Filosofisvammel, livet

_{Skrivet av childhoodlight:}
Själv tycker jag att må dåligt är någonting naturligt i mina ögon. Självfallet mår alla sämre vissa dagar än andra, självfallet finns det människor som gråter sig till sömns om nätterna, självfallet finns det många hjärtan som känner sig svaga bakom hud och skelett.

Dock tror jag inte på att ingen någonsin kommer få smaka på ordet lycka eller snubbla över det. Jag tror att det kommer en tid för varje enskild individ som gör så att just denne person inser vad meningen med livet är, för en del vet ju inte, eller hur? En del existerar, men de lever inte.

Jag har funnit meningen med mitt liv. Jag vet vad som gör mig lycklig, vad som får mig att älska livet; och det är att känna lycka. Det är att göra saker som får mig att må bra. Som får mig att skratta och le. Det är sådant jag lever för - att skapa minnen.

Många argument mot detta är att man ändå kommer må dåligt; men jag tror att allting som händer i livet, allting som jag gör och påverkas av, oavsett om det är misstag eller positiva ting, så formar det den personen jag är. Och ingen kan någonsin säga åt mig vem jag ska vara. För jag är jag. För att vara lycklig så måste man även ha känt hur svårt livet kan vara ibland; det kan handla allt från att vara fyra år och skrapa upp knät till att vara fyrtio och skilja sig. Allting vi gör skapar följder, positiva som negativa. Och de här sakerna gör så att vi befinner oss någon annanstans än vad vi skulle ha sett oss vid just den tidpunkten.