Ja
RESULTAT!
Ginny Weasley99:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Halloween legenden
Det var 100 år sen nu, sen familjen på 4 personer flyttade in i det 13:e huset på Ebbas gata. Familjen blev torterade till döds på halloween samma år och sen dess har det ståt tomt, övergivet. Enligt legenden så sägs det att familjens själar vaknar till liv på halloween kvällen och natten. Därför brukar igen i den lilla byn Solbacka vara i närheten av huset på Halloween.
Fast i år ska Ebba, Sandra och Klara sova där på Halloween, dom är på väg till huset nu klockan är 16:00 och det är här våran historia ska börja.
-Ska vi verkligen göra det här?, frågar Klara.
-Du det är Halloween då ska man bli rädd och det här om att det spökar är bara skitsnack ingen har ju bevisat det, säger Ebba.
Resten av vägen går dom under tystnad, deras föräldrar tror att dom ska sova över oss en annan kompis som heter Hanna.
När dom väl är framme så öppnar dom den svarta grinden och går upp för grusgången.
-Men det är bara i natt vi ska sova här va?, frågar Sandra.
-Ja, men det är ju bara den här natten som det sägs att det spökar, säger Ebba med ett flin.
Dom börjar gå upp för trappen, när dom har kommit upp för den så öppnar Ebba dörren, den knarrar lite.
Sen går dom in, på insidan ser det lika gammalt ut som på utsidan, gamla möbler och allt.
Dom börjar gå omkring och hittar tills slut ett stort rum där dom bestämmer sig för att dom ska sova i natt.
Dom sätter sig ner på det gamla golvet.
-Jaha vad ska vi göra nu då?, frågar Klara.
-Invänta mörkret, säger Ebba med ett flin.
-Du tog med dig matsäck va?, frågar Sandra Klara.
-ja, chips, godis, läsk, mackor och pastasallad och det vi ska äta det med platsglass och pappertallrikar och bestick, säger Klara.
-Vad bra, säger Ebba.
När klockan närmar sig 20:00 har dom ätit upp pastasalladen, utanför har det börjar regna och blås hårt.
-Om en timme enligt legenden så börjar familjens själar väckas till liv, säger Sandra.
-Kkkkan vi gå nu?, frågar Klara med darrande röst.
-Men herregud det har ju inte hänt nåt än, säger Ebba med en suck.
Plötsligt så hör dom ett skärande skrik från rummet bredvid.
-Kan vi gå nu då?, frågar Klara med rädd röst.
-Ja, det kan vi, säger Sandra och Ebba i kör också rusar dom mot dörren, Klara är den som kommer fram först hon försöker öppna dörren men det går inte.
-Flytta på dig, säger Sandra och knuffar undan Klara och försöker få upp dörren men det går inte. Ebba försöker också få upp dörren men det gå inte för henne heller.
-Ni kommer inte få upp dörren, hör dom en väsande röst bakom som säga.
Dom vänder sig om och där står en genomskinlig människa som ser ut som hon är vuxen, bakom henne står två barn en kille och en tjej som också är genomskinliga och en kille som är vuxen som också är genomskinlig.
-Vi börjar med att presentera oss, jag är pappan som dog för 100 år sedan, säger den vuxna mannen.
-Jag är mamman, säger kvinnan.
-Jag är barnet som är tjej, säger tjejen.
-och jag är pojken som också är ett barn, säger pojken.
-Vi har väntat länge nu på att ta ut våran hämnd på någon, nån måste ju få lida för det som hände oss, säger pappan.
-Ja, vi börjar med dig, säger mamman och tar tag i Klara och släpar henne till rummet där dom skulle sova.
-Ni följer med, säger pappan och tar tag i Sandra och Ebba och släpar dom till dit mamman släpade Klara.
När dom kommer in ser dom att det hänger 3 snaror i taket och att det står en stol under varje snara.
-Nu kommer vi äntligen at bli fria medans ni måste bo här tills ni dödar nån eller flera, det är så det fungerar när vi har dödat er kommer vi till de dödas rike och blir lyckliga, medan ni måste leva här tills ni dödar några, och det kommer nog ta ett tag innan det kommer några hit, för ni kommer att vara fast här, säger mamman.
Efter det så tar lyfter mamman Klara och ställer henne på en stol och läger snaran om hennes hals, sen tar pappa tag i ebba och gör samma sak, och barnen tar Sandra och gör samma sak.
-På tre sparkar vi undan stolarna, säger mamman.
-1, 2, 3!, säger pappan också sprakar alla på sin stol.
Direkt efter att dom har dött försvinner familjen och Sandra, Ebba och Klara väntar nu på att några ska ta mod till sig och komma till dom på Halloween, för det är endast då det fungerar.
Poäng: 19/20
Vad som är bra: Bra story, mycket bra beskrivet.
Vad som kan förbättras: Jag vet inte om man presenterar sig som "Pappan" "Mamman" "Tjejbarnet" och "Killbarnet", då känns det mer realistiskt att man presentetar sig vid namn. Finns enstaka stavfel.
Det märks att du har utvecklats, och det krävs väldigt mycket för att få en 10:a av mig.
Hermia
Spoiler:
Tryck här för att visa!Den bästa Halloween-natten på mycket länge
Det är den 31:a oktober, Halloween. I en glänta i en mörk skog någonstans i norra England i närheten av gränsen till Skottland stiger en kvinna fram bakom ett träd. Hon har långt lockigt svart hår, stora mörka ögon, en rak näsa och ett mycket vackert ansikte. Det svaga månljuset i gläntan får henne att se blek ut. I gläntan väntar en man på henne. Mannen har svart hår, likblek hy, mörkbruna ögon med en röd kant på irisen och ett mycket fint ansikte. Han är likblek, nästan vit och när han öppnar munnen för att hälsa på kvinnan ser man att han har två huggtänder.
”Aldiytha” hälsar mannen.
”Aymer” svarar kvinnan. På andra sidan gläntan stiger en ung man fram. Han har brunt hår och klarblå ögon med en likadan ring som Aymer. Även han är mycket vacker.
”Ah, Duncan, gör oss sällskap” ber Aymer.
”Godkväll, Aymer, Aldiytha” hälsar Duncan de andra två. När han öpnnar munnen syns det att han liksom Aymer har två huggtänder.
”Var hälsad, Duncan av England” svarar Aldiytha. I närheten stiger två vackra unga kvinnor fram. Den ena har ljusblont spikrakt hår, isblå ögon och ljus hy, den andra har liksom Aymer och Duncan en röd ring runt den svarta irisen i de vackra ögonen, hon är liksom de två mycket blek och hennes leende avslöjar hennes huggtänder. Hon har halvlångt rakt brunt hår.
”Damisona, Belisencia” hälsar Aymer som verkar vara den mest sociale i gruppen.
”Var hälsad, syster” säger Aldiytha till blondinen.
”Var hälsad, syster” svarar denna.
”Är Gwenhevare redo att ta emot oss?” frågar Aymer.
”Det är hon, Aymer” svarar blondinen.
”Men ta oss dit då” säger Duncan otåligt. Aymer ler godmodigt.
”Ha lite tålamod, käre vän. Det är mycket snällt av Gwenhevare att ta emot oss och av Aldiytha och Belisencia att ta oss dit” säger han. Aldiytha tar tag i blondinens, Belisencias, vänstra hand med sin högra och i Aymers högra hand med sin vänstra. Belisencia tar tag i Damisonans ena hand och hon [Dasimona] och Aymer greppar en av Duncans händer vardera.
” Tolle mihi ubi volo, mittere mihi ubi uolo ad misit” säger Aldiytha och Belisencia tillsammans och gläntan är plötsligt tom.
På en gata i utkanterna till en liten stad går några utklädda barn omkring och tigger godis. På en gata finns tre mycket gamla och ganska förfallna hus bredvid varandra. Det är det hemsökta Spökhuset och Offrens hus, där en man en gång mördade sin hustru och sina två barn. Det tredje huset är Häxornas hus. Det är utanför det huset Aldiytha, Belisencia, Aymer, Duncan och Damisona utan förvarning dyker upp. En flicka som sett dem rusar därifrån.
” Scientiam nimium puella, sic obliviscatur ea quae viderat” säger Aldiytha och pekar med handen mot flickan som slutar springa eftersom hon glömt varför hon sprang. Aldiytha och Belisencia leder resten av gruppen in i huset och in i ett rum där en grupp kvinnor är samlade. Alla är mycket vackra och ser unga ut. I mitten sitter en mörkhårig kvinna med blå ögon. Hon ser mycket respektabel ut.
”Ah, Aldiytha, Belisencia, jag ser att ni har med er våra blodsugande vänner” säger hon.
”Ja, moder” svarar Aldiytha och hon och Belisencia slår sig ner bland de andra kvinnorna.
”Ah, Gwenhevare, så länge sedan vi träffades sist. Det var trevliga tider det. Fast då var din grupp inte hälften så stor, naturligtvis” säger Aymer.
”Och din grupp var betydligt mycket större. Vad hände med er?” frågar Gwenhevare.
”Ack, dessa vampyrjägare” suckar Aymer. ”Men hur har din grupp blivit så många? Sist var det bara du, Aldiytha, Belisencia och Peyronia. Och jag antar att vi får räkna in Morgana också."
"Tja, en arts död kan betyda liv för en annan" svarar Gwenhevare. " Men låt oss nu komma till saken. Ni ville tala med mig."
"Ja, vi har kommit på en mycket speciell plan för Halloween och undrar om ni och ert häxsällskap kan tänka er att delta?" svarar Aymer.
"Låt mig diskutera saken med Aldiytha först" svarar Gwenhevare och hon och Sldiytha reser sig och lämnar rummet.
"Nå, vad tycker du?" frågar Gwenhevare.
"Jag tror att det kan bli kul men jag litar absolut inte på Aymer" svarar Aldiytha.
"Nej, din farbror är inte särskilt pålitlig" säger Gwenhevare. "Det var ju han som tog din fa ifrån oss."
"Ja, var är Alexander? Jag trodde han skule ta chansen att träffa dig, mig och Morgana igen så fort den gavs" säger Aldiytha missnöjt. "Jag har väntat i 700 år på att få träffa min far igen."
"Ack, kära dotter, jag fruktar det värsta" säger Gwenhevare sorgset. "Men låt oss nu rådgöra, ska vi delta i vampyrernas evenemang."
"Även om Aymer är den mest ondskefulla och mest opålitliga människa, sak och vampyr som någonsin levat, fötts och skapats så vill jag ha kul på Halloween. Jag röstar ja" svarar Aldiytha.
"Tja, Aymer vill nog ha med oss mer än han vill erkänna. Vad säger du om att blanda in spökena?" frågar Gwenhevare och ett leende sprider sig över Aldiythas ansikte.
"Om vi nu ändå ska ställa krav så vill jag veta var min far är" säger Aldiytha. "Och jag är rätt säker på att Beisencia och Claria vill veta vad som hänt Nitona."
"Det har du så rätt i" säger Gwenhevare.
De två häxorna lämnar rummet där de lagt upp sin plan och återvänder till det första rummet. Aldiytha sätter sig på sin gamla plats och flera av de yngre häxorrna ser beundrande på henne.
"Så, Aymer, jag och min dotter har talat. Vi gå med på dina planer på tre villkor" säger Gwenhevare. Aymer stelnar till men återfår snabbt sitt lugn.
"Nå, Häxmoder, vad har ni för villkor?" frågar han.
"För det första vill vi att gastarna ska vara med" säger Gwenhevare till häxornas förtjusning. Aymer sväljer och ser på sina kompanjoner.
"Okej" säger han.
"Förr det andra, var är Alexander?" frågar Gwenhevare och spänner blicken i honom. Aymer blir helt ställd trots att han väntat sig frågan men han återviner snart fattningen.
"Varför skulle vi svarar på det? Alexander är inte häxmästare längre" säger Duncan.
"Så så Duncan, visst kan vi avslöja var Alexander är, han ska ju vara med under kvällen" säger Aymer och vänder sig till Gwenhevare. "Alexander borde vid det här laget befinna sig i gläntan där din dotter och henns väninna plockade upp oss."
"Bra. Och Nitona?"
"Hon är tillsammans med Alexander" svarar Aymer. "Det blir vi fem vampyrer och så en grupp häxor och spökena."
"Då så. Vänta en stund så ska Peyronia hämta spökena. En vacker rödhårig kvina reser sig och lämnar rummet. Efter cirka fem minuter kommer hon tillbaka tillsammans med åtta spöken, en vålnad, tre poltergeistar, fem gengångare och två gastar.
"Nå, Aymer, nu är vi samlade, berätta om din plan" befaller Gwenhevare.Aymer beskriver sin idé och alla är genast med på den även om, som Claria säger, kommer innebära att det blir några fler vampyrer.
Spökena inleder kvällen. När barnen går ut och kommer i närheten av Spökhuset hörs otäcka ljud, dörrar och fönster slår och det råder febril spökning. De flesta springer skrikande därifrån. De som struntar i det rycker till när häxorna dyker upp ur tomma intet. En pojke försöker fly när han får syn på Aldiytha men hon pekar enkelt med handen mot honom och säger
"Ubi tu stas, et esto ibi" och pojken stannar. En vampyr med samma svarta hår som häxan ställer sig framför pojken. Han [vampyren] sätter huggtänderna i pojjkns hals och ger Aldiytha ett leende som hon inte besvarar. Istället ger hon sig av för att fånga in och sätta skräck i vanliga människor. Efter ett tag rusar folk omkring i panik, antingen uppskrämda av spökena eller häxorna, förhäxade eller så har de sett någon bli vampyrbiten eller förhäxad. De bittna liigger orörliga på marken. De är inte döda men näst intill, snart vampyrer. Häxorna, vampyrerna och spökerna roar sig med människorna hela natten, ända tills gryningen. Då tvingas de återvända till Häxornas hus. De drar ner alla persienner och drar för gardinerna och lår sig ner kring ett bord i matsalen. Den svarthåriga vampyren sitter hand i hand med en rödhårig vampyrflicka. Det finns fler vampyrer nu än tidigare, belöningen av nattens strapatser. Aldiytha, Gwenhevare, Belisencia och Peyronia slänger ogillande blickar på den svarthåriga och den rödhåriga vampyrens sammanlänkade händer. Aldiytha ser ut som ett åskmoln och Gwenhevare som om en katastrof inträffat. Peyronia och Belisencia ser ut som om någons hjärta blivit krossat. Gwenhevare tar till orda.
"Vi har haft en trevlig natt. För de yngre häxorna har det varit lärorikt att träffa vampyrer för första gången och för oss lite äldre var det säkerligen trevligt attt få träffa våra gamla vänner igen." Hon låter ansträngd nä hon talar. "Vampyrerna får sttanna här över dagen och de återvänder dit de kom ifrån när mörkret åter sänkt sig. Spökena har också gjort sitt och vi tackar dem och våra vampyrvänner." Ett samfällt "Tack" hörs i rummet. "Har ni några frågor till vampyrerna så är jag övertygad om att de gärna besvarar dem. För er som aldrig träffat dem så är de Aymer, Duncan, Damisona" hon pekar på att dem när de deras namn nämns, "Alexander", hon pekar på den mörkhåriga vampyrmannen, "och Nitona." Hennes hand stannar vid den rödhåriga vampyrkvinnan, hon som håller Alexander i handen. "Nya tillskott är också Mary, Emma, Jane, Louis, Kit och Chris." Hennes hand sveper geom luften när hon pekar ut de nya vampyrerna. "Det här har nog varit en av våa bästa Halloween-nätter på mycket länge.
Poäng: 16/20
Vad som är bra: Mycket skickligt beskrivet, och du använder skiljetecken på ett bra sätt (Använder rätt och överdriver inte)
Vad som kan förbättras: Jag måste säga att alla namnen gör mig inte så lite förvirrad. Är det viktigt att veta vad alla heter och hur de ser ut? Måste du nämna alla vid namn? Försök också göra stycken när du skriver, det skulle underlätta.
Vinnare:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Ginny Weasley99
Grattis, grattis
Mugglarportalen