Let me kiss you (1DB) [SV]

Kapitel 15



So baby, say you’ll always keep me
Truly, madly, crazy, deeply in love with you
In love with you

Zayn's POV

Mina händer skakar. Hur ska jag klara hela turnèn? Utan Olivia, och utan min familj.
Jag plockar försiktigt upp min iPhone ur fickan. Jag går till kontakter och ska precis trycka på Olivia's namn när en tanke slår mig: Hon vill inte prata med mig. Hon har inte tid, hon vil glömma mig. I stället trycker jag på "Home ".
Det tutar inte länge förens Safaa svarar.
"The Malik's.", säger hon.
"Hi, Safaa. It's me!", säger jag.
"Hi Zayn, I miss you.", säger hon.
"I miss you too.", säger jag. "Where is the others?"
"They are here, at home!", säger hon glatt.
"Can I talk to Doniya?", frågar jag.
Safaa försvinner ur luren och det tar ett tag innan Doniya svarar. Hon stog säkert och sminkade sig för festen hon ska gå på i kväll.
"Doniya, who is it?", svarar hon.
"Hi Doniya, it's me.", säger jag.
"Hi Zayn."
"I need help.", säger jag. "With a girl."
"Zayn is in love!", säger hon.
"Yes, you know my ex-girlfriend, Olivia? We've... you know. And she hates me, but I still love her. And... and... and... I'm a fool."
"No, Zayn. She still love you too. You can read it in i magazine.", svarar Doniya. "Just take it easy, and do everything for her. Don't let her go."

Olivia's POV

Det ringer i min mobil. "Okänt numer" står det. Nathalie, kanske. Jag raderade hennes numer efter vårt gräl.
"Olivia.", svarar jag.
"Can we talk for a coffee break? It's me, Nathalie. I just want to say sorry."
"Sure.", säger jag leende. "On Melody's?"
"Sure, see you there about three am?", säger hon.
"Sure", svarar jag.

När klockan är tre sitter jag ensam vid ett bord på Melody's café. Ingen Nathalie syns till, men ändå är det fullt i rummet.
Men precis då ser jag en maskerad man. Han står barar utanför fönstret.
Jag springer ut, först gnska långsamt, men när mannen ser mig springer jag snabbare. Han springer mot mig och till slut kolliderar vi. Han rycker åt sig min väska, där min plånbok ligger. Alla värdesaker jag har med mig ligger där i förutom min mobil som jag har i högra bakfickan. Mannan frösvinner och där ligger jag på marken med en fruktansvär ont i ryggen. Jag har blivit rånad.
Och så plötsligt svimmar jag.

Supperbra kapitel

Lite spännade !

Fantastiskt♥Stackars olivia♥

jättebra! ^^

Oh gosh :O

Awesome

Så spännande! Jättebra!

Kapitel 16



With just one look, when I saw your face
I fell in love
It took a minute girl to steal my heart tonight

Olivia's POV

Jag befinner mig i ett vitt rum. Jag ligger på en obekväm säng och tittar upp i det blanka taket. Någon sitter bredvid mig, men jag ser inte vem det är. Jag försöker att vrida på huvudet men det värker i min nacke. För att veta om det är han eller inte viskar jag:
"Zayn..."
"No, he's not here.", säger en röst. Nathalie. "Your family is on the way Olivia, right now."
"I miss him.", viskar jag.
"I can call him for you, if you want to.", säger Nathalie.
Hon tar upp mobilen och slår ett nummer.

Zayn's POV

"Zayn.", svarar jag i telefonen.
"Hi it's me. Nathalie, if you know?", säger hon kallt. Jag ryser nästan till när hon säger det.
"Yeah, sort of.", mumlar jag. "What is it?"
"Olivia is on the hospital.", säger hon.
"What!? What happened?", frågar jag oroligt.
"She was mugged.", säger Nathalie.
"Oh, gosh. I can't help her right now. It's twelve conserts left. Give her my best. Bye!", säger jag med gråt i rösten.

Harry kommer in och ser på mig där jag ligger på min sida av sängen med nästan bara strumpor.
"What is it mate?", frågar han.
"It's Olivia. She's hurt.", snyftar jag.
"No! How?", frågar han och lägger ena handen på min bara axel. Han har nu satt sig bredvid mig och försöker att trösta mig.
"Seh was mugged."
"Are you tired?", gäspar Harry.
"A little.", stönar jag.
Niall klampar in rakt genom dörren.
"Where is the food?", frågar han med en kall blick.
"Ask Louis.", säger Harry.
Han räcker ut tungan mot oss och går sedan ut.

Niall's POV

Jag klampar in i Louis's rum.
"Can you give me some hot dogs?", frågar jag seriöst.
"Seriously, Niall!", suckar Louis.
"Please...?", säger jag med min valpblick. "You can get a 'Horan-hug' if you want to." Jag ler mitt finaste leende.
"Nobody can resist a "Horan-hug".", säger han ironiskt.
Jag flinar stort och belåtet. Ingen blir glad om jag somnar på tom mage. Vem vet vad som kan hända...?