Det 52 Hungerspelet(Sv)

Tack här kommer näst del!! Det är ett av dom längre men hoppas den är bra!!
_____________________________________________________________________________________________________________________
Felicia släpper min hand och går förbi fredsväktaren. Innan dörren slår igen så hör jag henne roppa:” Du måste vinna! Sen slår dörren igen. Inte börja gråta inte börja gråta tänker jag om och om igen.
det kommer ingen mer jag vet det. Ingen vill hälsa på mig på min dödsbädd. Tillslut kommer fredsväktaren in och säger:
” Kom med här!” Jag blir förd ut ur rättenshus och in i en bil.
Hej då distrikt 5. Nu ses vi nog aldrig mer. Sofus ser helt oberörd ut. Vi åker en bit till tåget . När vi kliver ut ur bilen så står det fullt med kameror alla riktade mot oss. Som det charmtroll jag är så ger jag dom mitt största leende. Men Sofus gör inget han bara går helt oberörd. Eller det ser ut som det.
Jag kliver in i tåget efter några vinkningar till. Jag har klivit in i det största rum jag någonsin sätt.
Jag hör att dörren stängs bakom mig och tåget börjar rulla. Sofus sitter i en fåtölj och stirrar ut genom fönstret. Jag tar en kaka av nåt slag och går och sätter mig mittemot Sofus. Jag biter ett bett i man kaka som ser lite ut som en topp. Och den är full med vitt skum.
Tillslut kommer våran handledare in Karosinn Sollo.
” Hej ” säger jag och ger henne ett försiktigt leende .
” Hej ” svarar hon mig. Hon sätter sig i fåtöljen snett i mot mig. Hon sträcker sig efter en likadan kaka som jag har i min hand.
”Vad är det här för något?” säger jag och pekar menande mot kakan i min hand.
” En kokosboll” svarar hon och stoppar in hela sin samtidigt i munnen.
” Så vad kan ni för något då?” frågar hon.
”Inte så mycket bara klättra och sånt” säger jag.
” Nej du fängslar folk med ditt leende dom gillar dig redan! Jag såg genom fönstret” säger hon förklarande.
”Ja lite sånt kan jag väll” säger jag generat.
”Fortsätt med det” säger hon.
sen vänder hon sig mot Sofus och frågar:
”Vad kan du då?” Han svarar inte.
”Jag frågade vad kan du? Säger hon lite högre!
” Han har inte pratat på hela resan” säger jag till henne. Då slutar hon upp med sina försök att få kontakt med honom och säger i stället:
” Kom nu det är dags för reprisen av slåttern”
Vi följer efter henne in till den största TV:n jag någon sin sätt! Den är runt 40 gånger så stor som den lilla skrutt TV:n vi har hemma. Vi sätter oss i den enorma soffan och Boutrik kommer in och sätter sig med oss. TV:n sätts på utan att nån av oss behöver lyfta ett finger. Vi börjar med distrikt ett säger en blond flicka. En liten tolvårig pojke ersätts av en stor 18 åring annars händer inget speciellt. Tills vi kommer till mitt distrikt. Jag ser hur jag går med själv säkra steg upp mot scen och hur jag blickar ut över folkmassan som om det här var min tron. En lite flicka från distrikt 9 vill inte slita sig från sina vänner utan blir hotad med gevär fram till scen. När alla distrikt är över slår TV:n av sig själv. Jag ställer mig upp och vänder mig till Karosinn och säger så trevligt jag klarar av i nuläget:
” Var är mitt rum?”
” Första rummet till höger” Och jag går iväg. När jag öppnar dörren till mitt rum så är jag nära att tappa hakan. Det är ett stor fyrkantigt rum. På höger sida står en stor dubbel säng. Väggen mitt i mot mig är enbart full med fönster. Jag ser skog, ängar och vatten svischa för bi.
_____________________________________________________________________________________________________________________
Var den bra? Tack för alla era fina komentarer!

Tyra!!!!! I LOVE IT AND YOOU!

Fortsätt snälla...

ÅÅÅ Tack så mycket!!!

Jättebra!! Snälla fortsätt...

Tack för era fina komentarer!!
Här kommer nästa del!!!
_____________________________________________________________________________________________________________________
Nästa vägg är det tre dörrar på. Jag går fram till den första dörren och öppnar den. Jag blir mött av den största garderob jag någon sin sätt. Jag öppnar nästa dörr och ett spegelblankt badrum ser till baks på mig. Den tredje och sista dörren är låst. På den sista väggen i mitt rum står ett bord med en stol. Jag sätter mig på stolen och tänker på vad hungrig jag är. Innan tanken tagit form i mitt huvud så har en meny dykt upp på bordet. Jag beställer mat efter mat tills jag är propp mätt!
Jag går fram till garderoben och tar ut ett långt nattlinne som går mig precis till vaderna.
Jag fram till dubbel sängen och kryper ner mellan lakarna. Jag känner att någon har lagt värme krus i sängen. Jag tänker att alla kläder jag såg i garderoben verkar vara i min storlek.
321 boom jag springer fram till ymnigshornet men snubblar den brun håriga stor pojken svingar sitt svärd över huvudet och roppar åt mig:
” Ta ett sista andetag små tjej för nu är du snart död!” Jag känner en obotlig smärta i bröstet och sen blir allt svart.
Jag vaknar skräck slagen och med svetten droppande från pannan. Det var en dröm. Det var en dröm tänker jag om och om igen. Jag sätter mig upp och går in i badrummet där sliter jag av mig nattlinnet och går in i duschen. Där trycker jag på några knappar och en jämn iskall stråle kommer fram. När jag blivit i normal värme tar jag en blå morgonrock och sveper om mig. Jag stänger dörren och går fram till bordet som klockan står på. 06:30 står det på den. Lika bra att klä på sig. Jag tar fram en lila tröja och ljus blå byxor . Det ända normala jag hittade. Jag går ut till den stora salen det första rummet jag så på tåget. Där står det fram dukat en buffé jag tar en talrik med guld kant och fyller den med god mat. Jag sätter mig och äter. När jag ätit upp halva av maten jag hade så kommer Karosinn in och tar en egen tallrik och fyller med mat. Sen går hon och sätter sig mitt i mot mig.
” Sovit gott?” frågar hon mig.
” Nej definitivt inte!” svarar jag henne innan jag stoppar in en ny tugga av maten i munnen.
” Förstår dig” säger hon med munnen full med mat.
_____________________________________________________________________________________________________________________
Dög det?

Det var super bra!!!!

Tack så mycket!!

Fortsätt skriva!

Fortsätt att skriva mer snälla. Jag bokstavligen älskar denna ff!