Sjunde året på Hogwarts

"Ja jag räddade dem, de var inte så glada när pappa vann men jag ifck dem att inse att det inte var någon mening med att slås" sa jag och log och såg senpå James vänster arm "gör det fortfarande ont? och oroa dig inte alla har ett nu" sa jag lätt

James suckade utmattat.
"Hur många horrokruxer lyckades Potter förstöra?"
Han förtrollade en sten till ren choklad och åt lite, han var utsvulten.

jag såg granskande på James och undrade om han planerar något
"han hade tre kvar" sa jag och stirrade sedan på honom "vadå då?"

"Bara undrade om Harry lyckades göra honom dödlig innan han själv dog." James såg hennes blick "Oroa dig inte, jag tänker inte försöka mig på ett mordförsök. Han är alldeles för kraftfull för mig. Särskilt när Fläderstaven faktiskt tillhör honom nu."
James åt lite mer av choklad-stenen och tittade på skadorna han åstadkommit på Kråkboet, han skulle nog bli en hyfsad dödsätare ändå.

"nej det gjorde han inte, han kom inte åt de sista" sa jag och log lättat "Vad bra för jag hade stoppat dig" sa jag allvarligt och ställde mig upp och såg på Kråkboet och räckte sen handen till James "Kom nu ska du be om ursäkt" sa jag vänligt

Hum... Att be om ursäkt hade aldrig varit James starkaste sida, men någon gång måste väl bli den första. Han suckade djupt och följde med Cara till familjen Weasley. Alla blängde ilsket på honom.
"Uhm... Jag är inte särskilt bra på sånt här, men... Uhm, jag är ledsen för vad som hände med ert såkallade hu-" han fick en armbåge i sidan av Cara "Jag menar, jag är ledsen för vad som hände med ert hem."

- Det är väll inte det saken gäller, frågan är varför du gjorde det?, sa Bill ilsket till honom.
- Ja du försvinner spårlöst i ett halvår och dyker upp, det första du gör är att bränna ner Weasleys hus, jag trodde du var smartare än så, James, sa jag ilsket till honom.

Jag såg på Weasleys, de var ite berörda att höra sanningen
"jag ska förklara allt för er senare, men inte nu. Okej?" sa jag och såg på dem och log sen mot James

(jag måste dra nu. Skulle ni kunna vara gulliga o inte rolla medans jag är borta hej svejs mangobananer xD)

James stirrade på Bill, sedan på Molly.
"Er son kidnappade mig, tror jag. Någon slog mig iallafall i bakhuvudet och jag vaknade med extrem huvudvärk, er son kom ner med mat och jag lyckades fly." Bill talade igen.
"Vad gjorde du med Ron då? Vart är han?"
Situationen blev bara mer och mer pressande och James blev mer och mer stressad.
"Uhm.." Allas ögon riktades förväntansfullt mot honom "Jag... Jag slog en sten mot hans huvud och flög hit för att få reda på vart ni hade gömt Cara, vilket ni inte hade gjort... Jag är hemskt ledsen..."
James såg ilskan växa inom Bill, han darrade nästan.
"DIN JÄVEL!" Bill kastade sig ur sina mors armar och drog sin stav "Avada Kedavra!"
Han missade med en centimeter, James hade tur.
"Bill, sluta!" det var Ginny.
"Han mördade vår bror! Avada-"
"Lamslå!" en röd blixt från Mollys stav träffade Bill i ryggen. James såg frågande på henne. "Jag vill inte ha mördare i min familj. Och du bad om ursäkt. Om jag var i din situation hade jag gjort ungefär likadant."
James var väldigt förvirrad.
"Uhm... Tack. Jag kan hjälpa er att fixa ert hus."

Jag såg på James och skakade på huvudet, han hade inte behövt berätta det på det sättet
"visste du?" frågade Mioni med tårarna rinnandes
"jag var inte säker men jag antog eftersom jag inte fick nån signal från honom, men jag ville inte säga något förens jag var säker. Jag är så ledsen" sa jag och kramade om Mioni
"vi vill inte ha din hjälp" sa Charlie argt och jag förstod dem men även James
"nu tar vi det lugnt. Jag tar med mig James hem till oss och ingen av er ska döda varandra, förstått?" sa jag allvarligt och de nickade "bra, vi sätter oss ner och diskuterar allt när ni har lugnat ner er, Ron var min vän med och jag vill också veta vad som hänt. Men tills dess så får ni inte prata med varandra" sa jag och tog tag i Draco, Aidian och James och transfererade oss hem till pappa innan någon hann säga nått mer och jag gick in i köket och tog en kopp te och satte mig trött ner och stirrade ut genom fönstret