Twilight Rolling med mig och Molly Evans

Det tar så lång tid... Hur länge har du varit medlemm på mugglis??

Molly Evans, det är du!

OK!

"Vad är det?" frågade Bella och tittade på mig.
"Vad hörde du?" svarade jag frustrerat.
"Inget …" sade Bella och tittade på sina fötter. "Säger du hur du stoppade vanen?"
"Jag stod precis brevid dig Bella" skrattade jag nervöst.
"Nej det gjorde du inte. Du stod vid din bil" sade Bella. Jag slutade skratta. Hon började gå mig på nerverna.
"Jag tror du har slagit i huvudet ganska rejält, så …" hann jag inte innan hon avbröt mig:
"Jag har inte slagit i någonting! Och jag vet vad jag såg!" protersterade Bella och började bli arg.
"Och exakt vad var det?"
"Du … du kom till mig så fort, sedan … sedan puttade du iväg vanen med din enda hand!"
"Ingen kommer ju tro dig så …" sade jag.
"Jag hade inte tänkt säga till någon" svarade Bella. "Men jag vill fortfarande höra sanningen" fortsatte hon.
"Jag har sagt vad som hände!" Sade jag och blev arg.
"Nej, det har du inte. Jag menar hela sanningen"
"Åhh, Bella!" svarade jag förbannat. Jag vände ryggen mot Bella och stegade iväg till Carlisle utan att kasta en blick bakåt.

Han vägrade berätta. Så då fick det väl vara för nu. Men jag skulle fråga honom på biologin.

På Biologin:
-Hur stoppade du vanen? Frågade jag tyst. Han svarade inte. Han sa inte hej. Han pratade inte om arbetet. Han bara satt där och ignorerade mig hela tiden.
-Kan du svara! Väste jag efter ett tiotal försök att prata. Han svarade inte. Jag gav upp.

Han ignorerade mig hela dagen. Jag fanns inte. Jag var luft.


-Bella! Bella! Hallå! Jorden anropar!!
-Va!? Sa jag.
-Ska du med till La Push?
-La Push?
-Ja! Ska du med? Fortsatte han.
Jag tittade på Jessika.
-Ååh! Det är en strand. Svarade hon på min blick.
-La Push! Kommer du!
-Jag kommer om du slutar säga det där.
-Okej.
Imorgon skulle vi dit.

Molly Evans, kort jag vet. Men bra??
(Nu frågar hon om han vill komma med dit när hon typ tar mat va?)

(Jättebra! )


Jag var i mankön, och hade hört Bellas samtal med hennes kompisar, och "tog mat".
Efter en stund kom Bella. Hon tappade ett äpple, som jag smidigt fångade upp.
"Eh ... Tack" sade Bella, innan hon gick och tog lite mat. Jag följde efter.
"Vad tänker du på?" Frågade jag.
"Jag försöker klura ut vad du är" sade Bella. Jag blev mycket mer allvarligare.

(Sorry kort, måste sova)