When the Night Kills the Day [SV]

Jag måste erkänna en sak... Min underbara titel till trots får jag nästan lite dåligt samvete över hur mycket jag har plågat underhållit er de senaste veckorna. Det är så att jag får lust att lägga upp nästa kapitel redan nu, för det innehåller nämligen någonting som jag är rätt säker på att ni kommer tycka om! Berättelsen är nästan färdigskriven, har bara ett kapitel och epilog kvar att skriva nu, så mig gör det detsamma. Så om ni vill kan vi köra på dubbel uppdatering bara den här lördagen. Annars väntar jag gärna till nästa vecka. Ni kanske uppskattar det mer när ni har fått gå omkring och våndas ett tag eller så kanske det blir lite väl mycket med två kapitel på en och samma dag, vad vet jag? Let me know!

Är du galen!!! Det är klart att man vill ha ett kapitel till!!! Kan ta två om det skulle vara så Man får aldrig för mycket bra läsning på en och samma dag Jag vill ha!!! Ge mig!!! (Känner mig inte alls som ett litet barn )

På populär men framför allt mycket entusiastisk begäran blir det en till uppdatering i dag! I detta kapitel utlovar jag återseendet av en gammal vän, vilket förhoppningsvis gottgör lite grann för vad jag har utsatt er för de senaste veckorna.

Kapitel 36

Haha! Det lönar sig att vara ljudligt entusiastisk ibland

Och jag är väldigt glad att du lade upp ett kapitel till Oj, vad jag älskar det

Kan inte låta bli att le lite när jag tänker på att Walter ser ut som en 14-åring. Framför allt när man känt honom som 60+

Majoren, varför kan du inte bara dö av en hjärtinfarkt nu lite lagom??

Pip!!!!!!! Jisses, vad glad jag är att se dig igen!! Du kanske inte ha någon egen levande kropp, men du kommer för alltid att finnas hos Seras. Jag älskar dig♥

"Du kan väl ändå inte mena allvar? Det är inte likt dig."
På vilket fantastiskt sätt nu anmäler din närvaro, Pip
"Jag antar att det är dags för dig att vakna", sa Pip. "Och det är dags för dig att skärpa till dig, din lilla idiot."
"Så går det när man rör en annan mans kvinna.

Hej då, Kaptenen!! Jag anade att han kanske var en riktig varulv Tycket om att du låter andra varelser få vara med i berättelsen och inte bara vampyrer

"Jag har saknat dig", viskade hon.
Pip höjde på ögonbrynen.
"Varför?" frågade han. "Jag lämnade dig aldrig."
Jag blir nästan tårögd!!

Men helt ärligt talat, skulle det inte vara lite av en besvikelse om Majoren föll död ner av en hjärtattack nu, i stället för att bli dödad av Integra?

Jag visste väl att återseendet av Pip skulle uppskattas. Se, jag kan faktiskt göra mina läsare glada också!

Sant! Ska väl ändra mig till det här: kan inte Integra bara gå in och hugga huvudet av honom?? Låter mycket mer intressant än hjärtinfarkt

Du gör mig glad varje gång du lägger upp ett nytt kapitel Men jag har inget emot lite sådan här glädje

Jadu, vi får helt enkelt se vad som händer under deras slutgiltiga sammandrabbning, som kommer att påbörjas i nästa kapitel.

Det känns bra att veta att jag inte bara ger upphov till själslig vånda och tårar när jag uppdaterar!

Var har jag hållit hus någonstans?? Jag är borta i en dag och inser att du har uppdaterat en gång till under den tiden!

jag tror inte att jag har hatat någon fiktiv karaktär så mycket som Majoren. Han är så hemsk, han har verkligen inga försonande drag, han är bara ond (och sjukt irriterande) rakt igenom. Vad det än är för plan han har för att besegra Alucard kommer han inte lyckas, även om det där om "förgiftat vin" lite något olycksbådande, mest för att jag inte har någon aning om vad han menar med det.

Ohh Kaptenen är en varulv, självklart!! Häftigt, det har vi inte sett innan men om det nu finns varulvar också, hur kommer det sigd å att ingen i Hellsing har nämn något om det tidigare? Det känns liksom som något som de borde ha stött på

”Du kan väl ändå inte mena allvar? Det är inte likt dig.” asdfghjklomfg Pip!!! Jag har saknat dig med! trodde inte att den "gamla vännen" som vi skulle få återse i det här kapitlet skulle göra mig såhär glad! Men å andra sidan hade jag heller inte trott att det skulle vara Pip

Härlig stridsscen, lika spännande och välskriven som vanligt ”Så går det när man rör en annan mans kvinna!” Bästa kommentaren!

slutet alltså, all my feels!! Seras fantasi om att flytta till franska kusten var underbar, om än lite sorglig också, jag älskar henne och Pip så sjukt mycket ♥

Önskar att det kunde bli lördag igen redan nu!

Vad kan jag säga? Jag tycker om att vara oförutsägbar.


Det beror på att varulvar är så gott som utdöda. Kaptenen var en av de sista.

Haha, jo tack, jag vet det.



Ok då känns det logiskt att de inte har nämnts tidigare