa jag och nickade sedan.
- Och vad kommer du fram till?, och tror du att det slutar bara med England?, sa jag och såg intresserat på henne.

Jag bara såg på Laura och ryckte på axlarna "jag bara undrade. du behöver ju inte veta allt jag tänker på" sa jag bara och nickade sedan
"Jag vet inte, det beror på pappa och vad jag bestämmer mig för att göra" sa jag och skakade sen på huvudet "nej det tror jag inte"

När katten hade ätit försvann den helt, James undrade om han någonsin skulle se den igen. Sedan vaknade han vid sitt skrivbord och insåg att han somnat med en ofärdig stav i handen. I hans knä såg han röd-gult hår, som om någon eller något hade lagt sig där.

- Nej, men du kommer inte tala med någon annan om det heller så då går du bara och grubblar på det och det är inte bra, jag bryr mig om dig det vet du, sa jag leende till henne och rynkade sedan pannan.
- Så, du menar att du kanske tänkt döda din far, varför?, sa jag oförstående till henne.

"Ja men om jag grubblar så behöver folk inte oroa sig för mig att jag blivit galen. jag menar du måste ju tro att jag är galen när jag säger vissa saker?" sa jag och såg på Laura och ryckte sedan på axlarna
"Jag vet inte, det är det grejen är. jag läste precis om en liknande situation där det slutade med att båda barnen och fadern dog. och jag vet inte vad jag ska göra. jag hörde ju er prata om vad ni ansåg om världen och jag tror inte det blir bättre. så därför tror jag hela England kommer brinna. gör jag inget kommer ingen göra det" sa jag

Stav efter stav blev färdig, snart var en av de höga bokhyllorna halvfull. Han bestämde sig för att ta en till paus och besöka Hogwarts, han undrade om han kunde bli lärare som deltidsjobb, eftersom nästan ingen skulle köpa en stav förutom en period per år. Han bestämde sig för att fråga Cara om det efter sitt besök. Han gick in till kontoret han byggt till och tog sin kvast, steg på den och flög iväg mot Hogwarts.

- Jag tror inte att du är galen, det var inte så jag menade.
Jag menade bara att man fastnar i sina egna grubblerier och anklagar sig själv för allt, sa jag och log halvt till henne.
- Vem vet det kan bli bättre, men också sämre, eller som det är nu.
Ingen vet säkert vad framtiden har att utvisa.
Och jag vet inte vad du ska göra, jag vet bara vad jag vill att du ska göra och det är inget jag vill begära utav dig, sa jag och såg ut genom fönstret och sen på henne igen.

James landade, ironiskt nog, på den förstörda Quidditch planen och såg sig runt, här hade han suttit när han var yngre och stört sig på Potters framgång, en gång hade han till och med gjort Accio på kvicken precis när han skulle fånga den. James log lite och gick vidare, han undrade om Vid-Behov-Rummet fortfarande var intakt.

JAg unde inte annat än att skratta "vi är alla galna, vi lever i en galen värld" flinade jag och log sen "tror du själv att det an bli bättre?" frågade jag henne lugnt och nickade sedan "Jag vet vad ni allihop vill, frågan är om jag kan göra det? han är djävulen för er men för mig är han en ängel" sa jag och såg ut gneom fönstret "han var den som alltid var där för mig när det var något"