When the Night Kills the Day [SV]

Min spontana reaktion efter kapitlet:


Omfg, Alucards barndom, det fick mig att må så dåligt alltså, vad är grejen med dig och karaktärer med plågad barndom?? Först Seras, nu Alucard... vid närmre eftertanke var det inte så kul för Integra heller, hennes egen farbror försökte ju döda henne!

Wow, Alucard lider av rätt allvarliga självförakts-issues. It makes so much sense!! ugh, han behöver en kram!

jag gillade faktiskt Anderson i slutet, det kändes som om han uppnådde... jag kommer inte på rätt ord, men en slags klarsynthet, tror jag? Han verkade så faderlig och det var för en gångs skull lätt att förstå hur han hade kunnat uppfostra en massa hemlösa ungar

Det känns som Integra slutligen har accepterat Alucard till fullo nu, det gör mig så glad! deras små ögonblick var världens finaste, jag älskar verkligen de två ♥

och slutet, gah, du vet verkligen hur du ska få läsaren att längta efter mer! Mega-cliffhanger!!

Så sjukt, sjukt bra skrivet, du kan verkligen vara stolt över dig själv

När jag såg presenten du gav oss för några dagar sedan skrek jag rakt ut (ett litet dämpat skrik, men ändå ett skrik) Läste det samma kväll men har inte haft tiden att skriva en kommentar, tiden försvinner ju så snabbt Men bättre sent än aldrig, eller hur??

Fantastiskt läbbigt kapitel!! Älskar det fullständigt. Blev en så spännande kamp som någon någonsin kunde önska sig. Dessutom tycket jag twisten med spiken var något alldeles extra Mycket bra Däremot såg det riktigt mörkt ut för vår käre Alucard. Läste dock slut med en känsla av att han på något sätt skulle lösa det också Han är ju trots allt Dracula

Lördags kapitlet var inte så dumt det heller Jag tycker alltid om så bakgrunds berättelser. Du verkar ha någon "förkärlek" för jobbig barndom. Dessutom beskriver du det väldigt bra och detaljerat. Det drar ihop sig i bröstet varje gång jag läser något av det

Bland de första gångerna som jag tycker om Anderson och han dör Han verkade inte vara en sådan skitstövel som man trott hela tiden. Han kanske inte var så dum:/ Lite som Snape. Man tycket inte riktigt om dem förrän i slutet

Walter!!! Kom tillbaka till den "goda sidan"!! Jag saknar dig och vill inte att du ska vara en motståndare

Du slutar aldrig att överträfa dig själv. Älskar det du skriver och längtar till nästa kapitel (som vanligt)

Jag älskar anmärkningarna om mig och mina karaktärer med traumatiserad barndom! Jag kan helt ärligt inte rå för det! Jag tror att jag dras till dem. Eller så är det de som dras till mig. Det låter troligt.

Tack för kommentarerna, att få läsa dem har blivit lite av en veckans höjdpunkt för mig, de gör mig så glad!

De olyckliga ödenas och själarnas författarinna. Hur låter det??

Haha, oh my god, I think I love you! Världens bästa titel! Can I have it?

Hehe It was your from the beginning

Lysande! Man tackar!

Tack själv för att du skriver den här fantastiska berättelsen och låter oss få läsa den!!

och btw, "de olyckliga ödenas och själarnas författarinna" passar dig perfekt!

Se upp, gott folk, för nu är det dags för De Olyckliga Ödenas och Själarnas Författarinna att slå till igen!

Kapitel 34

Och De Olyckliga Ödenas och Själarnas Författarinna slår hårt

Lördagsuppdateringar har blivit som en drog för mig. Varje gång är det en känslostorm och helt beroendeframkallande. Jag älskar det!

Något jag däremot inte tycker om är att Walter har blivit ond och ska strida mot Alucard. Butlen ska ju vara yberbäst och döda bad guys! Men trots att det ser mörkt ut hoppas jag av hela mitt hjärta att den gamle goe Walter kommer tillbaka

Jag tycker att det här kapitlet känns lite som en uppvärmen för Le Grand Final. Jag har många gånger tidigare jämfört den här berättelsen med ett schackbräde och åter igen kommer jag att göra det Det känns som om många spelare har lämnat brädet och nu är det dags för både vitt och svart att göra sina sista drag. Ett misstag och de blir stående i schack matt. Helt otroligt spännande

Den där atombomb-idéen tycker jag verkligen låter som en sista utväg! Lite drastisk kanske och inte första alternativet, men situationen de står inför är allt utöver det vanliga

Den där Kaptenen gör mig lite fundersam...vad kan han dölja bakom sitt hårda yttre? Är han kanske mer än vad man först tror? Enbart tiden kan ge oss svaren

"Jag ska avsluta det här", muttrade hon.
Det, tyckte Seras, lät som en alldeles utmärkt idé.
Och det tycker jag med Dags att krossa de där nazistsvinen en gång för alla!!!

Nu får man väl sätta sig ner och längta till nästa lördag igen Förresten hur många kapitel är det kvar??