en vanlig, ovanlig skrivartävling!

Haha! Tack! ♥

GRATTIS!!

grattis.

Ehe... Tack! xD Men det var väl bara så att jag hade hunnit lämna in mitt senaste bidrag som gjorde så jag vann... Ni andra är ju asduktiga!

Majis: Får jag lägga ut ditt senaste bidrag? Här?

Öhm... Okej! xD Men varför vill du det? Men du få jättegärna det, men blev lite nyfiken varför bara ^^

Hade det som tanke hela tiden!

Haha, or right Men släng ut det då!

Majis: bidrag

”Goddag allihopa! Mitt namn är Aldwyn Vega och är er nya lärare i Försvar Mot Svartkonster!” sa jag. Sjundeklassarna mumlade ”Hej, professor Vega” och tystnade sedan.
”Som ni kanske ser så är jag ingen gammal gubbstrutt som ja... Vissa andra lärare är...! Nämner inga namn, men ja, ni förstår!” Lite skratt hördes i klassrummet. ”Men det är nämligen så att jag hade turen att få detta jobbet fast jag bara är tjugo år! Det ni! Så jag är bara tre år äldre än er, men ändå mycket bättre än er i Försvar Mot Svartkonster och... Ja, vad är det miss...?”
En rödhårig söt flicka hade räckt upp handen.
”Jag heter Rose Weasley, professorn” sa hon. ”Och jag undrar... Varför håller du på att skryta om din höga ställning med en attityd som verkar kränkande för det låter som att du vill få oss att känna att ingen av oss har chansen att bli så lyckad som dig... Alltså... Varför uttalar du dig på detta sätt?”
Jag blev lite förvirrad. Vilken bitch hon verkade vara då! Så klart jag inte är kränkande, jag berättar bara sanning! Jag är mycket bättre i detta ämne än dom mesarna...!
Men jag får inte visa att jag blev berörd. Liksom, om jag är bättre än dom så ska jag visa ett moget framträdande och vara vettig, så... Jag ska inte brusa upp!
”Jaha, det kanske du tycker miss Weasley, men nu är det ju så att jag är lärare i Försvar Mot Svartkonster och det betyder ju ändå att jag vet mer... Eller hur? Så lyssna mer på vad jag har att säga, så du kanske kan lära dig nåt och rent av bli lika duktig som moi!”
Alla började skratta, förutom den där Rose Weasley. Hon bara gav mig en mördande blick, men lutade sig bakåt som ett tecken på att hon gav sig för tillfället.
”Ja, i alla fall! Nu så ska vi då börja med lektionen! Och vet ni vad vi ska prata om? Det är om en speciell varelse som är ganska blek och man ska nog inte leka med den... Vet nån vad för varelse det kan vara? Någon...? Ja, Mr...?”
”Albus Potter” svarade en ung mörkhårig man som hade räckt upp handen. ”Öh... Kan det möjligen vara... Öh... Vampyrer?”
”Oh, utmärkt Mr Potter!” sa jag och log stort med mina vita tänder. Jag såg i ögonvrån hur några tjejer började fnissa och viska. ”Vampyrer ska vi prata om! Vet nån av er nåt speciellt om dom?”
Flera räckte upp händerna, bland annat en ung vitblond man som hade ett ansiktsuttryck som visade att han tyckte detta var förnedrande, fånigt, tråkigt, meningslöst och töntigt, men ville ha bra betyg för ryktet och troligen för föräldrarnas tycke.
Jag bestämde mig för att han kunde få svara på frågan. ”Ja, Mr...?” sa jag och pekade på honom.
”Scorpius Malfoy” svarade han med en suck. Han strök undan ett hårstrå från ansiktet och svarade sedan med släpig röst; ”De dricker blod.”
”Haha, utmärkt!” skrockade jag lite ironiskt. ”Nån mer som vet nåt? Du kanske, Miss...?”
”Öh... Mitt namn är Elizabeth John och öh... De gillar inte lök?” sa den mörkblonda flickan jag tillfrågat.
”Ja, det stämmer faktiskt! Men nu får jag ber alla er andra ta ner era händer, för nu ska ni få en uppgift! Jo, det ni nu ska göra är att ta para in er två och två och skriva ner vad ni kan om vampyrer! Jag vet, det låter extremt onödigt, men enligt lärarplanen ska ni kunna detta och vampyrer är faktiskt sluga och som ni kanske läst i Daily Prophet så har det börjat komma väldigt många vampyrer nu och de är inte alltid så vänligt inställda och, ja... Det är nog bra om ni vet lite om dom! Så, ja... Dela in er två och två och om en halvtimme vill jag har era pergament på min kateder. Let's go!”
Stolar började gnissla och folk bytte platser och jag satte mig och lutade mig tillbaka i min stol. Det var kul att se hur alla diskuterade. Hörde två tjejer diskutera (de som hade fnissat innan) om vad de trodde hade nåt med vampyrer och det var väldigt roligt att höra, för det jag hörde bland annat var: ”... Nämen jag har läst att de glittrar i ljuset, inte exploderar eller nåt! Det är sant! Det får vi skriva ner, jag lova dig Sarah, det är sant!”
Jag kunde knappt hålla mig från att skratta. Vad sjutton hade det fått höra det där!?
Jag fortsatte studera hur det gick för de andra och hörde lite smått lite av deras samtal. Vissa var ganska vettiga, vissa var bara likgiltiga och vissa var bara bortom alla gränser till sanning. Det var också väldigt kul att se allas miner och ja... Det var en rolig syn för ögat, men det som fångade mitt öga mest var inte nån rolig min eller nåt, utan... Ett vackert ansikte på en rödhårig flicka vid namn Rose Weasley...
Hon var lite lustig... Hon verkade ha nåt emot mig och ja... Jag förstod mig inte på henne, men hon var väldigt vacker... Det var en sak jag faktiskt förstod med henne. Men hon verkade också smart och det kändes väldigt lustigt, en snygg och vacker tjej som är... Smart? Det var nåt nytt... Kanske nåt för mig! Nån vacker att se på, men ändå kan ha vettiga samtal med! Haha, eller inte... Hon är ju för sjutton min elev!
Jag skakade bort tanken och fortsatte titta mig omkring. Den där Scorpius Malfoy satt med en tjej som gav honom lystna blickar medan han pratade. Han satt och lutade sig bakåt, såg ganska road ut och bara pratade på, men sa ändå vettiga saker.
En halvtimme gick och nu var det dags att avrunda allas diskussioner.
”Okej, hör upp allihopa!” sa jag och reste mig upp. Alla tystnade och vände sina blickar mot mig. ”Ja, nu har en halvtimme gått och nu skulle jag gärna vilja har era pergament på min kateder... Så... En från varje grupp kan ställa sig i en kö framför katedern och lägga er grupps pergament där sedan. Förstått?”
Ett sorlande ”Ja” hördes genom klassrummet och hälften av klassen ställde sig i en kö och började lämna sina pergament. Jag satte mig på min stol och log och tackade alla som lämnade sin uppgift hos mig. Vissa tjejer gick fnissande tillbaka till sin plats efter det och det var roat att se.
Jag visste att jag såg bra ut, med mitt bruna, lite rufsiga hår. Min lagom bruna hy och muskulösa kropp. Mina bruna ögon som fångar allas blickar och ja... Jag var snygg i en kvinnas ögon, det var jag säker på!
Det var så att alla tjejerna som kom fram till mig blev lite smått generade när de fick mitt leende, alla förutom Rose Weasley. Hon bara log likgiltigt och bara gick iväg, utan nåt enda fnitter! Som sagt; vilken bitch! Henne skulle jag vara tvungen att ha ett snack med efter lektionen...!
När alla hade satt sig på sina bänkar så tittade jag upp på dom och tog till orda. ”Jaha, nu tänkte jag läsa igenom lite, men så länge får ni prata lite fritt MEN ni ska också, helt oplanerat, överraska er kompis med en trollformel ni lärt er! Fast en ofarlig då, men ändå! Som helt plötsligt använder ni Protego och ja.. .Detta kommer bli övning för era reflexer och kunskaper om trollkonster... Så... Kör igång!”
Alla började genast prata med varandra och med jämna mellanrum hörde jag nån utropa en trollformel och så vidare. Det var kul att ha som bakgrund när jag nu läste.
Några få samtal hörde jag också. Bland annat var det två tjejer (de som hela tiden fnittrat och snackat om glittrande vampyr-hud) som pratade om MIG. Det var faktiskt kul att höra...
”Herregud vad snygg han är! Eller hur Tyra!?”
”Ja! Har du sett hans ögon och... Bringa? Haha! Merlins Skägg! Och han är bara tre år äldre...! Man skulle ju kunna ha chans på honom till och med...”
”Ja! Och han är ju rolig också, så det skulle vara kul att ha en sån kille... en ursnygg kille som är rolig, liksom! Och han kunde till och med sätta det Rose, det är det inte många som kan!”
”Nej, alla vet ju att hon är smartast och när hon väl går in i ett ämne som gäller rättvisa saker i vårt samhälle, är det inte ofta man kan tysta henne. Ett tecken på att hon faktiskt, trots allt, gillar professor Vega!... PROTEGO!”
Jag log nöjt för mig själv. Ha! Den lilla bitchen kunde ändå inte låta bli att smälta för min charm! Där fick hon...!
Till sist hade jag läst alltihop och var tvungen att avsluta lektionen, jag fick ta och sätta betyg på uppsatserna ikväll och de får svar nästa lektion... Det borde fungera!
”Ja, nu ni! Nu så är denna lektionen över och ni har varit duktiga! Ni får reda på resultaten av era uppsatser nästa lektion... Ses!” sa jag nonchalant och alla började gå. Steg började eka i salen och jag var tvungen att backa lite så att kunde komma förbi.
Men när Rose Weasley gick förbi mig tog jag tag i hennes arm. Hon tittade äcklat på mig.
”Vad?” väste hon.
”Kan jag prata med dig, unga dam?”
Hon fnös. ”Jag är bara tre år yngre än dig, du räknar dig själv som den bästa vuxna människan i detta slott, men jag som bara är TRE år yngre räknas då som 'unga dam'!? Man tackar ja...” sa hon uppnosigt.
Jag himlade med ögonen. ”Jaja... Men kan jag få prata med dig då din gamla kärring?”
Hon gav mig en genomträngande blick men hon fick sedan fram ett muttrande: ”Visst”.
När alla var ute ur salen stängde jag dörrarna. ”Okej, fröken präktig... Vad fan är det med dig!?” frågade jag sedan.
Hon tittade frågande på mig. ”Ursäkta?”
”Du håller på att förstöra min första dag som lärare genom att få alla att tro att jag är som en ny diktator! Vad sjutton... Vad är det bra för!?”
”Alltså, jag tycker du själv är väldigt uppnosig! Du är bara tre år äldre än oss och tror du äger hela världen för att du har blivit lärare i Försvar Mot Svartkonster, men vet du vad!? Du fick jobbet på grund av att ingen annan sökte till det! Alla som haft posten som lärare i detta ämnet har alltid slutat till nästa år. Vissa på grund av att de inte ville jobba här mer och vissa på grund av att de dog... Liksom... Du var troligen den enda som ville ha jobbet, så du fick det! Så tro inte att bara för du är lärare i detta ämnet att du är mycket bättre än oss, för vissa av oss är kanske till och med mycket bättre än dig!”
Jag stirrade chockerat på Fröken Präktig, alias Rose Weasley. Jag fattar inte att hon bara kunde säga så här om mig... Liksom... Nej! Detta stämmer inte!
Men där stod hon, med rosenröda kinder av argsint upphetsning. Hon hade brusat upp så mycket och stirrade stint på mig med sina bruna ögon. Bruna ögon... Precis som mina... Och hennes ögon hade också nånting som fångade ens blick och...
Jag fattade inte riktigt hur det hände, men rätt som det var så hade jag börjat trycka mina läppar mot hennes. Det var underbart, men så klart så kommer det nåt bitterljuvt med det vackra... För in kom rektorn.
Jag hade glömt låsa och detta betydde att jag förlorade mitt jobb... Obsi...

Hehe... Jag gillar faktiskt karaktären Aldwyn Vega jag skapade xD Gillar namnet jag kom på Det är jag mest nöjd med ^^