De 76:e mugglis spelen

okej, det är kanske inte riktigt ett "uppdrag" utan mer en väldigt speciell "handling"...

kommer bli Awzome, när kommer det mer (stressa inte)

Vet inte det är nästan klart men som jag skrivit förut så är det inte säkert att det kommer så fort det är klart

ok, bara undrade vill ju veta vad uppdraget är och hur det går för mig

Jag orkar inte vänta mer med att lägga upp det nu så här kommet det __________________________________________________________________________
Kapitel 8- Det andra blodbadet

Incendio, Demilos, Nisse och Caty Delacour gick i samlad trupp emot ymmninghornet. De hade på långt håll sett en rökpelare i närheten och begav sig dig. Incendio gick i täten följd av Nisse och därefter kom Demilos och Caty Delacour. De gick alla fyra på led och var fast beslutna vid sitt mål. De skulle döda. Det fanns inget annat. Någon av dem skulle vinna det var förutbestämt. Incendiooch Nisse hade haft långa diskussioner om vem av dem som skulle få vinna eftersom att de ansåg att de hade de bästa poängen och skulle därför få förutbestämma hela spelets gång. De kom fram till ymmningshornet. Det började skymma, vilket definitivt skulle vara till deras fördel vid dödandet.

Elden sprakade så mysigt och JuliaE drog upp knäna till kroppen där hon satt och värmde sina frusna händer över den sprakande elden. Temperaturerna hade varierat väldigt mycket under dagarna inne på arenan. På kvällen blev det väldigt kallt. Nästan så kallt att man var tvungen att tända en eld för att inte frysa ihjäl. Hon hörde någonstans att någon närmade sig. Hon lyssnade uppmärksamt åt alla håll men kunde inte urskilja varifrån rösterna och stegen kom. Det lät som om rösterna kom från alla håll. Varifrån de än kom så var det ingen idé att springa när hon inte visste var de var.

Karriäristerna närmade sig. De hade delat upp sig så att de kunde omringa henne. Incendio skrattade elakt när hon hörde JuliaEs förfärade andhämtning. Incendio la sig i en buske och väntade på tecken från de andra.

Demilos smög sig närmre och stannade bakom ett träd. Han kände efter i fickan om kniven verkligen var kvar.

Caty Delacour gick försiktigt närmre och fick syn på JuliaE. Hon drog ett djupt andetag av skräck. Var hon verkligen så feg att hon skulle döda en distriktskamrat på Incendios beordran.

Nisse laddade bågen och sträckte på sig. Han såg på andra sidan gläntan att Incendio höll en av pilarna hon fått av honom i handen redo att döda. Incendio signalerade till de andra och de gick till attack.

JuliaE skakade. Hon insåg så fort hon fått på Incendio att hennes dagar på arenan var räknade. Allt gick så fort. Demilos höll hennes armar bundna bakom ryggen och Nisse höll fast hennes huvud mot en sten. Incendio, som var betydligt större och mer vältränad, stod lutad över JuliaE. ” Se på mig!” röt Incendio ”Jag vill att du ser på mig när jag dödar dig” fortsatte hon. Incendio la huvudet på sned och log ett elakt leende. JuliaE öppnade motvilligt ögonen och möttes av Incendios genom råa grönblå ögon. ”Gör det bara snabbt” bad JuliaE med pipig röst. Incendio skrattade. Sen högg hon. Rakt i hjärtat men inte rakt igenom. Efter ett enkelt hugg lät hon henne vara. ”Kom nu går vi” förmanade Incendio. ”Hon dör ändå tills imorronbitti, så hon behöver inte vår hjälp mer” Hon log åt sitt eget skämt och drog med sig de andra där ifrån.

Ugglan Hedwig var tillbaka vid sin lilla tjärn. Hon skakade av kylan. Huden var helt knottrig och hon kröp ner i den tunna sovsäcken som låg i ryggsäcken hon lyckats få med sig. Den var varm och väldigt mysig. Efter att ha legat en bra stund och beskådat stjärnorna somnade hon. Ginny Weasley99 gick förbi och fick syn på den skrikigt orangea sovsäcken med Ugglan Hedwig inuti. Hon hade ännu inte dödat någon och såg sin chans. Hon smög sig fram till tjärnen där Ugglan Hedwig sov och knuffade i henne. Hon hade ingen aning om hur djup tjärnen var och la henne därför med ansiktet neråt. Det var mörkt så det var svårt att urskilja vem det egentligen var som hon knuffat i. Kroppen försvann under ytan och Ginny weasley99 rös till. Hon hade dödat någon. Hon hade faktiskt gjort det. Det kändes så häftigt men samtidigt kände hon sig så hemsk.

carolina01 var fortfarande förvirrad efter sitt, något omtumlande, dödsuppvaknande. Hon låg i knät på Alex Stanley
och log. Hon var lycklig. Alex Stanleyupprepade sig, eftersom att carolina01 senast han sa det varit död. ”och jag dig” Hon såg förundrat på honom. ”och jag älskar dig” sa han ännu en gång. carolina01 log och förstod nu innebörden av orden. Han gav henne en snabb kyss på pannan innan hon somnade. Alex Stanley kunde inte sova. Det fanns för mycket att tänka på. Han slumrade till men vaknade snart av en liten melodi och en fallskärm som föll ner från himlen. Han såg sig förvirrat runt. Det tog ett tag för Alex Stanley att förstå att den var till honom. Han lirkade försiktigt bort carolina01s huvud från sitt knä och gick tvekande fram till den lilla fallskärmen. Han lyfte försiktigt upp den och såg efter vad som fanns i. I silverbehållaren under fallskärmen fanns en flaska vatten och en uppsättning med knivar. Knivar? Vad skulle han ha dem till? ”Jaha, knivar kan väl alltid komma bra till pass sen” tänkte han på väg tillbaka till carolina01 som fortfarande log och sov vid trädet. Han försökte att väcka henne för att visa vad han fått, men lyckades inte få liv i henne. Han skakade henne hårt men hon var redan borta.

M00NSTER var så trött. Hettan inne på arenan hade verkligen påverkat henne både mentalt och fysiskt. På dagen kunde hon inte röra sig på grund av värmen och på natten kunde hon inte göra något på grund av kylan. Törsten brände i halsen på henne och hungern skrek i magen. Hon visste att om inte allt för lång tid så skulle det bli gryning och hon skulle kunna gå och leta efter något att äta. Hon somnade in och vaknade precis innan gryningen som på beställning. Hon ställde sig upp på sina gängliga ben och gäspade stort. M00NSTER började gå. Det blev allt varmare och varmare. Det ända vapnet hon hade var en lite kniv som låg i fickan. Det prasslade till. Marken vibrerade när någon sprang. Hon hajade till och kastade i väg en kniv åt det hållet. Vibrationerna slutade och istället följde en duns. Hon smög sig försiktigt fram till kroppen hon just fällt och granskade den. Värmen från solen var outhärdlig och hon var tvungen att ta skydd under ett stort träd. Hungern fortsatte att gnaga i magen och hon kände att hon snart skulle svimma. Utan att tänka böjde hon sig ner över kroppen och tog ett bett. Det smakade inget vidare, något som hon struntade i för stunden och hon blev abrupt avbruten av ett litet melodiskt plingande ljud. Hon tittade uppåt och fick syn på en stor fallskärm som var på väg mot henne. Den landade någon meter ifrån henne och hon fick plötsligt syn på kroppen framför henne. Ginny Weasley99 låg död och halvt uppäten på marken. Hon torkade sig chockat om munnen och kände sig väldigt skamsen. Hon kände sig som ett monster. Hur kunde hon? Tårarna började rinna ner för kinderna och hon kände plötsligt att hon inte hade något kvar att leva för.

kotte7 sprang. Hon såg sig gång på gång över axeln för att se om hon äntligen blivit av med målbålgetingarna. Hon kunde inte längre se dem men det surrande ljudet hördes fortfarande bakom henne. Plötsligt tog det stopp. Något varmt och ganska mjukt stoppade henne där hon sprang i skogen. Hon tittade upp och möttes av Incendios kalla blick. Hon försökte att smita under hennes armar, eftersom att hon var säkert 10 cm längre, men sprang då istället rakt in i famnen på Nisse. Han log grymt mot henne och tog ett fast grepp om hennes handleder. De andra karriäristerna, Caty Delacour och Demilos, kom upp bakom henne och tillsammans bar de upp henne på en liten kulle. Det enda som fanns uppe på kullen var ett ensamt och högt träd som stod där så ståtligt. Nisse höll kvar henne i handlederna medans Caty Delacour höll ett fast grepp om hennes midja. kotte7 förstod ganska snabbt att det inte skulle vara någon idé att varken sparka eller slå mot dem. De var fyra och hon var en. Dessutom var de allihopa betydligt större än kotte7 och förmodligen var de större än vad hon någonsin skulle bli. Incendio viskade något till Demilos och han nickade med ett elakt flin på läpparna. Han sprang iväg.

Demilos sprang genom skogen. Incendio hade just kommit med ett alldes förträffligt förslag på hur de skulle kunna göra sig av med kotte7. Demilos var tvungen att ta sig tillbaka till lägerplatsen där de dödat JuliaE. Det hade funnits ett rep där. Incendio hade sagt till honom att gå och hämta det så skulle de genomföra planen.

Incendio satt på en sten mitt emot kotte7. Hon gick sakta igenom planen för henne. ”Först så kommer Demilos tillbaka. Han kommer att ha med sig ett rep. Med det repet ska vi sedan hänga dig i det här trädet. Förstår du då hur du kommer att dö?” sa hon som om hon pratade med ett småbarn. kotte7 svalde och nickade skrajt. Caty Delacour som släppt kotte7s midja stod nu istället höll fast henne i det långa blonda håret.

Demilos var på väg tillbaka. Han hade tagit repet och var nöjd med sin insatts. Han nådde lägret och överlämnade repet till Incendio. ”Bra!” sa hon ”Nu kan du bara knyta till en snara” fortsatte hon likgiltigt ”Jag? men jag kan inte knyta snaror!” utbrast Demilos”Oh, men då får jag väl göra det själv då!” sa Incendio irriterat. Hon satte sig ner och började pyssla med snaran. Det skulle ta lång tid eftersom att hon aldrig någonsin förut knutit en snara. Ett plingande ljud avbröt henne i sitt arbete. En liten silverfärgad fallskärm var på väg mot henne. Den landade precis bredvid henne och hon öppnade den lilla burken. ”Ett papper?” skrek hon besviket. Hon tittade närmre på det och såg plötsligt att det var en instruktion. Hon följde den till punkt och pricka och stod där plötsligt med en färdig snara. De trädde den runt halsen på kotte7 och fäste den i trädet. Nisse och Demilos höll upp henne. På Incendios begäran släppte de den skakande kotte7. Hon skrek till och sen var hon död.

Det började skymma och frammåt kvällen, när nationalsången spelades, kunde man se 5 ansikten på den svarta himlen.

DÖDA:



__________________________________________________________________________
Det var det! hoppas ni gillade det...
Och som vanligt kom gärna med konstruktiv kritik
Så någon som har en gissning på vad "uppdraget" var

Jätte bra kaptiel, som vanligt

jättebra kapitel
fast jag dogXD

Tack!

Ginny Weasley99: Ja, förlåt... men någon var ju tvungen att dö

Någon som kan gissa uppdraget och vem som fick det?

Jag, Hämta ett rep?

Jättebra kapitel! Men jag dog!