De levande döda (bok/novell)

"Du kan inte röst på fler inlägg idag" Bläää!!!!!!!! D:

Det var ju awesome!

Hejsan! Kul att ni gillar den! Ska försöka skriva så mycket jag hinner, aa med tanke på skolan och sådant spännande Men nu kommer kapitel 4! Glöm absolut inte att bevaka tråden så du kan se när jag lägger till fler kapitel! Puss och Kram!
____________________________________________________________________________________

Kapitel 4.

Det började bli mörkt. Jag hade min pistol i ena fickan. Men jag ville inte andvända den. Aldrig någonsin. Hur skulle jag, ynkliga lilla Mirno kunna döda någon. Eller NÅGOT. Jag hörde fortfarande deras röster, fast vet inte om man kan kalla det för röster, mer ett äckligt svammlande ljud eller läte. Jag var rädd, tom och ensam. "Du gör det för mamma. Mamma och Mimi. Du klarar det." sa jag för mig själv i huvudet för att hålla min livsglimt uppe. En känsla, nästan starkare än den som måste kämpa, sa att jag skulle ta pistolen och få ett slut på denna hemska historia. Men jag ska inte. Inte än. Inte nu. Jag hade en kompass. Så jag visste på ett ungifär vart jag skulle... Jag hade gått ca. en mil när jag plötsligt hörde röster, inte zombie röster, mer som... Människo röster. Jag blev rädd, men jag kände igen stämman. Det var några från min skola, tror jag... Jag bestämmde mig för att visa mig. "Pssst..." viskade jag och höll ett stadigt grepp om pistolen ifall att min tanke var helt fel och att människorna ville skada mig. "Va? Vem?" Viskade de tillbaka och nu var jag helt säker på att det var dem. "Det är Mirno" sa jag och började sakta gå mot dem. "Ååå är det verkligen du?" svarade de. När jag kommit fram så frågade jag genast; "Var är Paulina? Är hon med er?" De fem ungdomarna i min ålder, Nikki, Gordon, Jasper, Lea och Electra, tittade sorgset på mig. "Vi försökte, vi försökte verkligen, men... Hon slets med. Jag är så ledsen" sa Gordon försiktigt och med gråten i halsen. "Jag har redan förlorat allt, vi har ingen tid med att sörja. Inte nu." Sade jag hastigt men mitt hjärta gjorde ont. "Så... Har du en plan?" Sade Nikki med normal ton, som tur var. "Vi ska ta oss mot Florida. Mina efterforskningar säger att de har flyplan stora som hus, som de sjukter upp i luften, och där bor man. Det har pågått ett tag. På det sättet kan vi överleva. Om inte ni hade en annan plan...?" Sa jag snabbt utan att möta Nikkis blick. Den jävla horan. Jag har alltid hatat Nikki. Ska trycka ner alla och ända sedan ettan har hennes mål varit att krossa mig. Jag vile inte se hennes fula, översminkade ansikte. Men kanske har hon ändrats. Alla har ändrats, tillcohmed jag. "Nä, inte riktigt, men är du verkligen säker på att det är sant?" Sa Jasper för att bryta den spända stämmningen. "Ja, helt säker! Jag lovar" Svarade jag med darr på rösten. Så jag antar att det var vi då. Jag, Nikki, Electra, Jasper, Lea och Gordon. Det var vi, vi som skulle fly. Tillsammans.

________________________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade det! Pussar och kramar! Hej svejs!

Awesome, som vanligt

Underbart bra!
Dock tycker jag att jag känner igen ganska mycket från The Walking Dead/The Leving Dead. Har du sett dem? och om det är så att du gör en fanfiction om den ska den vara vid fanfictions.

Sen vill jag bara ge dig några tips:
Byt stycke lite då och då. T ex:
"Pssst..." viskade jag och höll ett stadigt grepp om pistolen ifall att min tanke var helt fel och att människorna ville skada mig.
"Va? Vem?" Viskade de tillbaka och nu var jag helt säker på att det var dem.
"Det är Mirno" sa jag och började sakta gå mot dem.
"Ååå är det verkligen du?" svarade de.
När jag kommit fram så frågade jag genast; "Var är Paulina? Är hon med er?"

Bara för att göra det lättare att läsa.

Lills Tack för kritiken! Det är kul att man hittar lite som jag kan utveckla också! Självklart har jag sett och läst the walking dead. Den är vääldigt baserad på den. Jo, jag vet. Jag borde hoppa rader. Ska börja med det. Min svenska lärare säger att jag ska sluta byta rad hel tiden. Men självklart, ska tänka på det! Tack så mycket, än en gång!

Vsg!

Jättebra!