Aut neca aut necare – PRS Jackies & Medi

"Du har inte haft det lätt." Sa hon tyst och hon såg nu det stora bordet var dukat och hon kände hur magen kurrade av hunger. Såg sedan upp på Michael men sa inget utan slog sig ner. Så visst hon kunde av etikettregler skulle man börja längst ut och gå inåt mot tallriken.
"När tror du vi åker hem? " Hon vände sig mot Alistair och hon kunde se de andra längre bort. Bara hon och Alistair satt så långt fram.

Alistair öppnade munnen för att svara, men fadern förekom honom.
”Ni blir kvar här över natten, allihop”, sa Michael och fick ett belåtet leende när han såg ungdomarnas överraskade ansikten.
”Det blev nyligen bestämt att vi män ska ha en liten sammankomst i den mindre salongen efter balen. Inklusive dig och dina vänner, Alistair”, förklarade han vidare och gav sin son en snabb blick innan han vände sin uppmärksamhet mot Lily.
”Men oroa dig inte, miss Stone. Du blir inte ensam på övervåningen. Celia och de andra flickorna kommer också att stanna här”.

Blicken flackade mot Alistair och sedan Michael. Skulle de stanna över? Men de hade inte packat någon väska för övernattning. Hon hade inte packat sina mediciner ens.
"Är det inte bättre att vi åker hem? Jag menar.. Jag har mina mediciner hemma..." Sa hon och försökte leta sig efter Alistairs hand under bordet.
"Och jag har så mycket att göra så jag tror det..." Hon ryste av hans leende. Skulle hon kunna vara kvar?

”Nonsens. Det mesta ni behöver finns redan på era rum. Dessutom har jag redan skickat tjänstefolk för att hämta era saker, däribland Er medicin miss Stone”‚ fortsatte Michael, och medan han talade serverades middagen på ett storslaget sätt med flera servitörer och servitriser som exakt samtidigt klev fram till borden, lyfte locken från faten och avslöjade de lyxiga förrätterna.
”Jag gissar att Ni aldrig övernattat i en byggnad som denna? Så se det hela som en ny upplevelse. Ni kommer att få det trevligt, inte sant Alistair?”.

”Ja, far”, svarade Alistair kort och såg upp i faderns ansikte som var så lik hans eget.
Han kände hur Lilys hand letade sig in i hans under bordet, och kramade den lätt för att få henne att behålla lugnet.

Så hans tjänstefolk skulle begå inbrott i hennes rum? Lily var tyst och såg på honom. Men efter ett tag såg hon på Alistair och kände hans varma hand.
"Ni är allt för generös. Ni behövde inte." Hon såg förrätten och såg sedan upp. Hon hade aldrig ätit något sådant här förut. Men hon frigjorde sig, tog de rätta besticken och såg sig nervöst om. Fick hon börja?
"Nej ni har rätt. Jag har aldrig övernattat på något som liknar detta sir. Men jag tror fortfarande att det skulle vara bra om jag fick sova hemma på skolan." Men varför skulle de stanna kvar? Bara för Alistair skulle ha sammankomst? Men varför nu när det var en fest. Tankarna snurrade i hennes huvud och fick henne att må illa. Tanken på att hon skulle sova under samma tak som Michael gjorde henne rädd.

Alistair såg hur hennes ansikte fick ett förvirrat uttryck, men bestämde att det inte var läge att förklara att deras tjänstfolk – de som bäddade hennes säng, dukade hennes bord, tvättade och strök hennes kläder – i själva verket arbetade för hans far.
”Jag kan såklart inte tvinga dig, miss Stone. Men det blir nog förfärligt ensam för dig om du väljer att åka tillbaka till skolan. Alla andra kommer att stanna här över natten... även Celia”, fortsatte Michael med ett belåtet leende vilandes över sina läppar. Han tog upp silverbesticken började ta för sig av förrätten, och det gjorde även de andra som satt runt bordet.
Alistair slängde en blick mot sin far och sin farfar. Någonting sa honom att de ännu inte kände till nattens händelser. De skulle ha varit på betydligt sämre humör om de visste att Vincetns syster sett demonen.

Hon såg på honom och sedan mot Alistair med ett sorgset uttryck. Det kanske var lika bra att stanna över natten? Då slapp hon åka så sent och sova helt ensam i den stora lägenheten.
"Ni har förståss rätt. Om ni är så snäll och godtar min ursäkt." Hon tog upp sina bestik och såg sedan upp på honom.
"Men jag skulle vilja bädda om min säng framöver själv. Göra mina egna sysslor. Man blir en bra människa om man utför lite arbeten på det sättet." Hon såg mot Alistair.
"Jag kommer även att laga middag till oss då och då så middag i matsalen kanske blir ett minne blott."

Alistair såg hur ett veck dök upp mellan faderns ögonbryn, som om han inte kunde förstå hur någon kunde välja att utföra sina sysslor på egen hand istället för att låta tjänstefolk göra det åt en.
”Som du önskar. Men de finns där om du behöver dem.”, sa Michael till slut och drack av sitt rödvin innan han fortsatte;
”Berätta om din familj. Dina föräldrar måste vara mycket stolta över dig, miss Stone?”.
Alistair drog ironiskt på munnen. Stolta? Visste mannen ens vad det ordet betydde? Hans farfar måste dock ha sett hans reaktion, för i nästa stund kände Alistair hur en käpp slog till hans smalben under bordet. Det lilla leendet som funnits på hans läppar försvann snabbt och ansiktet blev åter neutralt.

Hon pressade fram ett svagt leende och nickade.
"Jag ska tänka på det. men jag tycker att det är rofullt att utföra hushållssysslor." Hon sneglade mot Alistair och kom på sig att hon kanske sagt för mycket. Snabbt såg hon ner i maten och började äta innan hon tittade upp.
"Stolta?" Hon funderade ett tag och sedan nickade hon.
"De är oerhört stolta över mig. De blev förstås rädda när jag hamnade på sjukhus." Hon log igen.
"Och min tanke är att åka hem nästa helg för att hälsa på dem. Spendera lite tid med familjen."

”Det är förståeligt. Du skrämde oss alla ett tag”, svarade Michael och ställde ner sitt glas på bordet igen.
”Och det låter som en bra tanke. Det kommande lovet är ett utmärkt tillfälle att spendera lite extra tid med familjen”, fortsatte han och slängde en snabb blick mot Alistair innan han såg tillbaka mot Lily och gav henne ett kyligt leende.
”Och du har yngre syskon, inte sant? Vem vet, kanske får de också chansen att studera på vår skola när de blir äldre.”.

Alistair tog ett hårdare grepp om foten på sitt eget glas när han förstod vad fadern satt och sa. Han plockade upp besticken och började äta av maten som serverats framför honom. Gjorde sitt bästa för att se oberörd ut.
Om Lily bara visste att mannen mitt emot henne satt och övervägde ifall om hennes syskon kunde vara potentiella framtida offer. Precis som hon...