My new (renoverade) mugglisgame!!!

I did! MHOHAWAHAHAHA!!! IT'S NO COOKIES HERE!

I'm going over to the dark side! I want COOKIE!! ♥

Here you have one ^^

Längtar efter mer

Ah thanks! Nom nom nom ♥♥♥

*Staring lividly at Inez*Malfoy and Dennys*

Snälla sluta skriva här? ♥

hihi nej nu vill jag ha ett till kapittel

Okej^^ Promise to stop

Dag 1 (eftermiddag
Karriäristerna, Dennys, Cruciio, Incendio och Victoire Weasly hade stannat kvar sist vid ymnighetshornet. Dem hade tagit den allra sista ryggsäcken, ett vackert svärd, en dolk och den finaste pilbågen som fanns vid vapenbordet. Det var sju pilar i ett koger till bågen, och Dennys hade dödat Yoshifriend ♥ med den. Den visade sig vara väldigt effektiv. När det inte fanns mer att hämta vid hornet, och när alla kroppar vart hämtade av svävare gick karriäristgänget in i skogen.
amanda1104 klättrade upp i ett träd när hon kom in i skogen. Hon satte sig bekvämt tillrätta och öppnade sin tunga ryggsäck. Ut föll stenar… Stora tunga tegelstenar. Hon slängde ner en efter en ur trädet i ren ilska, och längst ner i ryggsäcken låg ett tjockt rep. Det var långt, och skulle nog kunna komma till användning. Men hon var så arg. Hon hade släpat på den där tunga ryggsäcken, och så var det bara en hel massa sten i! Hon kom inte på att det hade varit ganska dumt att kasta ner alla stenar ur trädet med ljudliga dunsar förrän hon hörde en osäker flickröst nerifrån marken.
”Släpp allt du har, och kom ner ur trädet långsamt. Annars hugger jag dig direkt!” Hon tittade ner. Där stod en flicka med långt brunt hår uppsatt i en högtofs på huvudet. amanda1104 var chanslös. Hon hade inga vapen alls, och var så gott som död.
- V- vart kommer du ifrån? Alltså, vilket distrikt?” fick hon fram.
- Jag är PotterHunger och jag kommer från sjuan” sa flickan osäkert. ”Gå ner ur trädet. Nu!”
”Jaha, såhär slutar det alltså för mig.” tänkte amanda1104. Hon kom ner till PotterHunger.
- Vill du ha mig dödad kan du likaväl göra det nu, snabbt och enkelt.
- Det är ditt ena alternativ, sa PotterHunger. – Det andra är att vi skapar en pakt.
- Vadå, vill du teama med mig? Frågade amanda1104.
- Ja, jag slipper helst att döda dig. Hade du några viktiga saker där uppe i trädet? Sa hon glatt.
- Jo, ett rep förstås. Sa amanda1104, mist lika glad.
En kvist knäcktes när amanda1104 hade tagit sig ner från trädet. Hon och hennes nyfunna vän vände sig blixtsnabbt om. Det var ingen tvekan om saken. Det var flera personer på andra sidan den stora, breda granen rakt framför dem.
- Får jag svärdet? Mumlade amanda1104. PotterHunger stack det i handen på henne. Hon kastade det åt det håll där ljuden kom ifrån. Det missade med en hårsmån och satte sig i ett träd längre bort. Nu fann sig amanda1104 och PotterHunger stå öga mot öga med alla karriärister.
- Åh nej, sa PotterHunger. amanda1104 hade nästan satt svärdet rakt i Victoire Weasly. Dennys öppnade munnen.
- Tillåt mig skratta, sa han. – Två småjäntor från jag vet inte vilka distrikt ger sig på oss? Victoire Weasly, vi går i förväg och slår läger. Döda dem där två, avslutade han meningen, och dem gick därifrån.
- Jag måste göra det här… sa Victoire Weasly med ett smil, och drog fram ett silversvärd. amanda1104 sprang runt Victoire Weasly och ryckte ut svärdet ur trädet. Så var fighten igång. Men nästan direkt hände något oväntat. Victoire Weaslys silversvärd gick i tu. Det var bara överdraget med silverfärg. Det var egentligen gjort av trä. Nu var det plötsligt Victoire Weasly som var underlägsen! amanda1104 hade ett kortade, men starkare svärd, och snart hade hon stuckit det rakt igenom Victoire Weasly. Hon föll till marken. Död.
- Otroligt! Du dödade en karriärist! Sa PotterHunger förbluffad.
- Ja… Jag gjorde vist det! Skrattade amanda1104.

Hedwig96 hade nätt och jämt sluppit undan en pojke som sedan fick en pil i ryggen. Strax efter det hade hon fått tag i en dolk, men det var också allt hon hade. Hon såg inte ut att ha någon chans. Hon hade grävt en grop där hon lagt sig, och lagt massa granris över. Men hon förstod snabbt att där skulle hon svälta ihjäl. Så hon klev upp igen, och letade efter något ätbart. Hon hittade en blåbärsbuske efter ett tag. Hon kunde inte jättemycket om växter, men detta såg till och med hon vad det var. Hon delade ett blåbär i två delar bara för att se på innehållet. Det såg helt normalt ut, och hon började trycka i sig flera stycken.

Tyra hade gått mycket långt med ryggsäcken på ryggen. Den var inte så tung, men hon var både hungrig och törstig. Skogen verkade närmast ogenomtränglig. Höga träd som stod ganska tätt. Hon kom fram till en platt sten med mosstäcke där hon satte sig. Tyra öppnade för första gången ryggsäcken. Det låg en plastlåda där med en fettdrypande stor fisk inuti.
- Jag tror inte att det är sant! Sa Tyra lyckligt. Hon började smaska i sig fisken i stora tuggor, och hon lät smaken fylla upp sin mun. Hon sträckte på sig när fisken var slut, helt mätt. Sedan började hon rycka i kramp under högljudda skrik. Fisken var förgiftad.
Cilla Black var väldigt nöjd med att hon lyckats ta död på en person, men hon hade blivit besviken när hon fått upp ryggsäcken. Den innehöll en tom vattenplunta. Hon hade satt sig under en gran och lagt massa granris över sig. Hon frös inte så jättemycket, men hon behövde ett vapen. I samma ögonblick ryckte hon till. Det var någon som skrek högt en bit bort. Cilla Black brydde sig inte så mycket, först. Men när skriken bara fortsatte reste hon sig, och tassade iväg åt det håll där ljuden kom ifrån. Hon fick syn på en flicka som skrek plågat och höll sig för magen. Hon verkade vara helt blind av smärta, och hade förmodligen fått något slags gift i sig. Cilla Black tänkte att det nog var bäst, både för henne och för den plågade flickan att lidandet tog slut. Flickan hörde inte att Cilla Black kom, hennes egna skrik överröstade henne. Cilla Black tog upp en stor sten, höll fast flickan, och slog henne hårt i huvudet med stenen, och ett kanonskott hördes.
A.k hade fått tag på en liten pilbåge och med den hade hon skjutit en hare. Den såg ut att vara helt vanlig, och inte förgiftad varken på insidan eller utsidan, så hon behöll den. Sedan samlade hon in lite torra kvistar, och lyckades med möda göra upp en eld. Haren smakade jättegott, och A.k hade fått nya krafter.
Jinora hade lyckats att få tag på ett spjut, och hade nu strövat långt, långt in i skogen. Hon var också den som först upptäckte att det fanns varierad natur på arenan. Hon hade gått igenom en stor, och på något sätt, seg sandhög. De hade tagit lång tid för henne att gå igenom, men tillslut kom hon ut i likadan tät skog som hon lämnat bakom sig. När hon hade gått igenom den delen av skogen kom hon till en glänta. Och där verkade det… Regna? Det regnade inte precis utanför gläntan där hon stod, men i gläntan föll det ner stora droppar med regn. Hon var ju väldigt törstig, så hon gick in i gläntan och skulle fånga lite regnvatten i munnen, då hon upptäckte en sak. Regnet var guldfärgat. Det verkade lite konstigt. Jinora backade innan hon hann få någon droppe på huden. Men en träffade hennes fot, och den svedde ett stort hål i hennes tunna tygsko. Hon kände att huden under sveddes sönder, och det riktigt brände. Det var tur att det bara kom syreregn på foten!
Kate Riddle var så törstig att hon höll på att svimma. Hon hade gått i säkert fem timmar. Men så kom hon fram till ett vattenhål. Hon började med att bara sörpla i sig lite vatten. Hon kände ingenting. Det var inte giftigt. Hon gled ner i vattnet med hela kroppen. Hon simmade runt och släckte sin törst och var inte lika varm när hon kom upp. Då satt en annan flicka vid kanten på vattenhålet. Det var mörkt, och snart skulle nationalsången spelas. Hon ville inte vara den som syntes på himlen.
- Jag vill inte döda dig! Sa flickan när Kate Riddle ryggade tillbaka. - Jag vill bara ha ett lag! Kate Riddle pustade ut.
- Det är klart att vi kan vara i lag! Sa Kate Riddle till henne, och tog sig upp ur vattnet. Dem gick en bit, och bestämde sig för att lägga sig och sova mellan två ekar. Snart spelades nationalsången och dem tittade på ansiktena på himlen.
LaylaCatcher och hennes bundsförvant Kate Riddle hade lagt sig för att sova mellan två ekar. Dem hade lagt LaylaCatchers svärd emellan sig ifall dem skulle behöva använda det. Nationalsången hördes, och sex ansikten visades på himlen. Den tolvåriga pojken från åttan, Cedric Digory visades först. Den andra pojken från hans distrikt, Yoshifriend ♥ var också död. Lida, flickan från tian och Mellan från elvan visades strax efteråt. Dem fyra dog i blodbadet. Under dagen hade Victoire Weasly dödats.
- Oj, undrar vem som dödade en karriärist! Sa LaylaCatcher. Tyra, från nian var den sista som visades innan Panems vapen dök upp på himlen.
- Vi två lever i alla fall. Sa Kate Riddle.

DÖDA:


Okej, dem som inte har blivit nämnda någon gång alls kan väl skriva det i tråden? Så vet jag vilka jag ska ha med i nästa.