Skriva av sig-tråden

Uttryck dig på samma sätt till dom om den tron dom tror på så kanske dom fattar.

Jag har märkt att i andliga kretsar verkar det ofta mindre viktigt att respektera varandras tro och mer viktigt att uttrycka sin egen, och försöka övertyga andra om den. Och argumentera om vad som är sant och inte. Eller om vilken lärd person som sitter på den universala sanningen eller inte.. jo, även bland folk som säger sig förespråka vikten att gå sin egen väg.

Det har varit jobbigt för mig. Ibland får jag se lite mellan fingrarna men; har blivit alltmer selektiv med andliga sammanhang generellt (och förstås noga med att undvika allt som utstrålar tvång och sektkänsla).

Ett litet citat från 2024 (föreläsning av Maria Vildhjärta) som fastnat hos mig och satte ton för hur jag vill att mitt 2025 ska vara;
"I skogen finns det ingen som försöker övertyga en om nånting"

Naturen är min fristad, av den känner jag mig alltid mött där jag är och sedd för vem jag är. Jag vill bära med mig det var jag går, som ett beskydd i hjärtat..

Har inte råkat ut för det själv, men en kompis som pluggade till lärare för flera år sen var ute och lunchade med några andra studenter som skulle bli religionslärare. De var troende men hade olika religioner och satt hela lunchen och bråkade om vems religion som egentligen var ”den rätta”. Min (inte så religiösa) kompis hamnade emellan och tyckte mest det var awkward.. Tråkigt att det måste bli så.

Tråkigt att det är så även mellan religionslärare. (Känns som man vill att de ska lära ut opartiskt, iallafall)

Hade en skitbra religionslärare på en folkhögskola. Minns särskilt att hon bjöd in folk från olika religioner (allt ifrån häxor som spådde oss i runor, till mormoner..) och vi fick ett spännande studiebesök hos hare krishna. Det gav en vid inblick och jag upplevde faktiskt alltid att det rådde någon slags respekt i mötena.


När jag var på min första "andliga mässa"/hälsomässa bokade jag tid för en tidigare liv- reading med ett medium. Jag var väldigt spänd och nyfiken. Medan jag tog en fika och väntade på min tid träffade jag en bekant.. och hans fru. Frun, jag tror egentligen hon tyckte det var trevligt att prata med mig för att jag lyssnade artigt på henne, men hon avrådde mig skarpt att gå på min reading. Det är slöseri med tid och det är bara demoner som inkarnerar, berättade hon. Jag orkade inte svara henne så mycket, jag gillar inte att behöva argumentera för min tro. Men hon gick på ordentligt, och när jag hade min reading gick paret förbi liksom demonstrativt och tjuvlyssnade...
Minns det med lite humor, man får ta "folk" med en nypa salt ibland.. (men det är viktigt att ha människor omkring mig som jag trivs med, som inspirerar och respekterar, som man har utbyte med och utvecklas. Då kan jag bortse från resten..,)

Alltså nu vill Svea fastkgheter ha ut mig för de vägrar skriva upp de nödvändiga uppgifterna på fakturan så jag kan inte betala den

Har du frågat om det är möjligt att få fakturan som e-faktura?

Det enda de kan erbjuda är autogiro och jag upoger aldrig kontonummer lch sedan får man inte välja datum som pengarna går iväg.

Sedan....kan de erbjuda pappersfaktura....men då tar de 30 kr extra och 5816 kr är redan för dyrt med tanke på att de vägrar renovera min lägenhet eller ge mig ett badkar.


Sedan finns det en app men jag vägrar använda en app för att betala.


Jag förstår inte varför de inte accepterar folks funktionshinder.
Det har jag sagt åt dem men de säger att de har inte något emot oss men de kan inte göra skillnad på mig.
De säger åt mig att prata med min god man....men jag har ingen god man längre....

Jag sa upp denne för att denne var knäpp i skallen och andra vill bara ha den ekonomiska delen och jag vill betala räkningar själv.

Solkatten: Ja, det är lockande!

L'Amour et Psyché: Det är verkligen ett väldigt tänkvärt citat. Och det är ju sant, för mig spelar det egentligen ingen roll vad andra mänskliga varelser tycker. Jag kommer fasa ut den här gruppen, det har varit givande på vissa sätt men jag tror jag fått ut det mesta jag kan och de har inget mer att erbjuda mig. Särskilt om de är så svåra att ha en respektfull dialog med.

Atira: Den attityden är så tråkig. Jag vet att det finns fina respektfulla interreligiösa sammanhang men de verkar vara i minoritet. Jag trodde naivt att mitt andliga sammanhang skulle vara bättre eftersom de verkade så kloka och respektfulla, men när det väl blev skarpt läge kunde de inte leva upp till det.

Min pojkvän var med fysiskt på bokcirkeln (jag sett ju hemma och var med online, det är hybridmöten) och enligt honom hade de verkat väldigt förstående för min andliga väg när han pratat med dem före och efter bokcirkeln, men varför behandlar de mig som mindre vetande? Eller förstår de inte hur nedlåtande de låter? Min pojkvän verkar inte uppfatta de nyanserna, eller så är jag överkänslig.

Eckeltricity Ja tråkigt. Och de som ska bli religionslärare borde ju lära ut opartiskt ja..

Om du tycker de är nedlåtande mot dig så är de nog det. Det är ju ändå du som upplever deras bemötande så att säga. Men det är inte säkert att de andra i din bokcirkel tänker på hur de låter..

Intentionen kanske är rätt, men sen blir det kanske inte så i praktiken..