Draco Memoraid

Ojj,sorry det stog en anan sak där förut....jag borde ha kollat innan jag skrev något FÖRLÅT!!!!

Vad stod det då rå'?

Oj oj oj, nu har jag minsann missat ett antal kapitel här... Så först och främst: bravo!
Jag älskade verkligen hur Elli kramade om Draco efter att han var så förstörd, och hur verklighetstrogna alla karaktärer fortfarande är!
Spänningen ligger verkligen på topp nu när Hogwarts börjar, då man undrar vilket elevhem hon kommer tillhöra och hur det kommer bli mellan henne och Draco samt Harry och co.
Och sen som alltid, så älskar jag ditt sätt att skriva. Jag hoppas att du älskar ditt skrivande lika mycket, då du verkligen skriver riktigt bra. Sedan hoppas jag såklart på en ny del nu snart!

AMAZING

Schuper!

Tack alla mina underbara läsare
för att ni läser och kommenterar så fint!!
Jag kan haft en riktig skitdag, sen kommer man in och läser det här o blir så himla glad igen! ♥ Har försökt citera & svara på det ni skrivit en och en som vanligt, men det har blivit nått krångel... Ska göra det så fort jag kan!

Och ja, min kära Luna, du gav mig en riktig liten ide
Och ja, vilket elevhem hamnar hon i? Det får ni läsa nu, för här kommer nästa kapitel!
Och imorgon åker jag hem och kan äntligen skriva & komma åt internett som jag brukar
Tack för allt ni skriver, det är så roligt när ni gillar det & när ni skriver & undrar vad som ska hända, att ni längtar!
LOVEYA♥

Massa pussar från mig & Draco (som dock är något sur, varför får ni läsa här...)

Kapitel 17
En hatt med egen vilja


”Jag vill bara gå igenom det hela lite snabbt med dig Miss Jacobsson.
Jag vill försäkra mig om att du är med på det klara vad du har att vänta dig.”
Häxan,som presenterade sig som Professor Mcgonagall, stängde dörren om oss och satte sig sedan ner bakom det prydligt städade skrivbordet. Det var ett ganska ljust och trevligt rum och porslinstallrikarna som hängde på vägen var nästan lika välpolerade som hemma hos familjen Malfoy.
”Hade ni sortering på din förra skola?”
”Nej professorn, vi tillhörde samma elevhem allihopa.”
”På det viset.” Hon gjorde en anteckning i blocket hon hade framför sig.
”Hogwarts har fyra elevhem. Gryffindor, Rawenclaw, Hufflepuff och Slytherin.
Jag är föreståndare för Gryffindorhemmet.”
Hon såg upp på mig med sina små vassa ögon.
”Har du någon aning om vad det är för speciellt med de olika elevhemmen?”
”Draco har berättat för mig om dem, Professorn.”
”Jasså det har han…” Hon fortsatte att kritiskt granska mig som om jag vore ett plagg som hon funderade på att köpa men inte var riktigt säker på om kvalitén var tillräckligt bra.
”Låt mig gissa att han inte sa särskilt mycket positivt?”
”Bara om Slytherin, professorn.”
”Det ante mig…” muttrade hon och gjorde en till anteckning innan hon lade ner pennan.
Hon rättade irriterat till den svarta spetshatten hon bar och såg sedan på mig igen.
”Du ska veta, Eleonora, att Hogwarts fyra elevhem är alla lika fantastiska och säregna.
Hogwarts grundades av fyra väldigt talangfulla magiker; Rowena Rawenclaw, Godric Gryffindor, Helga Hufflepuff och Salazar Slytherin. Dessa fyra mycket begåvade häxor och trollkarlar var goda vänner men värdesatte alla olika gåvor hos sina elever. Rowena ville ha de intelligenta eleverna
men kunskapstörstande hjärnor. Hon ansåg att intelligensen var den finaste gåva
en människa kunde ha och valde bara ut det elever som hade allra mest potential.
Godric ville bara ha elever med stort mod och inre styrka. Han anordnade olika intagningsprov för unga häxor och trollkarlar som han handplockat och valde efter de ut dem som han ansågs allra modigast till sin undervisning. Salazar å andra sidan tyckte att bara renblodiga skulle undervisas i magi, och tog bara in elever med helt rent blod i sina ådror.
Han hade också en förkärlek för de sluga och listiga eleverna.
”Tog han inte in några mugglarfödda?”
”Nej, inga mugglarfödda.” McGonagall krökte på läpparna.
”Idag sorteras självfallet elever med blandat blod in till Slytherinhemmet. Även om det kanske inte... inträffar särskilt ofta.” Hon harklade sig och fortsatte; ” Och sen var det Helga Hufflepuff som tog emot alla de som inget annat elevhem ville ha. Hon värdesatte dem med ett gott hjärta och ett ädelt sinne, elever som kämpade på trots att deras talang inte alltid syntes på ytan. Så du ska veta, Miss Jacobsson, att oavsett vilket elevhem du hamnar i så kommer inte det att påverka din undervisning eller vistelse på Hogwarts. Vår uråldriga sorteringshatt som faktiskt en gång prydde självaste Godric Gryffindors huvud kommer att placera dig i det elevhem där den tror att du kommer passa bäst.”
Jag nickade försiktigt medan magen drog ihop sig av nervositet. Sorteringshatt?!
”Vanligtvis brukar det vara jag som har ansvaret för förstaårselevernas sortering, men Professor Sprout tog sig an den uppgiften medan jag tog min tid till att informera dig.
Men nu tror jag att vi är klara. Var snäll och följ med här.”
Hon reste sig tvärt upp och stegade fram mot dörren som på sina tunga gångjärn långsamt svängde upp på vid gavel.

”Professorn…” Jag skyndade efter med ben som skakade så mycket att jag knappt kunde gå.
”Kommer jag… kommer jag att sorteras tillsammans med… Förstaårseleverna?”
”Naturligtvis”, svarade Professor McGonagall rappt medan hon marscherade vidare.
”Vi sorterar alltid in de nya eleverna inför dem gamla, du är inget undantag.”
Benen vek sig under mig och jag var tvungen att gripa tag i en rustning för att inte falla omkull (vilket jag höll på att göra ändå när den förolämpat tog ett skutt åt sidan) och bad en tyst bön. Det här besannade verkligen mina värsta mardrömmar, varför hade inte Draco nämnt något om det här? Bli sorterad inför hela skolan, jag som avskydde att stå framför publik! Bedjande försökte jag truga Professor McGonagall med blicken men hon tog ingen notis om detta utan klev utan vidare in i stora salen och tecknade åt mig att följa efter. Jag blundade och glömde allt vad engelska hette, bad ännu en snabb bön om att jag inte skulle bli tvungen att säga något och klev försiktigt in bakom henne. Det första jag fick syn på var fyra långa bord som stod placerade på tvären. Det närmaste applåderade högljutt när den lilla pojken som Hermione tröstat snubblade fram till deras bord och satte sig med viss tvekan i sitt bleka lilla ansikte. Han såg ut att vara på gränsen till lipen igen.
Jag lät blicken svepa över de svartklädda eleverna och kände hur hjärtat slog ett extra slag när jag såg Harry höja händerna för att applådera den lilla pojken välkommen, vartefter han böjde sig fram och viskade något till Ron som skrattade. Hermione fick syn på mig och vinkade energiskt men jag nöjde mig med att le svagt tillbaka. Det där måste alltså vara Gryffindor… De andra två borden hade jag ingen aning om… Men det längst bort var ingen tvekan, när jag såg bistra, hånfulla ansikten och Dracos vitblonda hår.
Ingen vid Slytherinbordet applåderade.
”Zwengar, Ozil.”
En tjock häxa med grått lockigt hår och vänligt runt ansikte höll upp en lista med den ena handen och en lappad gammal hatt med den andra. En liten späd pojke klev fram och satte sig på stolen och häxan släppte ner hatten på pojkens huvud. Till min stora förvåning öppnades brättet på hatten och blev till en smal mun.
”Aha… Ett mycket enkelt val, ingen tvekan här inte… SLYTHERIN!” Hojtade hatten över applåderna som stegrades i salen. Jag lade märke till att de var betydligt mattare än vad dem varit när den förra pojken placerades. Ozil skyndade sig att dra av sig den gamla hatten som nu hade blivit alldeles stilla och sprang nerför podiet och släntrade iväg till bordet längst bort.
Med viss möda trängde han sig ner bredvid två enorma sjundeårselever som såg ut att vara kopior av framtidens Crabbe och Goyle. Jag släppte den bisarra synen och letade istället med blicken efter Draco, fick syn på honom och fick ögonkontakt.
Länge såg vi på varandra, jag bedjande och han lite irriterat. Kanske nedstämt?
”God kväll!” En dånande stämma fyllde aulan och fick allas uppmärksamhet att riktas mot ett podier som jag inte lagt märkte till tidigare ovanför sorteringshatten. I sköna stolar med röda sammetsstoppade ryggstöd satt flera vuxna häxor och trollkarlar.
En väldigt smal lång äldre trollkarl med långt vitt skägg, krokig näsa och halvmåne formade glasögon log glädjestrålande mot alla eleverna medan han bredde ut händerna som om han ville omsluta hela salen i en stor kram.
”Till mina nya elever säger jag, välkomna hit! Till mina gamla elever säger jag välkomna tillbaka! Innan vi släcker hungern med den utsökta maten skulle jag vilja säga några ord.”
Han gjorde en paus och rättade till skägget som snurrat sig runt hans ena hand.
”Den Förbjudna skogen är förbjudet område för alla elever, och vår vaktmästare, Mr Filch,
har bett mig att informera er om att det finns en lista med alla produkter som är förbjudna här på Hogwarts i år. Listan finns att se på Mr Filchs kontor, mycket intressant läsning om jag får
säga det själv”,
Han blinkade med ena ögat, ”Sedan skulle jag vilja be er om att vara på er vakt och inte ta några som helst onödiga risker i tider som dessa.”
Hans röst fick en annan ton, liksom allvarligare och flera elever stack huvudena tätt ihop och viskade, andra lyssnade spänt.
”Jag råder er till att betrakta allt med största försiktighet, och rapportera allting som medför
minsta intresse till personalen; Han gjorde en gest bakåt, Ta aldrig någonting för givet.
Men glöm inte, att vänskap föder kärlek och utplånar krig.
Jag, Albus Dumbledore, som har den ärofyllda tjänsten som rektor på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster, vill därför utbringa en skål för fred och vänskap mellan Hogwarts fyra olika elevhem.
Låt oss skåla för vänskapen och dess förmåga att dräpa ondska och kväva strid.
Det är bara med ett vapen som detta vi kan vinna över dem som inga sådana vapen har.”
Han lyfte sitt glas och till min förvåning såg jag hur röd vätska dök upp i alla glasen runt om i stora salen och ännu mer förvånad kände jag hur mina fingrar slöts om ett smalt glas som garanterat inte funnits sig där tidigare. Tillsammans höjde vi glasen och drack vänskapens skål.
Drycken var söt och smakade körsbär och dammig sommar.
Jag lade märke till att flera elever från Slytherin, däribland Draco, inte hade rört sitt glas.
”Jag vill också komma med en glad överraskning till er alla, gamla som nya”, fortsatte Dumbledore.
Att vi har ännu en ny elev bland oss idag.”
En våg av mummel steg upp från skaran och jag kände hur en nervös ilning gick genom kroppen.
”Låt mig presentera och framförallt välkomna vår förtjusande nya häxa från Sverige,
som ska börja sitt sjätte år här tillsammans med oss, Eleonora Jacobsson!” Dumbledore sträckte ut handen mot mig. Rodnade önskade jag att jag skulle sjunka genom golvet.
Harry och Ron applåderade kraftigt från Gryffindorbordet tillsammans med dem två rödhåriga tvillingarna jag kände igen från mitt första besök i Diagongränden.
”Varsågod att ta plats här framme. ”
Den runda häxan pekade på stolen ovanför podiet där de två pojkarna suttit.
”Varsågod och sitt.”
Jag sjönk ner på den mjuka dynan och kände trycket när hatten placerades på mitt huvud.
Även fast jag var beredd på vad som skulle komma hoppade jag till när hattens brätte öppnades på vid gavel och den började tala.
”Aha… Intressant, mycket intressant. Aldrig har en sortering i den här salen varit så viktig, inte sedan Harry Potter sorterades här… Jag ser att du precis som honom skulle passa mycket bra i var och ett av elevhemmen.
Rent blod som sluge Salazar skulle föredragit rinner i dina ådror… En mycket bra hjärna som sköna Rowena skulle avgudat…Ett ädelt sinne något som Helga skulle värdesatt mycket högt…Och ett stort mod och en inre styrka som självaste Godric inte kunnat ta miste på.
Här finns någonting, en längtan att visa all din duglighet.
Och du besitter en förmåga… En förmåga att främja oviljor och fiendskap.
Hos dig finns ingen ilska mot ett annat slag, du gör ingen skillnad på vän och fiende.
Hatten gjorde en paus, och lämnade munnen öppen som om den verkligen funderade.
Det var alldeles tyst, det var som om hela salen höll andan.
Inte hade jag väntat mig att min sortering skulle vara ett så långvarigt och viktigt scenario för den nötta gamla hatten. Den verkade riktigt njuta av att dra ut på det hela, och jag väntade spänt tillsammans med resten av skolan.
”Aha…”, mumlade hatten högt för sig själv.
”Ett av dina sinnen verkar övergå de andra…
Så därför, och bara därför, är det bäst att det blir… GRYFFINDOR!”

AWESOME AWESOME AWESOME AWESOME!!!!!!!

YEAH! WOOHOO! BÄSTA! BRA! GRYFFINDOR! JA!

Åh, vad spännande detta är! Måste dock säga att det var lite underförstått att hon skulle hamna i Gryffindor, men bra är det ändå!
Älskar alla små detaljer du skriver om, så som blicken mellan Elli och Draco samt hur Slytherin reagerade på att förstaårselever blev placerade i gryffindor...

Sedan tycker jag fortfarande att du skriver underbart och att det bara inte går att sluta älska din berättelse. Keep up your good work, girl, så hoppas jag på en ny del snart!