Halloween

Jättebra skrivet o jättespännande!

super bra!! ;D

Happy Halloween till alla läsare! Tack för att ni läser och kommenterar! Det värmer mycket! För att jag inte skrivit på ett tag så tänkte jag ge er lite extra mycket idag, kanske inte i en bit, utan kanske två bitar på en dag!(Men som blir någorlunda mycket tillsammans)
-----------------------------------------------------------
(Det är fortfarande hennes minne
Jag skrek högt, ögonen, det var dom mest hemska ögon jag någonsin sätt. Dom kunde omöjligt tillhöra en människa. Ögonen försvann och jag slutade tillslut med mitt hjärtskärande skrik av fasa. Istället så blev jag alldelses kall i hela kroppen. Tillhörde ögonen denna demon som skulle ta mig?
Jag sjönk ner på golvet utmattad av fasan och skriket. Jag hade säkert sett ut som flickan som skrek i tavlan Skriet. Men den flickan hade skrikit för att hon var sjuk. Inte för att hon fasade för att en demon skulle komma och kidnappa henne.
Då hörde jag ett krasande, och ljudet av två par fötter som gick på golvet över mig. Vem, eller vad det nu var, var inne i huset! Jag drog efter andan och smög på tå till trappans rand. Jag kanske kunde se en skymt av dom som brutit sig in. Kanske jag skulle kunna ta basebollträet som låg på soffan och överrumpla dom. Jag hade ju faktiskt en ganska så hård sving, det skulle nog nocka dom. Då kanske jag skulle få tid att springa till polisen och berätta om två tjuvar som brutit sig in i mitt hus, om jag berättade om boken skulle väl dom bara tro att jag var tokig.
Jag kikade uppför trappan, det var perfekt, dom skulle inte se mig eftersom jag gömde mig i skuggorna, men dom skulle stå rakt i ljuset om dom kom förbi. Jag väntade en lång stund, jag hörde hur dom gick runt i huset, något vältes omkull och jag hörde hur kylen öppnades. Tillslut kom dom till trappan. Jag höll inne ett nytt skrik.
Dom som stog i ljuset kunde omöjligt vara människor, dom liknade mer zombies med lätt grön aktig blek hud, deras munnar var groteska och uppvällande. Deras kläder var trasiga och leriga, det enda som såg någolunda rent ut på dom var deras hår som var smutsbrunt. Men det värsta var deras ögon, svarta och ihåliga, grymma och elaka. Och just i ögonblicket tittade ett par av dom in i hennes egna ljusa ögon.
"DÄR, DÄR ÄR HON!" vrålade han och började springa nerför trappan. Det sista jag hann se av dom innan jag började springa för mitt liv mot en annan källardörr var att den ena varelsen var något smalare och den andra något knubbigare.
"TA HENNE TA HENNE!" vrålade båda ondsekfullt då dom tagit sig nerför trappan och jag lagt handen på handtaget. Med ett ryck så fick jag upp dörren och sprang ut i den bäcksvarta natten, endast månen och stjärnorna var ljusa.
Nu gällde det att testa hur snabb jag var, det var fem kilometer till närmaste granne och zombierna var tio meter bakom mig. Jag sprang så fort jag kunde, skogen var den snabbaste vägen till grannen så jag fick ta den vägen. Men skogen var full med stenar och rötter. Snart så halkade jag på en rot och slog huvudet i en sten. Allt blev svart.

Superbra! Jag är ny läsare, och du vet verkligen hur man skriver spänning/skräck! *bevakar*

Spännande som bara den Gillar tanken på att hon skulle springa ner och slåss med ett basebollträ

När du skriver tänk på att "dom" är talspråk. Det heter "de" eller "dem" när man skriver. Och tänk på att använda punkt istället för kommatecken på vissa ställen

Glad Halloween

Roligt att höra! Kul med en ny läsare!

Haha xD Ja, fast hon blev ju lite överrumplad nu.
Okej Tack för att du sa det, tänkte inte på det.
*Glad Halloween lite i efterskott föresten! Ledsen att det inte kom något mer igår Men jag blev sjuk.

Oh! Jättebra och spännande! Längtar till nästa

Jag är jätte ledsen att det inte kommit på ett litet tag Men det har varit skolarbete, besök och lite sjukdomar. Men nu i min sjukdom så skriver jag lite! Observera dock att det fortfarande är i tillbaka blick! Föresten så har jag någon svordom med i detta, sa det bara så alla vet.
--------------------------------------------------------------
Det som väckte mig ur min dvala, eller vad jag skulle kalla det, som jag fick när jag slog i huvudet, var smärtan som dunkade just i huvudet, och jag låg inte stilla utan det guppade, som om någon bar mig. Jag slog upp mina ögon och såg mig omkring, dom hemska zombieliknande varelserna som jagat mig jagade mig inte längre. För jag var redan fångad, den bar mina fötter och den andra mina armar. Mina armar och ben var också ihop bundna med grova rep och jag kunde bara röra på huvudet. Jag var verkligen fast, fan! fan! fan! Jag brukade inte svära, inte ens i mina tankar men nu använde jag alla fula ord jag kunde i huvudet.
Då hörde jag en slö och mörk röst säga "Hon har vaknat nu, skynda på!". Dom tog alltså mig till denna Demon. Jag såg framför mig att dom bar mig genom en skog, jag kunde urskilja något stort och mörkt långt där framme, men det var för mörkt för att jag skulle se än.
Men jag kände på mig att det inte var ett ställe jag ville vara på. Jag började vrida och vända på mig, allt för att komma loss. Det enda som hände var att zombierna vässte åt mig och att repen skavde in i huden. Jag gav upp och sjönk ner av förtvivlan, varför hade jag inte tagit det där baseballträet som jag tänkt och bara knockat dom istället för att fly? Jag var så idiotisk! Och nu skulle jag väl demonen ha mig som brud eller vad det nu stog i den där boken. Boken. Jag hatade den förbannade boken! Allt berodde på den, och jag som varit dum nog att läsa högt.
Nu kunde jag se vad det där stora svarta var, det var en grå, förfallen liten stuga med mörka fönster och en källardörr. Själva stugan var inte så farlig, men jag visste inom mig att den stugan var platsen dit zombierna förde mig.
Dom bar mig fram till källardörren och öppnade dörren som gnisslade högt. I mörkret bakom dörren så glödde ett par intensivt gråsvarta ögon. Demonen. Den tog ett steg så den syntes och jag såg bara på med förskräckta ögon samtidigt som zombierna fortfarande bar mig.
Demonen var en ung man, som såg ganska bra ut. Korpsvart, rufsigt hår som blåste i den lätta vinden, blek hy, tunna blodröda läppar och så dom där gråsvarta ögonen. Men det fanns saker i hans utseende som skrämde mig. Mörka ringar runt ögonen, nästan smutsig hy, och ögonen som avspeglade ondska och något annat som jag inte förestod. Hans kroppshydda såg lätt normalt smal ut, och han var fruktansvärt lång. kläderna verkade gamla och var väldigt smutsiga. "Min älskade" han öppnade sin blodröda mun och sa dom orden som var menade till mig. Jag äcklades, en demon som älskade mig. Det var helt sjukt.

Jättebra och spännande! O.O

Spännande till hundra och dessutom en klick humor i allt. Like it Bra jobbat