Häxlärling

Awzome

Här kommer nästa kapitl! Lite lustigt och hoppas ingen tar upp mot det... Men här kommer det! Och tack för kommentarerna

Kapitel: 38
”Vart ska vi?” Frågade Desideria tvillingarna. De var vilse i en skog, hur hade de tänkt sig att de skulle ta vägen?
”Till ett gömstället...” Sa Lasse.
”Som vi hittade när vi var små.” Avslutade hans bror meningen.
”Så ni vet var vi är för någonstans?” Frågade Desideria.
”Ja!” Sa bröderna i kör.
”Okej, det var bra att veta, men hittar ni ens i mörkret?” Frågade hon. Då de hörde det stannade plötsligt. ”Jag visste väl det!” Sa hon då, hon älskar att ha rätt.
”Schh! Det är inte därför! Men tyst!” Sa Hasse.
”Men...” Desideria fick inte avsluta sin mening innan hon själv hörde vad de hörde, fotsteg.
Hon hörde Linné och Arthur mumla nåt men slutade när hon hyssjade dom.
Fotstegen kom närmre.
”Ducka!” Väste bröderna och de andra löd.
Vid marken såg Linné ett par människor gå förbi, fem stycken såg det ut som. Plötsligt hörde han en så välkänd stämma så han ville hoppa upp och krama personen som den rösten till hörde.
”Jag var nästan säker på att jag såg dom!” Sa Gordon. ”Hur fel kunde jag ha?”
”Tydligen väldigt.” Sa den mörka mansrösten de hört innan vid deras första gömställe. Falkarna var här igen och letade efter Arthur, Linné, Hasse, Lasse och Desideria.
”Vänta!” Sa en hes röst de inte hörde förra gången. ”Jag känner lukten. Dom är under oss!” Sa han och nu såg alla från Falkarna var de gömt sig.

Vad mörkt det var, under jorden. Sigrid visste att det skulle vara mörkt, men det kändes för mörkt. Plötsligt kom ett spöke fram och ställde sig bredvid Philip.
”Philip är det du?” Frågade spöket.
”Ja, eh, vem är du?” Frågade Philip.
”Det är jag, farbror Albert!” Sa spöket.
”Albert! Men vad kul att se dig! Men... Varför hamnade du i helvetet?”
”Ja, du vet de fina julklapparna och födelsedagspresenterna som du fick av mig? Ja, de LÅNADE jag från affären och GLÖMDE betala tillbaka...” Sa Albert.
”Men var det det där som gjorde att du hamnade i helvetet?” Frågade Philip häpet.
”Nja, en polis kom på mig så jag RÅKADE slå honom med klubban så han RÅKADE dö.” Svarade Albert sedan.
”Hur många poliser RÅKADE du döda?” Frågade Philip med ett höjt ögonbryn.
”Tre... Men varför är du i helvetet? Du var ju en snäll pojke, eller?”
”Jo, jag ska bara hälsa på Döden! Är han här?”
”Jag tror han visar vägen till någon i himlen, du vet Gud berättar bara var man ska vara men Döden visar ju vägen till rummen.” Sa Albert.
”Kommer han tillbaka snart?” Frågade Philip.
”Jag tror det, så länge kan jag visa mitt rum, det är häftigt!” Sa Albert och han visade vägen för Philip och Sigrid. När de var framme vände han sig om. ”Förlåt mig lilla vän, dig märkte jag inte, vad heter du?” Frågade Albert sedan.
”Sigrid heter jag.” Sa Sigrid.
”Ursäkta mig, men du se inte så död ut... Varför är du då här?”
”Jag ska också hälsa på Döden.”
”Varför?”
Sigrid hann inte svara för plötsligt hördes en röst genom ett par högtalare:
”Nykomling! Inta era platser!”
Albert skyndade sig ut ur rummet och Sigrid och Philip hängde med. Alla spöken stod på ett led och då såg Sigrid ett ljust sken och Döden kom fram med ett spöke bredvid sig. Sigrid tyckte Döden såg lite läskig ut. Med sin svarta kåpa och sitt dödskalleansikte så han hade ett ondskefullt leende hela tiden.
Döden började tala. ”Hej allihopa, det här är Anna! Hennes dödsorsak var att hon blev mördad! Hennes orsak till att hon hamnat här i helvetet är för att hon själv begått mord åt Leah!” Alla tog ett djupt andetag utan att behöva det. Döden fotsatte sedan: ”Men bara för att hon råkade mörda fel människa som hette likadant så mördade Leah henne! Hon har haft det lite dramatiskt men nu tycker jag att ni ge henne ett stort välkomnande!” Alla började jubla och ge henne kramar och hälsa henne välkommen, till och med Sigrid. Hon förstod inte varför, hon tillhörde ju inte de som bodde här, men Dödens ord hade fått henne att vilja göra det.
Efter att Sigrid och Philip välkomnat Anna så gick det till Döden. Dom knackade på dörren.
”Kom in!” Ropade Döden och de steg på.

Så! Säg vad ni tyckte om det

Jättebra

jättebra du äger på att skriva

Tänka sig att ni fortfarande läser denna FF som har så dålig uppdatering och allt xD Men jag tänker försöka lägg upp ett till kapitel idag om ni kommentera fort Hoppas ni gillar det (Ni kanske behöver läsa början av första kapitlet för att haja!)

Kapitel: 39
”Ha! Där är dom! Jag sa ju att det var bra att ha med sig en till hälften varulv, de har bra luktsinne!” Sa mannen som var ledare över gruppen.
Arthur, Linné, Desideria, Hasse och Lasse hade blivit upptäckta.
”Vänta lite, vem är det här?” Sa mannen och drog upp Desideria.
”Aj! Släpp mig!” Skrek hon.
”Jaha, hon har tydligen attityd! Sånt gillar jag, vad heter du?” Frågade han.
”Desideria!... Kan du släppa mig nu!?”
”Desideria... Hmm... 'Hon som önskar'. Så du heter 'hon som önskar' fast på latin... Intressant måste jag säga! Vad jobbar du med?” Sa han och släppte henne.
Hon förstod att hon inte kunde rymma så hon svarade på hans fråga. ”Jag är en wica.”
”En wica, en vacker sådan!” Sa han och försökte flörta med Desideria men hon bara fnös. ”Killar tror ni vi kan ha nytta av henne? Ifall någon bli skadad eller behöver... Sällskap?”
När Linné hörde det reste han sig upp. ”Låt henne vara!”
”Jaha så du är hennes beskyddare! Vad heter du då?” Frågade mannen.
”Linné...” Svarade Linné.
När han sa det så började Gordon studera honom. Det började göra ont i huvudet och ögonen på honom. Plötsligt brast han ut: ”Linné!”
Mannen som var ledare vände sig om. ”Så det är han som är din son? Hade du inte kommit över det? Ja, ja... Adam gör det starkare denna gången.” Sa han och den kortaste killen gick fram till Gordon.
”Nej, snälla Adam, nej! Måste du!?” Sa Gordon lite smått panikslaget.
”Vill du rädda Linné?” Frågade Adam lugnt.
Gordon gav en snabb blick på Linné sedan tittade han på Adam igen. ”Nej!” Sa han bestämt.
Adam vände sig om mot ledaren. ”Ska jag tro på det?”
”Nej, såklart han bara säger så för att slippa! Gör det istället!” Svarade ledaren.
Adam gick fram till Gordon man hörde Gordon skrika protester för att slippa. Adam satte sina händer på Gordons axlar, blundade hårt, precis när han skulle öppna ögonen hörde man Desideria skrika. Alla vände sina blickar mot henne.
Mannen som tydligen var till hälften varulv höll i Desiderias fläta och arm och luktade på henne som en hund. Desideria har aldrig riktigt gillat hundar, men det här var det värsta! En man som luktar på henne som om han var en hund? Fy! Från och med nu hatar hon det.
”Vad gör du?!” Röt Adam.
”Ta bort den där... Den där... Den där hunden!” Sa Desideria förtvivlat.
”Kom nu, Spets!” Sa ledaren och killen som nosade på henne gick till ledaren. ”Adam gör det nu!”
Adam nickade och gjorde likadant som innan. Gordon skrek förtvivlat men tystnade när Adam öppnade ögonen. Gordons ansikte blev blekt och hans ögon blev tomma.

Säg vad ni tyckte!

Awzom kapitel

Här kommer ett till! Och nu ska jag sova

Kapitel: 40
”Vill ni ta reda på var Leahs ande finns? Varför?” Frågade Döden.
”Ja, det är ju verkligen inte bra att hon flyttar sin ande och mörda alla, eller?” Sa Philip.
”Jag får ju jättemycket pengar, titta bara på min nya lie, den är suverän! Nej, jag skämtar bara, nu när hon är lös så hinner vi inte bygga nya rum tillräckligt fort... Hon Anna som kom nyss har ingen släkting här så hon måste dela rum med någon hon inte känner, eller så får hon bo i ett rum som håller på att byggas! De måste ju trivas och inget av de alternativen är ju så trevliga... Om hon skulle haft en släkting skulle hon ju kunna dela rum med dom men nu så har hon ju inga som sagt. I början tyckte jag det var kul men nu så hatar jag det! Nu är det ju inte så många som vill vara här så de börja spöka istället, likadant är det i himlen! Ja... Inte så kul längre... Så... Ni får använda mitt klot! Där inne är det!” Sa Döden och pekade på ett mörkt träskåp.
Sigrid gick till skåpet och öppnade det. Där i stod en stor, vacker kula. Det måste vara klotet. I klotet såg man eld, vind, jord och vatten snurra runt i cirklar och upp och ner. Sigrid studerade det en stund. När hon skulle plocka upp det dök en blixt upp i klotet och hon fick en stöt. Hon bet sig i läppen för att hon inte skulle skrika. Hon satte ner det på bordet. När hon hade händerna fria så började hon blåsa på händerna så det inte skulle svida längre.
”Fick du en stöt?” Frågade Döden förvånat.
”Ja och den gjorde ont!” Sa Sigrid och stönade.
”Kom hit, flicka lilla!” Sa Döden och Sigrid löd och gick fram till honom. Han tog hennes händer och hans skelettfinger for fram och tillbaka på hennes handflata. ”Du har gåvan!” Sa Döden sedan.
”Vad för gåva?” Frågade Sigrid förvånat.
”Elementens gåva!”
Sigrid hade hört talas om elementens gåva. Det var en ovanlig gåva som bara vissa häxor och trollkarlar hade, de som haft den hade blivit en av de bästa trollkarlarna eller häxorna någonsin.
”Du skämtar!” Sa Sigrid och stirrade chockat på Döden.
”Tror du jag, Döden, skulle skämta om något sånt här!?”
”Ja, du skämtade om att du gillade att Leah mördade...”
”Ja, men nu skämtar jag verkligen inte! Detta är elementens klot och de som får en stöt av detta klot och sedan få ett rött streck på handen som avtryck av stöten har gåvan!” Sa Döden.
Sigrid tittade ner på sin hand och såg ett svagt rött streck på handen. Hon fick en klump i halsen men svalde den.
”Vad exakt gör gåvan?” Frågade Philip.
”Vissa kan bara till exempel använda mest eldmagi, eller vattenmagi, eller jordmagi, eller luftmagi. De kan använda alla men inte lika mycket som de som har elementens gåva. Somligas speciallitet är eld och så vidare men de är få som har specialiteten att använda alla fyra och de är just de som har elementens gåva!” Sa Döden.
”Wow! Intressant men nu måste vi ta reda på var Leah finns!” Sa Sigrid hastigt.
Döden nickade och la händerna på klotet.
Plötsligt dök en flicka upp i klotet. En blond flicka med svarta ögon. Sigrid kände igen henne. Var kan hon har sett henne?
Hon tänkte så det knakade... Men... Nu kom hon på det! Det var flickan som trampat på Athurs fot när han var på besök! Hon hade haft samma svarta ögon och blont hår.
Döden nickade för sig själv och gick till ett annat, stort skåp. Där i skåpet fanns tusentals klockor som det stod namn på. Han drog ut en låda och där i låg många pappren.
”Här har vi det!” Sa Döden och tog upp ett papper.
”Vad för något?” Frågade Philip.
”Jo, här står det var den personens klocka finns.” Sa Döden. Philip och Sigrid förstod inte vad han menade men Döden brydde sig inte. Han tog fram en klocka och tittade på den. ”Den flickan som Leahs ande är i har två veckor till att leva, innan Leah flyttar på sig verkar det som.”
”Okej, men kan du se hur långt det är kvar tills Leah kommer dö...?” Frågade Sigrid tvekande.
”Nej klockorna visar bara när det gäller kroppar, inte andar som klotet gör. Leahs klocka har slutat gå för länge sen!” Svarade Döden, sedan vände han sig om mot Philip. ”Kan jag prata med dig ett ögonblick?”
”Eh, javisst!” Sa Philip och de gick ut så de kunde prata i enrum.
Nu när Sigrid var själv i rummet gick hon till klotet. Hon började studera det, utan att röra det. Hade hon verkligen elementens gåva? Plötsligt var det som en dragningskraft som förde hennes händer till klotet, för hon kunde inte styra dom själv! När hon tog tag i klotet kom stöten igen som förra gången. Hon ville släppa klotet, men kunde inte.
Plötsligt började bilder visas, de var suddiga först.
Det var ett par fångar, eller nåt i den stilen uppfattade Sigrid för de följde efter några andra personer som drog i rep som var knutna om handlederna på de andra. De började bli tydligare och Sigrid såg att en kvinna var med i gruppen. En man tafsade på henne så hon klippte till honom. Plötsligt blev det ännu tydligare så nu såg Sigrid hur de såg ut.
Kvinnan hade mörkt långt hår och var vacker. Längre bak stod det två män som var nästan helt identiska. Sigrid tyckte de var väldigt snygga. Bakom dom stod en rödhårig man. Han var också stilig men inte lika stilig som tvillingarna tyckte Sigrid.
Plötsligt fick Sigrid en känsla av att hon sett dom förut. För de var väldigt bekanta.
Nu såg Sigrid en annan man, då så kom hon på vilka det var. De som följt med Arthur på pjäsen och Arthur själv är med dom!
Sigrid skrek till när hon blev skrämd av en klocka som började klämta. Plötsligt fick hon kontroll på sin kropp igen så hon kunde sätta ner klotet.
Klockan fortsatte att klämta tills Döden och Philip kom in och Döden stängde av den. Det var en klocka från skåpet. Döden tog tag i den och började läsa vem det var som dött.
”Det verkar som att en Gordon har dött.” Sa Döden. ”Jag måste åka och hämta honom och sedan föra honom till himlen så han kan gå igenom med Gud om var han ska hamna... Vill ni hänga med till mitt kontor i himlen? Det är mycket ljusare och fräschare där, så vad sägs? Då kan du se ditt rum också Philip!”
”Det låter trevligt, men...”
Philip blev avbruten av Sigrid. ”Vadå för rum? Philip ska ju stanna kvar vid häxtornet! Eller...?”
”Va? Stämmer det Philip? Men till mig sa du att...” Döden blev avbruten av flera klockor som började klämta. Döden stängde av dom och läste tyst för sig själv vilka det var som hade dött. Men ett namn fick honom att hoppa till och utropa högt: ”VA!? Har kung Arthur dött!?”

Det var det! Vad tycker ni? Spännande? O.o

OJOJOJ.

MER, ANNARS DÖRJAGFÖRATTDETVAR/ÄR/FÖRBLIRAWESOME!!!!!!!!

ojojoj, awzom kapitel

bådda dom var så jäävvla awzome