Starships, we ment to fly [SV]

Jättebra!

SUPERBRA!!

AWESOME!! Du är grymt duktig på att skriva, vilket jag redan visste, men ändå!! ♥

jätte bra! älskar detta mera!

Jättebra! ♥

Tack alla! Här kommer mer!

Kap 3. Lovande karriär

Jag tittade inte på läraren på hela låten, för hans blick brändes så hårt, och jag vågade inte kolla anledningen. Istället fokuserade jag blicken på Jakob, särskilt under det sista av låten.

Can't you see that I'm the one who understands you?
Been her all along, so why can't you see?
You belong with me, you belong with me.

Applåderna var öronbedövande. Jag log strålande mot hela klassrummet, läraren också. Och han applåderade högst av alla.
''Mycket fantastiskt Alex, du har en enorm talang!'' sa han.
''Tack så mycket.'' log jag och sneglade på Jakob. Han applåderade inte, han såg för chockad ut. Jag log och satte mig bredvid honom.
''Wow.'' var det enda han sa.
''Var det så hemskt?'' frågade jag och puttade en mörkbrun hårslinga bakom örat.
''Nej det var otroligt. Jag fattar varför du vill bli stjärna, du kan inte låta en sån talang bara försvinna.'' Jag rodnade lätt men log.
''Tack.'' sa jag enkelt. Jag kämpade för att inte glida in i en av mina fantasier.
''Du, skulle jag kunna fråga dig en sak lite senare?'' frågade Jakob och log. Whops, en av mina fantasier igen. Eller vänta? Nej, han frågade verkligen det där! Shit, vad skulle jag svara?
''Öm...visst?'' sa jag tveksamt. Jakob log.
''Bra.'' sa han.

Efter lektionen var jag precis på väg ut när läraren harklade sig.
''Alex? Skulle jag kunna växla några ord med dig?'' frågade han. Crap, vad har jag gjort? Jag väntade på att alla hade försvunnit ur klassrummet innan jag nervöst vände mig mot läraren. Okej, han heter Patrik.
''Jag har ett förslag. Det handlar om en musikal som niorna ska ställa upp, och jag undrar en sak.'' Jag svalde. Vad skulle han fråga?

Jag var fortfarande förvirrad när jag gick ut ur klassrummet. Lovisa kom fram till mig.
''Vad sa Patrik?'' frågade hon upphetsat.
''Att...jag skulle...göra en sak.'' Jag hade ingen lust att få det här utspritt på skolan innan jag själv hade smält det. Dessutom hade jag inte sagt ja än.
''Vad?'' sa Lovisa otåligt.
''Berättar sen. Jag har inte så stor lust att få det utspritt innan det är officiellt.'' sa jag och gick mot mitt skåp. Under tiden gled mina tankar in på det Patrik sa.

''Jag vill att du ska sjunga solo i skolans musikal.'' Jag svalde.
''Vilken musikal?'' flög det ur mig.
''Det är ingen känd, faktiskt är det Drama-gruppen som sätter ihop den. Så, vill du?'' frågade Patrik.
''Jag vet inte...jag måste tänka lite på det. Jag hör av mig.'' Och med det skyndade jag mig ut ur klassrummet.

Jag skakade på huvudet. Hur skulle jag göra? Jag borde kanske börja samla mina tankar lite grann. Kanske med typ anteckningar varje kväll? Typ superstar-anteckningar?

Jättebra!

ÅZZUM!! ♥♥

Grymt amazing!!