De 76:e mugglis spelen

_{Skrivet av bullen289:}
Okej, här kommer det!
_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Kapitel 6- dag2

Alex Stanley satt och tänkte, som vanligt. Hur många gånger bara idag hade han suttit och planerat? carolina01 såg på honom och sa: ”Alex Stanley nu får du komma och hjälpa mig upp med fisken!” Han nickade och reste sig upp. carolina01 hade fiskat på morgonen men eftersom att hon inte var så bra på fisk sorter så bad hon Alex Stanley om hjälp med det så var de i alla fall två som undersökt den. Inte för att han var så duktig på fisk heller men lite mer kunde han nog i alla fall. Hon skulle aldrig vågat chansa, vem vet vad spelledarna kan ha placerat ut i dammarna i år? Alex Stanley reste sig upp och gick fram till högen med fisk som hon hade fått upp. Han betraktade dem noggrant och insåg att hälften av fisken i högen var en sort som hanvisste inte var ätbar, utan rent av dödlig. När han sa det till carolina01 drog hon en djup suck av lättnad. ”Tänk om vi ätit den!” skrek carolina01upprört ”Varför placerar de ut sån fisk i dammarna?” Alex Stanley skakade bara lite lätt på huvudet och log åt hennes upprördhet.

”Jag älskar ju dig Demilos!” Incendio låg på knä och bad i hopp om att han skulle visa henne mista intresse. Demilos såg på något helt annat. Han såg längre bort, bort i de lilaskimrande buskarna. Det var Fairydust. Hon satt nervöst och spanade ut på dem från buskarna. Hon log mot honom när hon insåg att han faktiskt såg henne. Fairydust bländade Demilos med sin oemotståndliga charm och han log tillbaka. Det var första gången någonsin som Demilos faktiskt hade fallit för någon på det sättet. Alla andra hade inte varit fina nog åt honom. Han ansåg sig ju helt klart som någon som var otroligt snygg och många hade självklart redan fallit för honom, så Fairydustoch Incendio var inte de första. Hemma i 7 an brukade tjejerna nästan köa för att få vara med honom. Incendio såg åt samma håll som Demilos och fick syn på någonting rosa i buskarna. Hon drog ett djupt andetag och satte sig upp. Självklart förstod hon direkt vem det var, för hur många fanns det egentligen här inne på arenan som hade rosa hår? Jo en, Fairydust. Fairydust visste inte att Incendio hade sett henne så hon kunde inte heller föreställa sig hur illa ute hon var nu. Den enda som visste det var Incendio.

Sirius Orion Black skulle säkert gå ner flera kilo under tiden inne på arenan. Att hitta mat hade inte gått så bra som han trodde att det skulle gå. Det som han och hans handledare hade tränat på fanns inte alls här inne och några fallskärmar hade han ännu inte fått. Sirius Orion Black hade slagit läger precis vid en liten bäck som var så smal att det kändes som att den skulle kunna torka ut när som helst, men än så länge fanns det i alla fall dricksvatten nog åt honom. Han tänkte på hur det skulle gå om han inte fick tag på någon mat snart, men skakade snabbt av sig tanken när han nästan blev tårögd. Han ville så gärna hem till sin familj i distrikt 4. Att vara karriärist hade hittills inte hjälpt honom ett dugg. Det hade varit mörkt vid blodbadet så dit hade han inte kunnat gå, även om han velat. Och nu var han här. Helt ensam och utan mat. Det enda han hittills hade ätit var några sagolikt goda bär, som hade vuxit på en liten buske i mitt i ett ökenområde. Sirius Orion Black hade blivit ganska förbluffad när han såg dem. Hur ofta växer det bär mitt ute i öknen? Magen på honom kurrade vid tanken på mat. Han var inte här för att leta mat. Han var här för att slåss, för att döda.

JuliaE satt i solen och jobbade på sin, redan påtagliga, solbränna. Hon blundade och kunde inte se ett enda problem i hela värden. Hon hade som plan att bara sitta här och lata sig och sedan när alla tagit död på sig själva så kunde hon åka tillbaka till 10:an. Det var enda sättet. Hon visste i alla fall att hon inte skulle ha en chans mot karriäristerna om hon skulle hamna i trubbel med dem på något sätt, då hon bara var 14 år och inte särskilt stark. Hitta mat gick väl an, men hennes mage kurrade ständigt. Hon kände sig inte direkt sugen på att gå ut och leta efter något att äta heller. Huvudet snurrade runt och igår eftermiddag hade hon upptäckt ett antal mystiska röda prickar på högerarmen. Prickarna hade nu blivit fler men hon ignorerade dem och försökte så gott det gick att täcka över dem med vad skogen hade att erbjuda. Så fort hon försökt resa sig upp eller ens röra på armen med prickarna blev hon så yr att hon ramlade omkull och var tvungen att sätta sig ner igen. Hon visste att det egentligen inte var bra att sitta i solen om man var sjuk, men eftersom att hon ändå inte mådde dåligt när hon bara satt där så bestämde hon sig för att det inte var skadligt.

Incendio log ett elakt leende. Hon satt och planerade hur hon skulle göra slut på Fairydust så smärtsamt som möjligt. Hon visste att det inte skulle bli helt enkelt, eftersom att Fairydust både var större och äldre än hon. Demilos såg plötsligt på henne. Hon hade tvärt slutat att be om hans uppmärksamhet, något som han inte var van vid. Incendio såg det inte utan fortsatte med sina onda planer. Demilos skrek: ”Spring!” och inom bråkdelen av en sekund var de båda borta. Incendio var så djupt insjunken i sina tankar att hon knappt märkte när de försvann. Hon sträckte på halsen och såg sig förvirrat omkring. Hon hörde någon skrika. Det var ett kvinnoskrik, straxt efter hördes ännu ett skrik. Denna gång ett mansskrik. Det var Demilos. Den rösten skulle hon känna igen bland tusen andra. ”Spring Demilos, spring” ropade en gäll röst ”strunta i mig! Rädda dig själv” rösten blev mer och mer kvävd för varje ord hon skrek. Hon skulle dö. Ett skrik när någon håller på att dö. Sådana hade Incendio hört så många gånger förut, både här inne på arenan och hemma i distrikt 2, att hon direkt kunde säga om någon vara döende bara av skriket.

Det började skymma och kotte7 satte sig ner på marken. För henne hade det varit en ganska så händelselös dag precis som gårdagen. Livet inne på arenan hade flutit på precis som hon planerat. Hon samlade mat, hon hämtade vatten, hon byggde läger och tog det lugnt. Plötsligt hördes ett gällt skrik bara en liten bit bort och blodet frös till is i ådrorna. Hon satt stel som en pinne och var kritvit i ansiktet. Hon väntade någon minut och det hördes inget mer. Hon andades ut och började slappna av. *Pang* kanonen skakade hela arenan. kotte7 hade ännu en gång blivit livrädd. Pulsen steg och hon andades snabbt. Hon satt på helspänn. Någon hade just dött i närheten. Hon hade ingen aning om av vad så egentligen kunde det varit en livsfarlig mutt som bara var insatt för att döda. Det var helt knäpptyst runt henne förutom ett irriterande surrande ljud någonstans ifrån. Det kom närmre. Hennes ögon blev stora och hon drog ett djupt andetag av fruktan när hon förstod vad det var. Målbålgetingar!

Mörkret föll och natioalsången spelades. På himmlen denna kväll syntes endast en deltagares ansikte.

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Döda i kapitel 6:


Okej det var det!
Förlåt för ett dåligt kapitel. Ville bara få upp ett nu i helgen så blev inte så bra. Men kom gärna med kritik på alla sätt ändå. Vissa saker vet jag om att de inte är särskilt bra men inte alla(gissar jag) så skriv gärna om ni hittar något som är minde bra så ska jag inte göra om det misstaget!
(Skriv allt ni hittar som ni inte gillar eller som är fel kan ju vara något ni tycker är självklart som jag inte sett)

_{Skrivet av Demilos:}
Nice Men varför var du tvungen att döda den första jag faktiskt är attraherad av?!

_{Skrivet av bullen289:}


Lotten avgjorde Ledsen

_{Skrivet av Demilos:}


Haha

_{Skrivet av bullen289:}

Haha, Du får väl kontakta henne här på mugglis då Haha!