Fortsätt på dikten...

I en värld som kantras av riddare och vackra prinsessor
En värld där allt är möjligt, där jag kan slänga mig ut för ett fönster utan att falla, en värld där jag får vingar två som tar mig bort från allt grått och vardagligt
...

Verkligheten som tar mig med storm. Vill föra mig bort från mitt älskade land där jag kan vara mig själv utan att bli dömd och bara vara accepterad. För att kunna andas djupt och lätt utan att bli föraktad för mina energiska utbrott. Jag vill leva i en dröm som jag slipper vakna ur.

En dröm där jag kan leva för evigt
En dröm där jag kan bli mig själv.
Men för eller senare ska jag vakna
Även om jag, drömmen kommer sakna...

Den underbara drömmen som lämnar mig i ett land av lycka. Men när jag vaknar så kväver världens hat och sorg mig. Begraver mig och lämnar mig till att sota för mina synder, varför ska människan utsätta annat liv för lidande?

Varför kändes det som varje gång ett leende lekte på mina läppar kom det någon och suddade ut det. förtjänade inte även jag lycka? eller kommer lycka för alltid vara en dröm för mig?

Den efterlängtade sötman av lyckans underbara dryck kommer aldrig lyckas stanna hos mig. Den tynar sakta bort efter att gång på gång blivit attackerad av människans egoistiska tänkande. Varför kan de inte bara se felen? Varför kan de inte bara se vad de gör med världen? Varför kan de inte bara ta ett andetag och inse deras felsteg?

Världen som är utan räddning. världen som inte bara vi äger utan även djuren. de är dem som får ta vårat straff, de är dem som blir drabbade. egentligen borde människorna bara sluta andas och falla döda ner på marken.