Like A Reason [sv]

Like A Reason

Kapitel 6, Melanie


Melanie kollade på fotot på stranden. Bilden föreställde henne och Dome. Hennes älskade Dome. Varför skulle hon försvinna? Nu när Melanie behöver henne som mest. Sjätte året. Melanie suckar tungt.
“Melanie?”, frågade mamma. Melanie log svagt.
“Ja?”, Melanie hade en chans. Detta var också första gången på hela dagen som mamma inte skrek när hon pratade med henne.
“Det är mat”.


Melanie tittade på sin spegelbild. Det svarta håret gick ner till naveln och dem blåa ögonen tittade tillbaka på sin bleka hud. Hon var lik sin pappa. Eller deras pappa. Hennes och Domes. Dome och Melanie var verkligen lika. Melanie satte upp håret I en tofs men lät två slingor hänga kvar.


Cassandra och Melanie ser Caroline och Wendela framför sig gåendes. Melanie har den blåa täckjackan tätt omkring sig och den blåa mössan med pälsboll sitter bra på huvudet.
“Vad gör ni här?”, Cassandra ler.
“Å, inget speciellt, typ”, flinar Caroline. Som vanligt. “Själv då?”, fortfatte Caroline.
“Melanie ville till kyrkogården och jag ska köpa present till Fredrik”, Cassandras vita tänder visar sig igen.
“Kyrkogården?”, Wendela tittar konstigt på Melanie. Melanie rodnar och tittar ner på dem gula conversen. Cassandra lutar sig fram och viskar något.
“Jahaaaa”, sa Wendela och Cassandra nickade. Melanie suckade ohörbart.
Jaså, nu visste alla det.
Härligt.

----

AN – Detta var faktiskt andra kapitlet om Melanie! Fick lätt ideér och det gick bra att skriva. Hoppas ni gillade kapitlet, nu ska jag börja skriva om Hillary!
Hoppas ni fortfarande vill ha...


...Mer?

Ja, MER!

Tack!

Du skriver så jävla bra.

Är du ett universalgeni? Du skriver och sjunger. Som gudar.

Sjunger!?

Nu har du lite fel där vaaa!?

Nej seriöst, du sjunger jättebra! Nu går vi lite off topic antar jag, men aja.

Skriv mer CC:

Nytt kapitel!

Like A Reason

Kapitel 7, Hillary

Hillary tittade på mamma, mamma tittade på Josephine. Josephine tittade på sminket. Samma visa varje dag. Nej. Hillary Climton lever inte I det liv hon önskat.
“Hilly, vad vill du ha?”, frågar mamma men släpper inte blicken från Josephine där hon sitter och bir avmålad. På det sätt som Hillary alltid velat bli. Av en konstnär.
Varför lyssnar mamma bara på Josephine?


Hillary suckade tungt och kasade ännu en blick på bilden av Josephine Climton leendes som hänger på väggen.
“Den påminner om din syster”, hade mamma sagt och satt upp den I Hillarys rum. Inte det som man direkt önskade. När det var något man själv ville och någon annan fick, sedan blev tvingad att ha I sitt rum är man som Hillary just nu.
“Mamma, ta bort bilden på Josephine från mitt rum!”, sa Hillary. Tydligen stod mamma I dörröppningen.
Perfekt.


“Hillary, gillar du inte din syster?”, mamma visade sig bli argare än vad Hillary tänkt sig.
“Jo, mamma, det gör jag men asså, jag vill bli målad, jag vill också, ni verkar inte gilla mig mamma”, viskade Hillary med tårar I ögonen.
“Hillary, du är så självisk”, Mrs Climton suckade tungt.
“Det är detta jag menar mamma, varför kan inte Josephine ha bilden på sig själv I sitt rum, ni hatar mig, jag hatar er!”, skrek Hillary och sprang in till Josephines rum. Den ända som gillade henne.


AN – Ledsen ör dålig update, kunde inte ladda upp då jag har vissa kapitel på olika datorer, är inte någon som skriver om, när det finns nära till hands, svårt att skriva, som sagt, hoppas ni gillar det och ni....

...fortfarande vill ha...


...Mer...

Tack för att du skrev mer! Jättebra! ♥ :'D

Tack!

Emma Granger – skriv mer! NUUU!!! ♥