De 76:e mugglis spelen

Jag vet att jag många gånger har skrivit att så många som möjligt ska få vara med men nu menar jag det verkligen alla som inte varit med ännu kommer att få vara med i nästa kapitel!
Skriv gärna om ni inte fått vara med ännu!

Bara en fråga: Varför ligger denna tråden i forumet "Kreativitet"?

Ok bra

jag, har inte varit med

Jag har inte varit med!

Så här kommer det kapitel 5! Kom gärna med konstruktiv kritik om hur jag kan göra det bättre!

Hoppas ni gillar det!

Kapitel 5- dag 1

Oli123 låg och sov under en stor hängpil. Grenarna hände ner över henne så att hon nästan blev osynlig. Hon väcktes av de få och varma solstrålarna som hade lyckats ta sig igenom grenverket. Det var sagolikt vackert. Oli123 gäspade stort och fixade snabbt till sitt långa orangeröda hår. Hon sträckte på sig och kikade ut mellan grenarna. Solen stod redan högt på himlen och det var hett. Om hon inte skulle få tag på vatten snart så skulle hon dö av uttorkning. Det mjuka gräset som hon nyss hade sovit i växte frodigt, så det stod klart för henne att någonstans i närheten måste det finnas vatten. Oli123 gick runt en stund i den stora djungel som omgav henne. Hon lyssnade intensivt medans hon hela tiden försökte att gå neråt. Men ingen stans fanns det några som helst spår av vatten. Oli123 blev allt törstigare och törstigare för varje steg hon tog tills hon inte längre stod ut. Hon satte sig ner på marken och såg upp mot himlen. ”vatten!” ropade hon så högt hon vågade. Det svartnade för ögonen på henne och hon svimmade.

Ginny Weasley99 såg sig oroligt omkring. Några främmande röster hördes en bit bort. Hon försökte att röra sig så tyst som möjligt, även om det inte är så tyst om man heter Ginny Weasley99. Rösterna kom närmre. ”Sch, jag tyckte jag hörde något!” det var någon av rösterna. Hade de hört henne?
Ginny Weasley99 började springa. Hon visste inte riktigt vart hon skulle eftersom att hon ännu inte lyckats orientera sig inne på arenan. ”Hope"! Kolla där borta det ryker!” ropade någon. Till svar fick hon bara ett elakt skratt. ”kom vi sticker dit!” Ginny Weasley99 kurade ihop sig i en buske och såg karriäristerna när de gick mot rökpelaren. Hon försökte att se vilka det var men det var svårt. Den enda hon var helt säker på var Hope", den andra rösten tillhörde en annan kvinnlig karriärist men Ginny Weasley99 hade inte en blekaste aning om vem.

Ugglan Hedwig satt på en sten vid en lite tjärn och drack vatten och åt lite rå fisk som hon lyckats fånga. Anledningen till att fisken fick bli rå och inte stekt var hennes dåliga förmåga att hantera eld. Om hon skulle tända en eld så skulle säkert hela arenan vara borta inom tre minuter. Ugglan Hedwig såg drömmande bort mot skogsbrynet när hon någonstans bland träden skymtade något mörkblått i precis samma färg som årets overall som alla inne på arenan bar. Hon gick bort mot platsen där hon hade sett overallen efter att ha betraktat den länge ifall den skulle börja röra på sig. Men kroppen var still. När Ugglan Hedwig kom fram till platsen såg hon Oli123 ligga orörlig på marken. Hemma i distrikt 12 brukade man alltid hjälpas åt om det var någon som var skadad så
Ugglan Hedwig undersökte Oli123 länge men försiktigt. Hon var vid liv. Ugglan Hedwig gick tillbaka till platsen som nästan hade blivit till hennes läger och hämtade sin flaska med vatten. Ugglan Hedwig hällde lite av innehållet försiktigt i munnen på Oli123, sedan lämnade hon henne.

DracoMalfoy1 var på väg mot rökpelaren. Hon och Hope". De hade slagit ihop sig redan efter blodbadet när de insåg att de båda var för fega för att döda den andre. Det var allt för stor risk att förlora striden och det hörde ju trotts allt till traditionerna att karriäristerna höll ihop. ”Kolla där är elden!” utbrast Hope". DracoMalfoy1 gick fram till elden tillsammans med Hope". Elden var det inte så mycket kvar av och den som hade tänt den hade redan dragit vidare. Hope" sparkade förargat i elden då den plötsligt exploderade. Av Hope" blev det inte mycket kvar av, bara slamsor. DracoMalfoy1 blev liggande kvidande på marken utan varken högerarm eller högerben. Det fanns även ett stort hål i hennes högra sida. DracoMalfoy1 kved innan hon somnade in och fick ro.

M00STER hade äntligen somnat. Härmskrikorna och rädslan hade hållit henne vaken nästan hela natten. M00NSTER ryckte till. Smällen från explosionen väckte henne åter igen. Hon suckade och satte sig sömndrucket upp. Hon var tvungen att flytta på sig igen. Hennes handledare hade förtydligat flera gånger vikten av att regelbundet flytta på sig. Julio, hennes handledare, hade vunnit just därför. Ingen hade lyckats att hitta honom och mat och vatten hade inte varit ett dugg svårt att hitta när man visste hur man skulle göra. M00NSTER kände att törsten började att bränna i halsen på henne. ”konstigt” tänkte M00NSTER ”jag drack ju en hel flaska vatten innan jag gick och la mig…” Men det var hett. Det var som att för varje minut som gick så blev det en grad varmare. M00NSTER tänkte efter. Var hade hon hittat vatten senast? Det var svårt att komma ihåg eftersom att det hade varit svart och hon hade varit dödstrött sist hon var på vattenjakt. Och att se i mörkret är inte särskilt lätt när man har en ögonlapp för det ena ögat. Så såg hon något som hon tyckte sig känna igen. Det var mycket möjligt att det fanns flera såna här träd inne på arenan, men ett sånt här träd hade hon i alla fall gått in i gårkväll. Hon kände en gång på bulan i pannan och log lite för sig själv.

Caty Delacour var långt bort från alla andra. Hon hade ännu inte sovit något inne på arenan och ögonlocken började kännas tunga.
Caty Delacour insåg att hon ganska snart skulle vara tvungen att stanna och ta en paus. Men hon skulle bli tvungen att vänta, eftersom att miljön runt omkring henne var hård och stenig och inte alls lämpade sig att sova på. Längre fram såg hon ett stort hav av grönska och även en liten flod. Omgivningen var kuperad och grå så att komma till en skog var som att komma till paradiset.
Caty Delacour hade ännu inte stött på några andra spelare efter att hon flytt från blodbadet. Den sista hon sett var Fairydust. Efter det hade hon bara gått och gått utan att stöta på en levande varelse. Hon var som i trans. Benen fortsatte att gå utan att hon ville det. Caty Delacour kom fram till skogen. Den var verkligen som ett paradis, med alla hängpilarna och fruktträden som växte där. Caty Delacour sjönk ner i en mjuk bädd av mossa och somnade.


Om jag inte har helt fel, så ska alla ha varit med nu!

Förlåt för att jag dödade er...

Döda:

awzome kapitel


jag lever

NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!

Jag dog



Mn Awesome Kapitel

Jättebra kapitel! Jag lever, yaaay!!! 8D

Superbra