Skrivet av Luna Lönn: Skrivet av YoshiFriend <3: Skrivet av Luna Lönn: Skrivet av YoshiFriend <3: Skrivet av Luna Lönn: Skrivet av YoshiFriend <3: Hej! Det skulle vara jätteroligt att få läsa de andra bidragen, om deras skrivare skulle tycka det vara ok!
Jag skall fråga alla om det är ok.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Är det ok för dig?
till
YoshiFriend ♥
Japp! Om någon bara komenterar kan jag lägga ut min
Förlåt. Men förstod inte riktigt med kommentarena.
Kan du förklara!
Jo men man kan inte lägga ut två inlägg efter varandra xD så då tänkte jag om någon komenterade, så kan jag skriva igen, och då kan jag lägga ut min berättelse
Men du kan ifos också lägga ut den. Men det vara bara att när jag skickade den till dig saknade den mellanrum
Du kan lägga ut den! Men en sak är konstig... jo du säger att det inte finns mellan rum men det gjorde det när jag läste!
Konstigt men bra endå! /
Luna Lönn
Ps. Kan du skriva under/över novellen vem den är gjord av, vilken plasering den fick och namnet på den.
jaha xD tyckte det inte såg ut som det blev några mellanrum, men sak samma här komme den ;D
Här kommer min berättelse
Av: YoshiFreind ♥
Plats: 1:a
Spoiler:
Tryck här för att visa!Novell (ur en svart jaguars perspektiv (kommer bli lite annorlunda)) Jag hör deras röster, fast de är långt borta. Jag vet vad de vill, precis som alla andra åker de till djungeln för sällsynta djur, och deras skinn, näbbar, fjädrar, päls, betar och tänder, eller för att spärra in oss i små burar för att ta med sig hem och visa upp oss för massa vidriga människor, som betalar för att se på oss. Jag hoppar vigt ner från grenen jag satt på till en annan lite längre ner. Djungeln är som ett ända stort nätverk, allt hänger i samman. Trädens kvistar och rötter är ihop flätade med som andra trädens rötter och kvistar. Det gör det mycket lättare för djur som lever i träden, att ta sig fram. Jag hoppar till nästa gren, och så vidare i full fart genom djungeln. Inget kan stoppa mig nu. Efter en bit stannar jag upp och hämtar andan. Jag flämtar högt i den fuktiga luften, och lyssnar efter röster. Jag hör de, de är längre bort nu men närmar sig fortfarande i hög fart. Jag måste fortsätta. Jag hoppar upp på en ny gren, och tittar efter nästa bra ställe att hoppa upp. Den är två meter bort. Jag tar stats och spänner kroppen. Jag skjuter ifrån, jag flyger genom luften. Jag sträcket ut kroppen, men tassarna missar grenen med en millimeter. Jag faller snabbt, men jag får tag i marken och spärrar ut klorna. Jag glider sakta neråt, tills jag stannar här. Jag inser att jag är tvungen att hoppa ner på marken. Jag landar med en mjuk duns. Det höga mullrandet kommer närmre. Jag sätter igång att springs, som bara en jaguar kan. Jag hoppar över höga rötter, buskar och stenar. Till sist kommer jag fram till en sjö. Jag viker vänster, och kommer fram till en bukt, jag stannar för att dricka. Mina krafter börjar ta slut, spurten gjorde mig trött, jag behöver vila och äta. Som tur var hittar jag lite rester av ett dött djur, och jag tuggar glupskt i det. Jag ser en rörelse ur ögonvrån och höjer huvudet från djurliket. Busken prasslar till, sen blir det alldeles tyst. Jag vädrar i luften. Människa, jag reser mig upp för att hoppa iväg, när jag känner hur något borrar sig in i min höft. Jag ramlar ihop på marken, och känner mig yr. Människor kommer fram till mig, jag ryter ilsket mot dom. Men sen faller huvudet ner på sidan och jag somnar.
Jag vaknar upp, och tittar mig om. Jag vet inte var jag befinner mig. Runt om mig finns det stål-pinnar, som hindrar mig från att smita iväg. Jag vinklar öronen, runt om mig är det fullt med liv. Andra djur som sitter i burarna, vrålar och för oväsen. Några tält står i en glänta framför mig, och hela stället stinker människa. Som tur hade de ställt min bur i skugga, men jag hade inget vatten. Jag reser mig upp i buren, men faller genast ihop. Bakbenen var fortfarande förlamande, och jag fick nöja mig med att ligga och blänga på alla som gick förbi. Framåt eftermiddagen. Kommer en man med en skål, som det lukar kött ur. Jag reser mig upp. Kött doften får det att vattnas i munnen på mig. Han ställer skålen en bit ifrån min bur, sen tar han en trä kvast och puttar skålen sakta mot min bur. Smart gjort av honom om han skulle kommit närmre, skulle jag bitit av honom fingrarna. Jag tittar mig om, de andra djuren har också fått mat. När matskålen stor tillverkligt nära, så jag ska nå den, går manen sin väg. Trots att magen skriker av hunger avvaktar jag ändå. En liten kille kommer fram till mig. Han sätter sig en meter ifrån mig tittar på mig. Hans ögon är gröna och stora som två smaragder. Han ser snäll ut. Djuren runt mig har tystnat, och det ser ut som alla ligger och sover. Det fanns sömnmedel i maten, inte så förvånande. Killen satt där länge och bara iakttog mig, tills en röst ropade på honom, han reste sig, och sa något till mig innan han skyndade sig iväg.
Solen höll på att gå ner, och jag saknade killens sällskap. När det höll på att bli mörkt, hörde jag prasslande steg i gräset. Jag blev på min vakt. Sen uppenbarade sig killens gestalt, han håller i något som skramlar, jag låter jag gå nära min bur. Han sticker in den skramlande saken i den som håller mig fången och vrider om. Låset går upp, han tittar sig nervöst om. Jag reser mig upp och skyndar mig ut. Först tvekar jag men sen gav jag honom en slick på handen innan jag skyndar mig in i djungeln.
Mugglarportalen