Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen [SV] [THG]

Så... så... AWSOME. ♥
♥

Wow, azum♥

Spännande, bra och suverän och ... och ...! Öh, jag kom inte på något mer som skulle passa. Snälla, skriv mer.

Super awsome!!

SUPERBRA!!!! Tänk bara på att man skriver "de" eller möjligtvis "dem" istället för "dom"

Jag vet, jag skriver det i en bok jag håller på med. Men just nu är jag för lat, haha.
Man måste ju också tänka på var man sätter 'de' och 'dem'. ^^

Aa, absolut!

Dags för ett nytt kapitel! c:
Förlåt för att det blev så kort.

Kapitel fyra: Första träningen

Jag stod i träningscentret och lyssnade på när huvudtränaren pratade om spelen och om de olika stationerna vi fick öva på. Jag hade uppmärksammat att det fanns en station där man fick lära sig känna igen giftiga och ätliga bär. Jag bestämde mig för att stanna till där samtidigt som jag tittade runt på de andra deltagarna.
Killarna från distrikt ett och två var mycket kraftigare än vad jag hade trott. Det var inte förvånande att se att Andy och karriäristerna hade valt stationen med kampsport.
Masly och Nett från distrikt fyra och en tolvårig flicka som hette Wint från distrikt sex hade gått till stationen bredvid mig. Kamouflage.
Trace, en tjej från distrikt tio, övade med att kasta spjut. Det verkade inte gå så bra tills tränaren föreslog att hon skulle prova ett lättare. När hon kastade det träffade hon dockan rakt i hjärtat. Jag tittade med stora ögon på henne och jag var inte den enda som gjorde det. Karriäristerna hade också lagt märke till henne och stod nu och betraktade henne. Jag tittade vidare. Killen från distrikt tre fingrade nervöst på en kniv och den svarthåriga tjejen från distrikt tolv hade börjat svinga sig i ringar som hängde från taket. Det här skulle bli svårare än vad jag hade trott.
Jag vände mig tillbaka till tränaren som pratade om en apelsinliknande frukt som skulle orsaka stora smärtor och sedan döda en inom några timmar. Jag försökte memorera frukterna och bären jag såg. Jag lade märkte till ett par röda bär som var ätliga, men eftersom dom växte långt in i skogen och nära marken var det lätt att man kunde missa dom. Plötsligt fick jag en konstig känsla av att någon bevakade mig och tittade bakåt. Killen från distrikt fem tittade på mig med ett retsamt uttryck i ansiktet. Trodde han att jag var en enkel match? Att jag skulle dö inom några minuter inne på arenan?
Jag tittade bort mot ställningen där yxorna hängde. Skulle jag visa honom vad jag gick för eller inte? Jag visste att det var bäst att visa det på arenan.
Jag suckade och vände mig mot honom igen och till min förfäran såg jag att han kom emot mig. Han satte sig bredvid mig och lyssnade på tränaren som såg glad ut över att ha fått en annan deltagare till sin station. Jag tittade misstänksamt på honom och det ryckte i hans mungipa. Jag höjde på ögonbrynet. Han lyssnade inte alls, han betraktade mig egentligen från ögonvrån. Men han gjorde det bra. Att se ut som om han lyssnar, menar jag. Jag undrade hur farlig han kunde vara i arenan, i list. Han skulle lätt kunna lura några deltagare att jobba ihop med honom. Det var vanligt att deltagare jobbade i lag med varandra på arenan. Jag undrade om det fanns någon jag kunde lita på. Jag for med blicken över de andra deltagarna igen och ryggade tillbaka när jag såg att flickan från distrikt tolv redan tittade på mig. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag vinkade fånigt till henne. Hon log åt mig innan hon vände på huvudet och tittade bort mot karriäristerna. Hon var ganska liten och inte alls något stort hot för mig inne i arenan. Jag hoppade till när killen från femman snuddade till vid min arm och hans ögon glittrade av förtjusning när han sneglade på mig.
"Rädd för mig, sjua?
"Du skrämmer mig lika mycket som sågspån, femma."
Jag blängde surt på honom tills en klocka ringde. Det var dags för lunch.

Jättebra

Superbra! ♥