The Freak Girl [SV]

Åh spännande, hade gärna velat ha lite konstruktiv kritik på min novell, så HÄR finns den!

Hur kmr sig det att det alltid är jag som måste påminna Miss Black? Aja, Miss Black, din tur!!

Jag vet! -_-
Har faktiskt köp julklappar med mamma. Och skrutit med mina betyg för mormor ^^

Kul. Jag har redan fått skälla av pappa för mina betyg, och snart kmr mamma...

Men du fick ju inte ens dåliga betyg. De var ju jättebra!

alla var inte A, så jag får skäll.

Denna gång får vi faktiskt nog vänta till 2013, fast jag kan ta ett kapitel ändå, för jag orkar inte vänta...

-------------------------------------

Kapitel 6

Plötsligt vaknade hon.
Hon stod på ett tak.
Varför stod hon på ett tak?
Varför har hon blod på händerna?
Varför håller hon en nyckel till dörren som är låst?
Varför ligger det en kropp på marken nedanför huset?
Plötsligt förstår Océanne.

Sluta kämpa brud!
Häll käften och sitt still!
Djävlar, hon är snygg!
Sonja kommer inte att märka...

Det var han.
Och nu var han död.
På grund av henne.
Océanne hörde sirener och började springa.
Hon sprang och sprang.
Igen.
Hon kom snabbt in i sin lägenhet och låste.
Många studenter levde fattigt och rätt så dåligt,
fast Océanne levde väldigt bra.
Hon hade en stor fyra i Stockholm.
Ja, hennes föräldrar var rika.
Océanne började skratta,
sedan skrika.
Sedan gråta.
"Hej, lila igelkott! Hihi! Du är stor du!!" fnissade hon.
Hon sprang till en kökslåda och tog ut en stor kniv.
"Jag måste rädda världen från alla onda människor,
jag måste döda de." mumlade hon för sig själv.
"En efter en."

------------------------------------

Miss Black? ;D

Okej, jag skriver. Det kommer bli kort för jag skriver direkt ur huvudet. Inte i word. Här:


När hon vaknade var det redan ljust. Hon blinkade förvånat och i ett par sekunder trodde hon att hon skulle vara sen... Sedan slog det henne att det var lördag i dag. Ledigt.
Hon satte sig upp i sängen och drog en hand genom det rufsiga håret.
Skulle hon göra något speciellt idag? Hon kom inte ihåg.
Ellen drog sig långsamt upp ur sängen och ut till köket. Hon gick fram till kylen och tog ut filpaketet och äggen.
Det var många som tycket hon var konstig, men hon gillade faktiskt sin speciella frukost. En skål med fil (måste vara blåbär banan), lite müsli och slutligen ett vändstekt ägg med massa salt ovan på. Ganska knäppt egentligen, men Ellen hade alltid varit lite udda. Särskilt när det gällde mat.
När hon satte sig vid bordet kändes det som om något saknades.
"Tidningen", mumlade hon och reste sig. Gick ut i hallen. Tog upp DN och gick tillbaka.
Ellen stirrade häpet på första sidan.

MÖRDAD MED BARA HÄNDERNA
På tak


Hon visste inte varför, men hon kände på sig att det hade med Océanne att göra.
Ellen tog upp sin mobil. Hon sprang.

Bra! Fast de var på ett höghus, äsch.

Kapitel 8

Oceanne vaknade av ett skrik.
Sitt eget.
Hon gav till ännu ett skrik när hon såg sina händer.
Det var smuts och blod underhus naglarna.
Hon sprang till handfatet och skrubbade så hårt att skinnet blev rött.
När telefonen ringde kastade hon sig efter den.
Längtade efter en röst förutom hennes.
" hallå?" Sa Oceanne högt i luren.
"Ja, hallå? Hej älskling! Jag är så glad..." Började Oceannes mamma.
" Vad vill du?" Avbröt Oceanne.
Det var en tystnad.
"Du missade ditt flyg, vet du hur orolig jag har varit!"
" Jag mår inte så bra, förlåt att jag glömde att ringa, hejdå!"
"Hejdå! Och krya på dig!" Sa mamma och la på.
Oceanne stöd där helt stilla.
För det var sant, hon var sjuk.

---------------

Sry att det blev kort!

Awsome! ♥

Verkligen bra!