Sjunde året på Hogwarts

(jag hatar mitt internet :@)

Jag log lite roat åt James "bli inte så förvånad tror du verkligen jag hade tillåtit min far att märka mig?" frågade jag lätt och nickade sedan "ja det kan jag väll och så är nog maten klar när vi kommer tillbaka" sa jag leende och ställ de mig upp "jag är glad att du är tillbaka" sa jag och gav James en kram

James log, han var glad att vara tillbaks också. Han tog hennes hand och transfererade sig till Diagongränden för att påbörja återbyggningen av Ollivanders. Det kändes verkligen skönt att ha något som spenderade tiden och som tog hans hjärna ifrån alla ledsna tankar, James samlade alla Ollivanders gamla stavar och brände upp dem, efter några timmar var de färdiga. Nu stod det 'Carnalos Trollstavsmakeri' på skylten, James skapade ett flygblad som sade att affären inte var öppen ännu och beskådade deras verk.

Jag såg på butiken och sen på James
"det blev ju riktigt snyggt" sa jag leende och såg på butiken och sedan på flygbladen vi delade ut "är du glad nu?" frågade jag och såg sen på resten av Diagongränden och suckade, den så bedrövlig ut. Jag hade bara hunnit göra klart bokbutiken även om det inte syntes på grund av förtrollningen jag lagt över. Det var mycket jobb att göra här och jag var väll den som skulle få ta tag i det
"ska vi åka hem och äta?" frågade jag vänligt

"Ja! Jag är jätte hungrig!" sade han muntert. Det visade sig att Snape verkligen var bra på att laga mat, tyvärr sade han till James att han inte kunde bli trollstavsmakare om han inte gjorde färdigt sina studier. James fnös för att visa att han skulle klara det utan att gå om ett år på Hogwarts. Efter maten var James proppmätt, han gick ut i deras trädgård och gjorde fler och fler trollstavar, han skulle behöva väldigt många eftersom det var tusentals elever som skulle börja på Hogwarts varje år. Några var gjorda av järnek, några var gjorda av mahogany, men ingen av dem var lika den andra.

Jag log mot Sev och åt lite utan att egentligen vara hungrig. Draco blängde hatiskt på James men sa inget. James försvann ut och jag såg på de andra och log svagt innan jag försvann till biblioteket och började läsa

Jag satt på trappan efter att James hade försvunnit efter Cara.
Jag viftade förströttmed staven och lät fåglar komma fram ur spetsen, massa fåglar, massa färgranna bara för att jag tyckte de var vackra.
Jag följde fåglarna med blicken, då de flög iväg och såg upp i den klarblåa himmelen.
Tänk att allt kunde vara så vackert när de ändå inte var en vacker värd.
Fast å andra sidan var de en vacker värd vi lede i så varför deppa?
Jag hoppade till när James åter kom ut och och började göra fler trollstavar.
Han verkade vara gladare nu och det verkade som om han hade fått ett jobb utav Cara, tänkte jag roat och märkte hur hungrig jag var.
Jag reste mig upp och gick in i köket där Snape var och dukade undan efter middagen.
- Hej, Sev har du nått till mig?, sa jag leende och han nickade och tog fram en tallrik lasange.
- Tackar, det var jättegott, sa jag glatt och började att äta.

Jag började läsa en manga och log när deras värld var värre än vår. Alexis var lite om min far, men han slog mig inte med en piska eller exprimenterade med folk. Jag förundrades över hur hemska vissa människor kunde vara. Var jag lika hemsk som inte stoppade pappa? Jag skakade på huvudet och stirrade ut genom fönstret

Jag åt upp min mat och Snape tog min tallrik innan jag han säga något.
- Tack för maten, vad är Cara?, sa jag undrande till honom.
- Biblioteket, sa han kort och vände sig om.
Jag gick ut ur köket och rakt över hallen till biblioteket.
Jag förundrades fortfarande hur enormt det var.
Jag såg Cara och gick fram till henne.
- Hej, är det okej med dig?, sa jag och slog mig ner i en fotölj.

Jag to blicken från fönstret och såg på Laura
"jag vet inte. Jag hörde dig och James prata förut och jag är verkligen ledsen för allt ni får utstå" sa jag och sänkte blicken. Det kändes som jag krossat deras drömmar genom att hjälpa min far

- Va?, men det var inte ens meningen att du skulle höra det där.
sen så har du inte krossat mina drömmar, snarare hjälpt dem.
Jag hade aldrig träffat Krum, eller starta ett VM om det inte vore för dig.
Och just det är mina drömmar, sa jag leende till henne.
- Sen kanske inte allt är helt okej ändå, men vem vet?, det kanske blir en värld där onda och goda kan leva tillsammans, visserligen inte kul för mugglarna.
Men din far tröttnar säkert på att jaga dom med, sa jag lätt.