Häxlärling

Okej! Alltså det har hänt så mycket nu så jag har inte kunnat skriva något Fast det r enkelt på denna för jag har ju det mesta på word redan för jag började skriva på denna för några år sedan, men jag måste redigera för att göra det till bättre svenska för jag var ju mindre då jag skrev denna, men ändå proppfull med idéer!
Men på grund av att det bara är att redigerar tänker jag liksom "Men denna veckan ska jag skriva så mycket som möjligt till mina fanfictions, så jag börjar med de andra för Häxlärling har jag ju redan, så det är bara att redigera!" men då såklart så dyker nåt upp emellan... Så då har jag bara hunnit skriva till de andra!
Och så händer det jättemycket så det blir svårt att skriva och när jag har tid att skriva måste jag ha tiden till att vila för så mycket ha hänt och skrivkramp och allt... Så då dröjer det längre!
Sedan tillslut ha jag tid till att skriva och kan skriva och då blir det sådär igen att jag tänker att Häxlärling är "bara" att redigera, så jag gör de första först! Så liksom... Det tar TYVÄRR längre tid att skriva till denna fast det är verkligen inte meningen!
Och sedan är början så dålig för jag inte redigerade den så mycket så det känns som om ingen tycker om denna lika mycket som mina FFs och det gör mmig ledsen, för liksom... Denna är som mitt barn... Jag är extra rädd om denna! Och liksom början är så dålig, så vissa som kanske hamnar här kanske klickar bort och så xD
Och jag är rädd att denna blir sämre och sämre och den är ju mitt lilla barn och vill inte att nån ska tycka illa om mitt barn! Så är rädd att släppa barnet till skolan för att några kanske är taskig mot mitt barn...
Haha! Lustiga känslor jag ha, men jaja Nu har jag lyckats fixa ett kapitel! Tänker försöka lägga upp ett kapitel till imorgon, för detta blev kort... Men hoppas några är kvar!
Och jag älskar er!!!!!!!! ♥ ♥ ♥


Kapitel: 44
Lasse stannade upp vid en stor sten. Han hade sprungit så mycket och länge så han hade blivit så trött och kände att han var tvungen att vila. Så där stod han då vid stenen.
Han studerade stenen, han kände att det var något konstigt med den. Han suckade och lutade sig tillbaka, då, helt plötsligt så sögs han in i en portal. En portal till människovärlden.
När Lasse kom fram till den andra sidan av stenen så landade han i en lövhög. Ganska precis när han landat så dök en tanke upp i hans huvud; hur sjutton ska han kunna leta reda på de andra? Han var ju den enda som lyckas fly utan att någon märkte!
Han reste sig upp. Då såg han några lustiga vagnar köra förbi. Det som var det mest lustiga och unikt med dem var att de inte hade några hästar som drog dom, utan de tog sig fram av sig själva!
Lasse har hört talas om sådana vagnar, men han hade alltid trott att det bara var sagor. Han suckade. Nu måste han minsann försöka att komma tillbaka till magivärlden! Han måste hitta stenen igen eller en annan portal, men... Det blir svårt att hitta... Båda sakerna. Stenen finns ju inte på samma ställe som den gjorde i magivärlden, så då kan han inte komma tillbaka just nu med samma väg, så han måste ju hitta en annan portal då!
Han bestämde sig för att försöka hitta en portal, men var ska han leta? Han började gå och söka efter någonting som kunde vara en portal. Så vid vissa ställen stannade han till och kände på något träd, sten eller någonting sådant. För han visste att det var gnomer som satt ut portalerna och det var för det mesta lite överallt. Så gnomer brukar ofta gå runt i människovärlden och leta efter ”bra” ställen att sätta ut portalerna.
Men då ibland när de varit ute och letat efter bra platser har något barn sett dem och faktiskt börjat kalla dem för ”tomtenissar” och sedan började det sprida sig över människovärlden så nu är det deras smeknamn. Så på grund av det så är de lite välkända över världen, så då måste de vara ännu mer försiktiga när de gå runt i människovärlden, så de gömmer sig ännu mer och då blir det ännu svårare att hitta dem!
Så.. Antingen måste Lasse hitta en portal eller en gnom för att kunna komma tillbaka hem. Och om man hittar en gnom så kan den faktiskt visa en portal.
Så istället försöka hitta en portal på måfå så började Lasse istället hålla utkik efter en röd luva, för det är det som kännetecknar gnomerna! De bär röda luvor jämt!

Jätteb ra kapitel, även om det var kort och jag komnmer att fort sätta läsa dena hur länge det än tar inan kapitlena kommer

Bra!

Men fina du. Ingen glömmer bort den här! Du skriver jätteübermegaawesome hela tiden och hdgjfdkbffn går inte att beskrivaaaaa ♥
Sjukt awesome, ok?

Tack, tack, TACK!!!! ♥
Här komme rett till (kort) kapitel! xD Hoppas ni gillar det Kanske inte så himla bra, men nästa blir väl bättre tror jag, men kan inte säga när det kommer, hade ju fel när jag sa när detta skulle komma xD Men jaja! Här är det i alla fall

Kapitel: 45
”Nu är det dags för det sista pillret! Efter detta så ska du få slippa mig...” Sa Cleo till Mårten. Hon suckade, snart så kommer hon aldrig att träffa honom mer, det verkade i alla fall som det... Om han inte möjligen blev dödssjuk igen, men det skulle ju inte vara så roligt för honom... Så det var väl bäst att de inte träffades mer!
”Va? Ska du gå direkt efter att jag fått pillret?” Frågade Mårten lite chockat. Han ville faktiskt inte att Cleo skulle gå ifrån honom och inte komma tillbaka dagen därefter.... Han hade vant sig vid det och tyckte alltid det var så kul då hon kom...
Cleo nickade till svar på hans fråga men sa sedan: ”Men... O-om du vill kan vi ju kanske... Öh... Umgås på fritiden? Eh... Vad sägs?”
Cleo tänkte ge det ett försök, vem vet! Mårten kanske gillade henne som kompis och kanske ville fortsätta umgås med henne, vilket hon hoppades på!
Mårten satte sig upp i sängen och sa: ”Jag kan hämta dig i morgon klockan sju så kan vi gå ut och äta!”
Cleo blev så förvånad, det hade hon innerst inne inte väntat sig! Men hon nickade och log till honom.
Mårten log tillbaka. Han lutade sitt huvud mot hennes. De tittade varandra djupt in i ögonen och...
Cleo stod inte ut! Hon tog sina armar runt honom och kysste honom länge och väl! Och han kysste henne tillbaka. Det var som en kemisk explosion uppstod mellan dom...
Tillslut var kyssen över. Cleo började rodna lite först, men Mårten var den första utav dom som yttrade sig.
”Det var uppiggande!” Sa han.
Cleo skrattade först men blev sedan ganska fort allvarlig och sa: ”Ta pillret själv nu, jag måste gå...”
Hon reste sig upp och gick iväg innan Mårten hann säga något.
Han stirrade argsint på pillret, det kändes som om det var dess fel att hon gick och att den hånlog och hånskrattade åt honom så han tog tag i det och stirrade på det. Sedan som hämnd la han det i munnen och svalde.
”Ha! Vad säger du nu, va!?” Frågade han till pillret han nyss svalde. Sedan därefter suckade han tungt och la sig i sängen.

Supah

Bådda kapitlena var/är jättebra

Jättebra kapitel, även om det var lite kort.

Kan ni klara av att vänta på en urusel författare som jag? xD Är ju SÄMST på att uppdatera........... Ska försöka skriva smnart, promise! Men... MYCKET änder i åtan kan jag lova!
Men kommer kanske nästa vecka! ♥ Tack att ni finns!

Majis: Klart vi kan vänta♥ och du ÄGER ju du är sjukt grym på att skriva så sluta ljug om det♥ För du äger, du kommer bli författare jag lovar du är GRYM♥