Trezzan
Elev
|
Det är olidligt spännande! Jag inte bara tummade första kapitlet utan läste det även.  På rak arm kommer jag inte ihåg vad jag skulle kommentera där, dock.
Men ska bli spännande att se vad som händer under deras sista år. Känns som det kan bli mycket fenixordern!
Och såååå ironisk att det är Peter som säger.
"“Jag antar att han litar på oss”, sade Peter och ryckte på axlarna."
Längtar efter mer!
 
7 jul, 2023 15:08
|
Mintygirl89
Elev
|
Mycket bra kapitel. Roligt att hon får träffa Lily och marodörerna! Mycket värme!  Det gillar jag. Jag undrar bara vad det var för blick som kom fram. Och vad har Dumbledore berättat för marodörena? Det får vi veta när det är dags. Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.
Håller för övrigt med Trezzan om att det är ironiskt av Peter att säga:
"Jag antar att han litar på oss”, sade Peter och ryckte på axlarna.
Lite tips:
“Vilken blick?” sade killarna samtidigt.. Lily suckade.
Ta bort en punkt och flytta ner en rad.
“Vilken blick?” sade killarna samtidigt.
Lily suckade.
“Dumbledore bad oss.” James bara kollade på honom och jag vände huvudet mot Lily.
"Kollade" är mer ett talspråk, har jag fått lära mig. Att en karaktär säger det, är en sak.
“Dumbledore bad oss.” James bara tittade på honom och jag vände huvudet mot Lily.
“Men varför skrev han till er?” Jag kollade på killarna i tur och ordning. Remus hade inte rört en min och satt fortfarande med boken. “Ni har brutit mot fler regler än någon annan och ni är stammisar på Dumbledores kontor. Jag förstår inte.”
Samma sak här, ändra ordet.
“Men varför skrev han till er?” Jag såg på killarna i tur och ordning. Remus hade inte rört en min och satt fortfarande med boken. “Ni har brutit mot fler regler än någon annan och ni är stammisar på Dumbledores kontor. Jag förstår inte.”
I övrigt superbra. 
En liten fundering bara: Varför sätter du spoiler på kapitlet?
Läs gärna Tårar från himlen :D <3 
9 jul, 2023 19:58
|
Avis Fortunae
Elev
|
Spännande att få vara med när Fenixorden bildades ... och typiskt Dumbledore att lita på marodörerna trots alla deras bus-streck.
Sååå nice med denna välskrivna fanfic på forumet. Undrar vad som kommer att hända? Med vänskap och kanske kärlek? Både Mintygirl89 och Trezzan har ju dessutom nämnt Peter, undrar om man kommer att se några tidiga tecken på det som sedan skulle hända.
Ser fram emot nästa kapitel!
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
11 jul, 2023 18:59
|
Leoney
Elev
|
Såååå... jag kan ha varit superupptagen hela helgen och glömt uppdatera, trots att jag hade satt påminnelser  . Jag hoppas ni står ut med ett måndagskapitel. Bättre sent än aldrig! ♥
Trezzan
Spoiler:Tryck här för att visa!Jag gissade att du läste också Och är väldigt glad för det!
Men ja, jag var ju tvungen att kasta liiiite foreshadowing, även om vi alla redan vet vad som händer sen
Mintygirl89
Spoiler:
Tryck här för att visa!Så sant som det är sagt!
Tack för tipsen! Har ändrat i inlägget ♥ Och som jag sa till dig i uggla: lägger kapitlen i spoiler för att det gör inläggen "kortare", samt det blir lättare att se svenska/engelska!
Avis Fortunae
Spoiler:
Tryck här för att visa!Återigen, är så glad att du uppskattar mitt skrivsätt! Det värmer ♥ Och här får du nästa kapitel!
_________________________________
Svenska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 3 - Familj
“Alla fyra?” Jag tittade mot Peter som nickade till svar.
“Och varför berättar ni för oss?” Lily var fortfarande skeptisk. Jag förstod henne. Visserligen trodde jag killarna men det verkade smått otroligt att Dumbledore skulle fråga fyra skolpojkar att gå med i en order, som verkade samarbeta med Trolldomsministeriet, och även lita på dem tillräckligt mycket för att be dem berätta för oss.
“Som jag sa, Dumbledore bad oss. Det var sista meningen i brevet.”
“Kan vi få se det här brevet?” Alla fyra skakade på huvudet.
“Tyvärr inte. Han avslutade meningen med att vi behövde bränna brevet så ingen hittade det”, svarade James. “Innan de börjar verka är det viktigt att ordern är en hemlighet.” Det lät rimligt.
“Måste vi bestä-” började jag, men Remus avbröt mig.
“Tyst!”
Steg hördes i korridoren och en gänglig pojke med en ovanligt missformad näsa. Snape, en pojke i vår årskurs, som var Gryffindorpojkarnas främsta hackkyckling. Han råkade även tycka väldigt mycket om Lily eftersom hon var en av få som faktiskt behandlade honom bra, men tyvärr var hon så kallat mugglarfödd, och Snape hade en tendens att inte behandla dem särskilt väl.
Förra året hade han gått ett steg för långt och Lily sa upp vänskapen, men nu var han tillbaka och tog ett djupt andetag innan han öppnade dörren.
“Skit”, mumlade James.
“Dra åt helvete, Snivellus”, suckade Sirius.
“Kom igen Sirius, väx upp”, sade Lily. “Vad är det, Severus?”
“Kan jag prata med dig?” frågade han med en röst som inte var så stadig som han förmodligen hade hoppats på.
“Jag är ledsen, Severus, men jag kan inte just nu. Jag måste verkligen prata med mina vänner.” Hon hann knappt avsluta meningen innan han försvann likt en skugga som utsattes för solljus. Lily suckade.
“Jag kanske borde se vad han vill. Kan vi avsluta det här senare?” Remus hade redan återvänt till sin bok och James och Sirius hade startat en miniduell, så Lily väntade inte ens på ett svar utan lämnade kupén.
James och Sirius vinkade glatt till Hagrid, halvjätten som arbetade som nyckelväktare på Hogwarts, som väntade på perrongen i Hogsmeade dit tåget anlände. Han skulle möta upp förstaårseleverna, som alltid. Jag och mina fem vänner tog oss igenom folkmassan bestående av elever så gott vi kunde och ockuperade en av vagnarna vid vägen. Så snart alla hade satt sig ner började den rulla, dragen av en osynlig häst på väg mot slottet. Jag tittade ut genom fönstret på dörren och ju närmare vi kom slottet, desto mer hemma kände jag mig. Hogwarts hade en tendens att ge den känslan.
“Vad sa Snape?” frågade jag Lily, men hon skakade bara på huvudet.
“Inget, han betedde sig som en jäkla treåring och vägrade säga ett ord.” Jag ryckte på axlarna, inte det minsta förvånad, och James bytte samtalsämne.
“Har ni använt nån magi då? Sen era födelsedagar.” I trollkarlsvärlden blev man myndig redan som sjuttonåring och man fick då använda magi utanför Hogwarts, men både jag och Sirius var ett år äldre och hade haft den möjligheten sedan förra året.
“Jag är faktiskt ganska van vid det nu försteprefektsgubben”, sade Sirius, en direkt pik till James som fingrade på sitt försteprefektsmärke. Han hade redan satt det på sin tröja så att alla skulle veta hur mycket ansvar och makt han hade. Lily bar ett identiskt märke.
“Äh, håll mun, bara för att du föddes efter första september”, svarade James.
“Det är inte mitt fel att dina föräldrar inte ville ligga på alla hjärtans dag.” Sirius kommentar fick James att kasta sin trollstav på honom.
“Jag har i alla fall använt magi för att hjälpa mina föräldrar och för att förbereda mig inför årets studier”, sade Lily för att distrahera pojkarna innan de råkade skada någon på riktigt. Hon tittade ut genom fönstret och facklorna som lyste upp vägen till slottet reflekterades i hennes blågröna ögon.
“Ingen är förvånad, U-barn.” James hade som alltid en kommentar redo oavsett samtalsämne, men innan Lily hann svara stannade vagnen. Jag och Lily krokade ihop våra armar och klev ur, och hörde bara bakom oss hur pojkarna började tjafsa om vem som skulle kliva ut först. De skulle nog aldrig riktigt växa upp helt. Efter en sista blick upp mot slottets höga torn gick vi mot den stora porten där professor McGonagall väntade med en lista.
“Miss Flynn, miss Evans.” Hon nickade mot oss. “Välkomna tillbaka.”
“Tack, professorn”, svarade vi i kör medan grabbarna ramlade in genom dörren. McGonagall hälsade inte ens, hon suckade bara medan jag försökte att inte småskratta åt dem.
Stora Salen välkomnade oss med värme, skratt och upphetsning inför det nya läsåret. Det förtrollade taket ovanför våra huvuden visade en exakt kopia av den klara, stjärnbeströdda natthimlen och facklorna längs väggarna gav ifrån sig en varm och hemtrevlig känsla. De fyra vertikala långborden var dekorerade och dukade med elevhemmens färger; Slytherin med grönt och silver, Hufflepuff med gult och svart, Ravenclaw med blått och brons och till sist, vårt hem, Gryffindor med rött och guld. På andra sidan rummet var ett bord placerat horisontellt, även det dukat och bakom varje stol, förutom McGonagalls och Hagrids, satt lärarna. Och till vår besvikelse var ingen mat serverad än. Inte förvånande eftersom Dumbledore alltid höll tal och sorteringen skulle äga rum. En gammal hatt sjöng en sång innan den placerades på varje förstaårings huvud och berättade för dem var de hörde hemma.
Vi satte oss hos två av våra Gryffindorkamrater, Tess Finnigan och Will Catan. Tess vände sig mot oss med ett oroat ansikte.
“Vad har hänt?” frågade jag. Tess och Will var, vad jag kunde se, de enda från vår årskurs vid bordet.
“Jag har inte hört från Emily sen i juli, inte ett ord, och hon var inte på tåget. Har ni sett henne?” Tess bet sig i läppen när vi skakade på våra huvuden och jag lade handen på hennes axel. Emily var Tess bästa vän och försvinnandet förklarade varför vi inte var alla sjundeårselever här. Hon var mugglarfödd, som Lily, vilket innebar att de var födda från icke-magiska föräldrar. Mugglarfödda råkade även vara Ni-Vet-Vems favoritbyte.
“Jag hoppas verkligen, och tror, att hon bara har gått under jorden och gömmer sig med sin familj, och att hon inte kan riskera kontakt. Om något skulle hänt henne hade vi vetat det.” Lily kramade Tess hand och det verkade lugna henne. “Det är inte ovanligt att mugglarfödda gör det nu ju.” Tess nickade.
“På tal om det var jag förvånad över att se dig på perrongen, Lily”, sade James. Lilys ögon mörknade märkbart.
“Vadå, vill du inte ha mig här?”
“Va, öh, nej… inte så… du vet att jag inte menade så. Det är bara att många mugglarfödda gömmer sig, som du precis sa.”
“Jag skojar bara med dig”, svarade hon med ett leende. “Det är fint att du bryr dig. Men du har rätt, jag pratade med mina föräldrar om det. Hogwarts är det säkraste stället för mig just nu, med Dumbledore och alla aurorer överallt.” Precis som mina föräldrar hade sagt. Tanken på dem fick den olustiga känslan att något var fel, att jag kanske inte skulle få se dem igen, men jag skakade av mig den ännu en gång och Sirius såg på oss med oro i blicken.
“Säg inte att det är säkert.” Han sänkte rösten så bara vi hörde. “Med Snape, Rosier, mina kusiner och Avery springandes här är jag inte så säker.”
“De är bara barn, Sirius!” sade Lily. “De är som oss, elever, det är löjligt att tro att de skulle vara dödsätare. Du-vet-vem skulle aldrig acceptera dem. Dessutom gick väl dina kusiner ut skolan förra året?”
“De flesta ja, men min bror och några fler är kvar. Jag litar inte på honom, han har alltid behandlat mig som en jäkla kackerlacka.” Innan Lily hann svara öppnades dörren till den Stora Salen och det blev knäpptyst på två sekunder. Där stod McGonagall, klädd i en smaragdgrön klädnad, och när hon började gå genom salen uppenbarade sig ledet med nervösa förstaårselever. I handen höll McGonagall en pergamentrulle och förstaåringarna ställde sig tyst på rad framför lärarbordet. En gammal trollkarlshatt placerades på en trebent pall och alla började mumla. Ett ögonblick senare öppnades en reva i hatten och den började sjunga. Precis som förra året var sången fylld med varningar, som enligt gryffindorspöket Nästan Huvudlöse Nick var på grund av Ni-vet-vem och trollkarlskriget. Jag tittade mot Lily och med bara en blick frågade vi samma fråga: skulle vi få uppleva fred igen?
Ni-vet-vem, Voldemort, var en ond trollkarl vars huvudmål verkade vara att ta över både trollkarls- och mugglarvärlden. Som om det inte vore nog försökte han göra sig av med “smutsigt” blod - mugglarfödda. Hans filosofi var att häxor och trollkarlar skulle leva separerade från varandra. Han hade vuxit sig mycket stark de senaste åren och nu fanns det rykten om att endast Dumbledore kunde stoppa honom, men rektorn satt nu lugnt och iakttog sorteringen framför honom som hade påbörjats när hatten sjungit klart.
McGonagall placerade hatten på förstaårselevernas huvuden, en efter en, och efter bara en liten stund vid varje elev ropade hatten ut vart de hörde hemma.
“Gryffindor!” skrek hatten. Gryffindorbordet började applådera när en blond flicka tog sin plats hos oss.
“Kom igen, måste det ta så lång tid?” suckade Sirius. Våra magar kurrade medhållande.
“Vad sa dina föräldrar om att du gick med i orden?” frågade jag och han hostade till av skratt. Sirius var den enda i sin renblodiga familj som hade sorterats till Gryffindor - resten av släkten var ond - hans egna ord - och hade blivit placerade i Slytherin. All mobbning som skedde bakom familjehemsväggarna var extrem, så att han rymt hemifrån var inte särskilt märkligt.
“Min familj? Skojar du? Inte en jävla chans att jag berättade för dem. Jag är arton, de har ingen makt över mig.” Han gav ifrån sig ett torrt skratt och fortsatte:
“Andromeda, min kusin, kanske går med också. Hon blev utsuddad från familjeträdet när hon gifte sig med den där mugglarfödda, Ted Tonks, för ett par år sen. Det berättade jag va? De har en dotter nu. Dromeda är min favoritkusin, utan tvekan, och den enda jag ser som min faktiska familj. Jag kunde inte bry mig mindre om det idiotiska Blacknamne-”
“Välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” Dumbledore avbröt Sirius med sitt tal. “Jag hoppas ni har haft en underbar sommar. Precis som förra året kommer aurorer vara placerade runt slottet som extra säkerhetsåtgärder. Jag ber er att inte störa dem och hamna inte i trubbel. Lämna inte skolområdet utan en lärares tillåtelse. Jag är hemskt ledsen att jag inte kan berätta något mer positivt för er, men vi är alla medvetna om den nuvarande situationen. Och just det! Vi har en ny lärare i Försvar mot Svartkonster. Låt mig presentera professor Aspen Bailey!” Applåder fyllde salen men avbröts även de av Dumbledore.
“Nu äter vi!” Rektorn klappade sina händer två gånger och direkt fylldes tallrikarna med alla rätter man kunde tänka sig.
“Har ni bestämt er än?” frågade James och kollade på mig och Lily.
“Inte här, James”, viskade Remus och såg sig oroligt omkring.
Engelska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Chapter 3 - Family
“All four of you?” I looked at Peter and he nodded.
“And why do you tell us?” Lily was still sceptical. I understood her, I believed the boys but it seemed unlikely Dumbledore would ask four school boys about an order, that what it sounded like cooperated with the ministry and trust them enough to tell us.
“As I said, Dumbledore told us. It was the last sentence in the letter.”
“Can we see this letter?” All of them shook their heads.
“I’m sorry, no. He finished that last sentence with that we had to burn the letter so no one ever found it. Before they start operating, it’s important that the order is a complete secret.” That sounded fair.
“Do we have to dec-” I started, but Remus interrupted me.
“Shut up!”
We heard steps in the corridor and a slim boy with greasy, black hair and a big nose stopped outside our compartment. Snape, a boy in our year that was the boys’ primary punch bag. He also happened to be very interested in Lily since she was among the few that treated him well, but unfortunately, she was a so-called muggleborn, and Snape had a tendency to insult them. Last year he went too far and Lily cut the strings, but now he was back and took a deep breath before opening the door.
“Shit,” James said.
“Piss off, Snivellus,” Sirius sighed.
“Come on Sirius, grow up,” Lily said. “What do you want, Severus?”
“Can I talk to you?” he asked with a voice that wasn’t as steady as he probably hoped for.
“I’m sorry Severus, but now is a bad time. I really have to talk to my friends.” He barely let her finish the sentence before he ran off like a shadow that was exposed to light. Lily sighed.
“Maybe I should talk to him. Can we finish this later?” Remus had already gone back to his book and James and Sirius had a mini duel, so Lily didn’t even wait for an answer and left the compartment.
James and Sirius waved happily at Hagrid, the half-giant and keeper of keys and grounds at Hogwarts, who stood on the platform in Hogsmeade, waiting for the first-years to arrive. The six of us did our best to get through the crowd of students and got into one of the carriages by the road. As soon as we all were seated the carriage began its way to the castle, dragged by an invisible horse. I looked through the window on the door and the closer we got to the castle, the more I felt like coming home.
“What did Snape say?” I asked Lily. She shook her head.
“Nothing, he was acting like a goddamn three-year-old and refused to talk to me.” I shrugged my shoulders and James quickly changed the subject.
“Have you used any magic since your birthdays?” In the wizarding world you became of age at seventeen and could legally use magic outside of Hogwarts, but both me and Sirius were one year older than the others and had used magic since last year.
“Well yeah, I’m pretty used to it right now Head Boy,” said Sirius, mocking James’ fingering on his pin that he had put on his sweater so everyone knew the responsibilities he had and the power he yielded. Lily wore an almost identical pin, but it said ‘Girl’ instead of ‘Boy’.
“Oh shut up, just because you were born in the second half of the year,” James said.
“It’s not my fault your parents chose not to fuck on Valentine's Day.” Sirius' comment made James throw his wand at him.
“I, however, have used magic all the time to help my parents and to be able to study more,” Lily said to divert the boys before anyone actually got harmed. She looked out the window and the light from the torches that lit up the road reflected in her blue-green eyes.
“Of course you did, you perfect, Outstanding-graded student.” James always had some comment ready, but before Lily had the time to snap back the carriage stopped. Lily took my arm and we left the carriage smoothly, and just heard the boys fighting over who would get out first. They never grew up. After one last look at the castle, we headed straight to the giant entrance where McGonagall waited with a list.
“Miss Flynn, Miss Evans.” She nodded towards us. “Welcome back.”
“Thank you, Professor,” we said in unison while the boys stumbled through the door. McGonagall didn’t even greet them, she just sighed and I tried not to giggle.
The Great Hall welcomed us with warmth, laughter and excitement for the new year. The enchanted roof over our heads showed an exact representation of the clear, starry night sky outside and the torches on the walls gave off a warm, homecoming feeling. The four long tables, placed vertically, were decorated and set with the four house’s main colours; Slytherin with green and silver, Hufflepuff with yellow and black, Ravenclaw with blue and bronze and lastly, our home, Gryffindor with red and golden. On the other side of the room, another table placed horizontally was fully set and behind every chair, except from McGonagall’s and Hagrid’s, the teachers waited. And to our disappointment no food was presented yet. Not surprising, since Dumbledore always held a speech and the sorting had to take place. An old hat sang a song, and was later placed on the first-years heads, sorting them into their houses.
We sat down with two of our Gryffindor classmates, Tess Finnigan and Will Catan and Tess immediately turned a worried face to us.
“What’s wrong?” I asked. The two seemed to be the only ones present from our year at the Gryffindor table.
“I haven’t heard from Emily since July, not a single word, and she wasn’t on the train. Have you seen her?” Tess bit her lip when we shook our heads and I put my hand on her shoulder. Emily was Tess’ best friend and her disappearance explained why we weren’t all seventh-years present. She was muggleborn, just like Lily, meaning they were magic born from non-magic parents. Those people also happened to be You-Know-Who’s favourite prey.
“I really hope, and believe, she’s just gone underground and is hiding with her parents, making it impossible to reach out. If something had happened to her, we would know.” Lily squeezed Tess’ hand and it seemed to calm her. “It is not unusual for muggleborns to do that in these times.” Tess nodded.
“Speaking of, I was surprised to see you at King’s Cross, Lily,” James said. Lily’s eyes darkened.
“What, you don’t want me here?” Lily said.
“No… that… you know that’s not what I meant. It’s just that a lot of muggleborns are hiding now, as you just said.”
“I’m just kidding,” she smiled. “It’s cute that you care for me. But you’re right, I talked to my parents about it. We agreed that Hogwarts is the safest place right now, with professor Dumbledore as headmaster and aurors all over the school grounds.” I told them my parents had said the exact same thing to me and Darcy before we left for the train. The thought of that brought back the weird feeling I had about missing them more, and maybe not seeing them again. I shook it off once more and Sirius looked concerned.
“Don’t say it’s safe.” He lowered his voice so no one else heard. “With Snape, Rosier, my cousins and Avery running around I’m not so sure.”
“They’re just kids, Sirius!” Lily said. “They’re like us, students, it’s ridiculous to think they could be Death Eaters. You-Know-Who would never allow them. Besides, didn’t your cousins graduate last year?”
“Most of them, yes, but my brother is still here. I don’t trust him, he’s always treated me like a bloody cockroach.” Before Lily could answer, the door to the Great Hall opened and everyone immediately stopped talking. McGonagall stood there, dressed in an emerald-coloured garment and when she started walking, a line of nervous first-years was revealed. In her hand McGonagall had a roll of parchment and the first-years quietly lined up in front of the high table while giving each other nervous looks. A worn out wizarding hat was placed on a three-legged stool and everyone started mumbling about it. A few moments later, the hat started singing. Exactly like last year, the song was filled with warnings. According to the Gryffindor ghost Nearly Headless Nick it was because of You-Know-Who and the wizarding war. I looked at Lily and with just one look we asked the same question: would we live to see peace?
You-Know-Who, or Voldemort, was an evil wizard that mainly wanted to conquer both the wizarding world and the muggle world. And if that was not enough he also tried to erase “dirty” blood - muggleborns, he believed muggles and wizards should be separated. He had grown a lot stronger the past few years and there were rumours about Dumbledore being the only one who could stop him, but now the headmaster quietly watched the sorting that started when the hat was done singing.
McGonagall placed the hat on the first-years, one by one, and after a few moments the hat told them where to go.
“Gryffindor!” the hat shouted. The Gryffindor table started applauding when a blonde girl joined us.
“Oh come on, why does it have to take so long?” Sirius sighed. Our stomachs rumbled in agreement.
“What did your parents say about joining the order?” I asked him and he scoffed. Sirius was the only one in his pureblood family that was sorted into Gryffindor - the rest of his family were evil - his own words - and all of them had been in Slytherin. They bullied him a lot for that so no wonder he ran away and lived with James.
“My family? You kidding? No fucking way I told them. I’m eighteen, they don’t have any power over me.” He laughed a dry laugh and continued:
“Andromeda, my cousin, might join since she’s also been erased from the family tree. She married that muggleborn, Ted Tonks, a few years ago. I told you that right? They have a daughter now. Dromeda is my favourite cousin and my only family. I couldn’t care less about that stupid Black fami-”
“Welcome, welcome, to another year at Hogwarts!” Dumbledore interrupted Sirius with his speech. “I hope you have had a fantastic summer. Just like last year, there will be Aurors placed around the castle, for safety purposes. I beg you to not disturb them and stay out of trouble. Do not leave the school grounds without a teacher’s permission. I am terribly sorry I can’t tell you something more positive, but we all know about our current situation. Oh, and also, we have a new Defence Against the Dark Arts-teacher, as always. Let me introduce professor Aspen Bailey!” Applause filled the hall, but was cut short by Dumbledore.
“Now, we eat!” The headmaster clapped his hands and immediately all plates were filled with any dish you could think of.
“Have you decided yet?” James asked me and Lily.
“Not here, James,” Remus whispered.
 Amicis
17 jul, 2023 19:11
Detta inlägg ändrades senast 2023-07-21 kl. 10:18
Antal ändringar: 2
|
Mintygirl89
Elev
|
Underbart kapitel! En spänd stämning uppstår när Snape dyker upp, men sedan går han. Lily vill dock veta vad han vill, så hon går iväg, medan Remus återvänder till sin bok. (Kan relatera till det, då jag läser mycket! )
Och den nya läraren i Försvar mot Svartkonster finns där. Undrar vad det är för en filur. Hoppas vi får veta det så småningom. Hoppas personen är snäll. Nyfikenheten växer när det gäller Marodörerna och brevet/breven Dumbledore har gett dem. Det är tydligen så hemligt, att de inte kan prata om det i stora salen. Fast det brukar vara så. Saker man inte vill att någon annan ska höra, håller man för sig själv, tills människan är utom syn- och hörhåll. Särskilt som man vet att personen kan skvallra. Dock finns det tillfällen man ska skvallra, och det har att göra med mobbning. Då är det hjälpsamt skvaller. Får se hur det går.
Du gillade tipsen du fick, så här får du mer.
“Tyst!” Steg hördes i korridoren och en gänglig pojke med en ovanligt missformad näsa. Snape, en pojke i vår årskurs, som var Gryffindorpojkarnas främsta hackkyckling. Han råkade även tycka väldigt mycket om Lily eftersom hon var en av få som faktiskt behandlade honom bra, men tyvärr var hon så kallat mugglarfödd, och Snape hade en tendens att inte behandla dem särskilt väl. Förra året hade han gått ett steg för långt och Lily sa upp vänskapen, men nu var han tillbaka och tog ett djupt andetag innan han öppnade dörren.
Jag skulle vilja flytta ner en mening, så det blir lite luftigt. Sedan känns det som ett ord har fallit bort.
“Tyst!”
Steg hördes i korridoren och en gänglig pojke med en ovanligt missformad näsa syntes. Snape, en pojke i vår årskurs, som var Gryffindorpojkarnas främsta hackkyckling. Han råkade även tycka väldigt mycket om Lily eftersom hon var en av få som faktiskt behandlade honom bra, men tyvärr var hon så kallat mugglarfödd, och Snape hade en tendens att inte behandla dem särskilt väl.
Förra året hade han gått ett steg för långt och Lily sa upp vänskapen, men nu var han tillbaka och tog ett djupt andetag innan han öppnade dörren.
“Välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” Dumbledore avbröt Sirius med sitt tal. “Jag hoppas ni har haft en underbar sommar. Precis som förra året kommer aurorer vara placerade runt slottet som extra säkerhetsåtgärder. Jag ber er att inte störa dem och hamna inte i trubbel. Lämna inte skolområdet utan en lärares tillåtelse. Jag är hemskt ledsen att jag inte kan berätta något mer positivt för er, men vi är alla medvetna om den nuvarande situationen. Och just det! Vi har en ny lärare i Försvar mot Svartkonster. Låt mig presentera professor Aspen Bailey!” Applåder fyllde salen men avbröts även de av Dumbledore.
“Nu äter vi!” Dumbledore klappade sina händer två gånger och direkt fylldes tallrikarna med alla rätter man kunde tänka sig.
“Har ni bestämt er än?” frågade James och kollade på mig och Lily.
“Inte här, James”, viskade Remus.
Om du ser de röda delarna: Dumbledore kommer lite för nära varandra, så se mitt exempel. Sedan vill jag lägga till något efter Remus, som till exempel vilket sätt han säger: "Inte här, James." Kommer göra alternativ som du kan välja på.
“Välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” Dumbledore avbröt Sirius med sitt tal. “Jag hoppas ni har haft en underbar sommar. Precis som förra året kommer aurorer vara placerade runt slottet som extra säkerhetsåtgärder. Jag ber er att inte störa dem och hamna inte i trubbel. Lämna inte skolområdet utan en lärares tillåtelse. Jag är hemskt ledsen att jag inte kan berätta något mer positivt för er, men vi är alla medvetna om den nuvarande situationen. Och just det! Vi har en ny lärare i Försvar mot Svartkonster. Låt mig presentera professor Aspen Bailey!” Applåder fyllde salen men avbröts även de av rektorn.
“Nu äter vi!” Dumbledore klappade sina händer två gånger och direkt fylldes tallrikarna med alla rätter man kunde tänka sig.
“Har ni bestämt er än?” frågade James och kollade på mig och Lily.
“Inte här, James”, viskade Remus strängt.
“Inte här, James." Remus såg mycket sträng ut.
I övrigt har jag inget mer att säga. Annat än att jag gillade kapitlet. ♥ Längtar till nästa.
Läs gärna Tårar från himlen :D <3
19 jul, 2023 09:41
|
Avis Fortunae
Elev
|
Underbart välgjort kapitel! Ser överallt hur det drar ihop sig, att det är svåra tider, precis som det återigen blir på nittiotalet. Det var spännande när Snape dök upp, men han tycktes inte vilja något speciellt... förmodligen önskar han att de ska bli vänner igen men är inte beredd att förändra sitt liv tillräckligt mycket. Och alla andra som nämns - Sirius bror, kusiner, Rosier, Avery ... man ser som sagt överallt hur stämningen blir alltmer tryckt ... mycket bra skrivet och längtar till nästa!
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
20 jul, 2023 09:36
|
Leoney
Elev
|
Det blir ju en riktig lyxvecka det här, med två kapitel! Vilket även innebär att jag måste börja översätta resten av storyn...
Idag får ni ett lite kortare kapitel, men ett väldigt viktigt och klargörande.
Enjoy! ♥
Mintygirl89
Spoiler:
Tryck här för att visa!Ja men precis! Skvallra hur som helst kan man inte göra, framförallt inte när det gäller såna hemlisar.
Har tagit till mig av tipsen och ändrat! ♥
Avis Fortunae
Spoiler:Tryck här för att visa!Tusen tack! Det är svårt det där, att få till den rätta stämningen. Man vill inte helt kopiera nittiotalet, eftersom det ju faktiskt inte har hänt än, men det ska ändå påminna. Det är ju trots allt samma näslösa gubbe vi har att göra med 
GinnyHermionePotter Trezzan
Spoiler:Tryck här för att visa!Tack för tumme! Och Trezzan, du får en tagg bara för att
_________________________________
Svenska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 4 - Kontor
När festen var över började vi röra oss mot Gryffindortornet, men innan vi ens hann fram till trapporna kom McGonagall fram till oss.
“Rektorn vill prata mer er. Alla sex,” sade hon. “Han är inne på sitt kontor.” Ännu en gång kollade jag och Lily på varandra, och förvirringen var fortfarande stor. Gällde det den hemliga orden?
Vi gick rakt till korridoren med den enorma gargoylen, som klev åt sidan så snart vi stod framför den och väntade inte ens på ett lösenord. När vi klev in började direkt en spiraltrappa formas som tog oss uppåt, och snart stod vi framför en mörk, massiv dörr av ek. Jag knackade tre gånger och dörren flög upp av sig själv. Jag älskade Hogwarts med all dess magi.
Dumbledores kontor var enormt. Jag hade bara varit där en gång, när Remus hade kallats dit ensam och ville ha stöd. Kontoret var cylinderformat och fullt med de mest märkliga sakerna. Väggarna täcktes av en nästan löjlig mängd skåp och hyllor och väggen tvärs över rummet från dörren syntes inte för alla porträtt, föreställande tidigare rektorer. Framför porträtten, bakom ett skrivbord av ek, satt Dumbledore med sitt silverfärgade skägg och halvmåneformade glasögon. Sex stolar var placerade på vår sida av skrivbordet och med bara en gest bad Dumbledore oss att sätta oss ner.
“Så”, började han och knöt händerna på bordet. “Jag antar att de unga männen har berättat för er om Fenixorden?” Jag och Lily nickade.
“Det är en order bestående av aurorer, nyligen examinerade Hogwartsstudenter samt andra häxor och trollkarlar som vill delta i kriget mot Voldemort och hans dödsätare.” Jag ryckte till när jag hörde namnet.
“Mr Potter, mr Pettigrew, mr Black och mr Lupin gick med i somras, som de förmodligen berättat. Jag litar på er också, miss Flynn och miss Evans.”
“Varför vill du ha med elever? Vi har våra studier, vi är bara barn, vi kan inte slåss”, sade Lily med en skeptisk ton. Jag har frågat mig själv detsamma flera gånger.
“Utmärkt fråga, miss Evans, som inte har något bra svar. Kriget kommer inte att ta slut snart, är jag rädd”, svarade Dumbledore. “Därför finner jag det mycket viktigt att orden rekryterar unga häxor och trollkarlar under årens gång. Ni kommer kunna fortsätta studera som tidigare, men jag har pratat med professor Bailey och ni kommer få extra timmar i Försvar mot Svartkonster samt en utökad läroplan.” Det lät som en bra överenskommelse, även om det innebar mindre tid för övriga ämnen.
“Vad säger du Lily?” Jag vände mig mot henne. Hon funderade i några sekunder, övervägde samma alternativ som jag.
“Jag tror jag är med”, sade hon efter en stund.
“Samma här”, lade jag till och Dumbledores ögon sken.
“Underbart! Ni kan självklart inte berätta för någon om detta. Det är väldigt, väldigt viktigt att ni inte gör det. Förstått?” Vi alla nickade men ångesten hade redan börjat krypa sig på. Vad tänkte jag med? Vad kommer mina föräldrar säga? Om någon får veta att jag är med i orden, kan min familj skadas? Jag var så djupt nere i mina tankar att jag knappt hörde James fråga om vilka fler som var med.
“Långt ifrån tillräckligt många, men jag litar inte på fler. Några som ni säkert är bekanta med är Frank och Alice Longbottom, som gifte sig i somras, Benjy Fenwick och Marlene McKinnon, som alla gick ut Hogwarts för som mest ett par år sedan. Rubeus Hagrid, professor Bailey och professor McGonagall är de i personalen på Hogwarts som ni kan prata med om orden. Ett par aurorer från ministeriet är även de med. Jag ska se till att professor Bailey lär er patronusförtrollningen så snart som möjligt så ni kan kommunicera med hela orden, men ni får mer information om det senare. I säng med er nu!” Vi ställde oss upp så snart han hade avslutat meningen och lämnade kontoret. Korridoren utanför var tyst och facklorna lyste lugnt upp mörkret, och även om vi visste att vi borde skynda oss hamnade jag och Lily efter pojkarna. Jag kände hennes oro på mig och tog hennes hand.
“Vet vi ens vad vi har gett oss in på?” frågade hon.
“Ingen aning”, svarade jag. “Jag bara hoppas att vi gör rätt.”
Engelska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Chapter 4 - Office
When the feast was over we headed to the Gryffindor Tower, but before we even reached the stairs McGonagall called for us.
“The Headmaster wants to speak with you. All six of you,” she said. “He’s in his office.” Once again, Lily and I looked at each other, both equally confused. Was it about the secret order?
We immediately went straight to the corridor with the gigantic gargoyle statue that stepped aside when we came, it did not even wait for a password. As soon as we went inside a spiral staircase automatically took us higher and higher, until we reached a massive door made of oak. I knocked three times and the door opened itself. I loved Hogwarts, magic everywhere.
Dumbledore’s office was huge. I had only been there once, when Remus was called in alone and wanted support. It was circular and filled with the most peculiar objects. The walls supported an almost ridiculous amount of cupboards and the wall across the room couldn’t be seen because of all the portraits, showing former headmasters. In front of the portraits, behind a desk of oak, sat Dumbledore with his long, silver coloured beard and crescent shaped glasses. Six chairs were placed in front of the desk and Dumbledore told us to sit down with just a gesture.
“So,” he started and clasped his hands on the table. ”I guess the young gentlemen here told you about the Order of the Phoenix?” Me and Lily nodded.
“It is an order consisting of aurors, newly graduated Hogwarts alumni and other witches and wizards that wants to participate in the war against Voldemort and his Death Eaters.” I flinched when I heard the name.
“Mr. Potter, Mr. Pettigrew, Mr. Black and Mr. Lupin joined this summer, as they probably told you. I trust you two as well, Miss Flynn and Miss Evans.”
“Why do you want students to join? We have our studies, we’re just children, we can’t fight,” Lily said with a sceptic tone. I had asked myself the same question.
“Excellent question, Miss Evans, with no good answer. This war will not end soon, I’m afraid,” Dumbledore answered. “Therefore I find it very important that the Order recruits young people that are willing to fight. You will continue your studies as before, but I have talked with professor Bailey and you will get extra Defence Against the Dark Arts lessons with an extended curriculum.” That sounded quite good actually, even if it meant less time for other studies.
“What do you say Lily?” I turned to her. She pondered a few moments, and she probably went through the same options as I did.
“I think I’m in,” she said after a while.
“Me too,” I added. Dumbledore lit up.
“Wonderful! Now, you cannot tell anyone about this. It is very, very important that you don’t. Understood?” We all nodded but anxiety had already begun crawling through my body. What the hell was I thinking? What would my parents say? Could it harm my family if someone found out I was part of this? I was so deep down in my own thoughts I barely heard James ask if we could know who else was part of the order.
“Well, we’re far from enough but I do not know who else I can ask. A few that you probably know are Frank and Alice Longbottom, that is correct, they married this summer, Benjy Fenwick and Marlene McKinnon, they all graduated Hogwarts one or two years ago. Rubeus Hagrid, professor Bailey and professor McGonagall are also part of the order, and a few aurors from the Ministry of Magic. I will make sure professor Bailey teaches you the Patronus Charm as soon as possible so you can communicate with the rest of the order, but you will receive more information later. Off to bed now!” We got up at the same time and left the office. The corridor outside was quiet and the torches calmly lit up the dark, and even though we knew we should hurry to bed me and Lily fell behind the boys. I knew she was worried and took her hand.
“Do we even know what we’re doing?” she asked.
“No idea,” I answered. “I just hope it’s the right thing.”
Amicis
21 jul, 2023 10:13
Detta inlägg ändrades senast 2023-07-28 kl. 18:12
Antal ändringar: 1
|
Avis Fortunae
Elev
|
Oj, vilket spännande kapitel! Inget lösenord behövdes till Dumbledores kontor och sex stolar väntade på dem ... Jag förstår så väl deras oro, framförallt för familjernas säkerhet.
En liten grej jag tror kan ändras är följande:
Korridoren utanför var tyst och facklorna lyste lugnt upp mörkret, och även om vi visste att vi borde skynda oss hamnade jag och Lily efter pojkarna. Jag kände hennes oro på mig och tog hennes hand.
Nu får vi se hur de introduceras i orden och vad som händer. Känns säkert både hedrande och skrämmande att vara de enda eleverna som Dumbledore litar på gällande detta! Längtar till nästa kapitel.
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
22 jul, 2023 18:52
|
Mintygirl89
Elev
|
Skrivet av Avis Fortunae: Oj, vilket spännande kapitel! Inget lösenord behövdes till Dumbledores kontor och sex stolar väntade på dem ... Jag förstår så väl deras oro, framförallt för familjernas säkerhet.
En liten grej jag tror kan ändras är följande:
Korridoren utanför var tyst och facklorna lyste lugnt upp mörkret, och även om vi visste att vi borde skynda oss hamnade jag och Lily efter pojkarna. Jag kände hennes oro på mig och tog hennes hand.
Nu får vi se hur de introduceras i orden och vad som händer. Känns säkert både hedrande och skrämmande att vara de enda eleverna som Dumbledore litar på gällande detta! Längtar till nästa kapitel.
Jag håller med om allt som står i citatet!
Allt känns så spännande. Det pirrar riktigt i kroppen på mig.
Nu får vi se hur det går. Längtar till nästa kapitel!
Läs gärna Tårar från himlen :D <3
22 jul, 2023 22:18
|
Leoney
Elev
|
Happy friday!
Nu har jag börjat jobba! Så därför kommer det bli uppdateringar på kvällar istället, från och med nu. Trevlig läsning ♥
Avis Fortunae
Spoiler:
Tryck här för att visa!Ooops, my bad. Ibland både skriver och läser man lite för fort. Tack för korrigeringen, och för att du läser!
Mintygirl89
Spoiler:Tryck här för att visa!Gud vad glad jag blir! Är precis det jag vill uppnå 
Trezzan
Spoiler:
Tryck här för att visa!Tack för tumme (och för att du är här ♥)
_________________________________
Svenska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 5 - Vecka
Professor McGonagall gick runt i den Stora Salen vid frukosten följande morgon och skapade scheman för varje elev, vilket tog en evighet eftersom alla hade individuella scheman.
“Är auror fortfarande planen, Evans?” frågade James och sköt tallriken åt sidan. Lily nickade.
“Japp, Bel har rätt. Det känns som rätt väg att gå nu”, hon sänkte rösten, “nu med orden och allt.” James svarade bara med en nickning och de började diskutera vilka ämnen som borde prioriteras. Jag pillade med gaffeln i min äggröra och kunde inte få i mig något. Huvudet var fullt med tankar efter gårdagens möte och jag hade knappt skrapat ihop en timmes sömn. Jag gav upp och lade ner gaffeln i tron om att ingen skulle lägga märke till det, men någon viskade bredvid mig.
“Hur är det, Bel?” frågade Remus så lågt att bara jag hörde och vek ihop The Daily Prophet, morgonens upplaga. Jag tittade snabbt på Sirius och Peter som spelade trollkarlsschack innan jag svarade.
“Jag är bara så förvirrad”, sade jag i samma tonläge. “Vet vi vad orden faktiskt är? Kommer Dumbledore be oss slåss? Jag vet att jag överreagerar och att jag borde vara stolt över att bli tillfrågad men… Jag vet inte.” Remus lade en tröstande arm runt mig och gav mig en halv kram, men innan han hann svara var McGonagall framme vid oss.
“Mr Lupin, vet du ännu dina framtidsplaner?” Remus ansiktsuttryck ändrades direkt och jag visste varför. Hans lilla pälsproblem, som var James offentliga smeknamn på det, gjorde hans framtid osäker.
“Samma som förra året, professorn”, svarade Remus. “Jag vet inte vad jag vill göra efter Hogwarts.” McGonagall pekade med trollstaven på ett blankt pergament och direkt började linjer dras över sidan och skapade ett komplett schema. Hon gav det till Remus och vände sig sedan mot mig.
“Fortfarande aurorämnen för dig, miss Flynn?” frågade hon. Jag nickade.
“Fortsätt som förra året och allt kommer gå fint, du har toppbetyg. Vi ses på Förvandlingskonsten om en halvtimma.” Jag fick ett schema som var snarlikt det från i fjol, enda skillnaden var de extra timmarna i Försvar mot Svartkonster ett par gånger i veckan.
Jag jämförde mitt schema med Remus för att se hur många gemensamma håltimmar vi hade, och bredvid oss frågade Lily Mcgonagall om hon och James kunde ha samma schema så hon kunde hjälpa honom med skolarbetet.
“Inte en chans att det är därför James vill ha samma schema som henne”, viskade Remus och jag skrattade till.
“Kolla, vi har håltimmar måndag, onsdag, fredag.” Jag pekade på våra scheman. “Och en del lektioner tillsammans.”
“Perfekt ju”, sade Remus. “Då kan vi plugga.” Jag lade schemat i väskan och log mot honom.
“Som om vi inte har pluggat tillsammans i sex år.”
Dagens första lektion var Förvandlingskonst, precis som McGonagall sagt. Jag kollade igenom väskan ännu en gång, dubbelkollade att jag hade allt jag behövde. Det var min sista chans att lyckas och jag skulle ligga på topp från dag ett. Jag var först att anlända till korridoren som stod tom, men både Lily och James dök snart upp. Lily verkade smått irriterad och James gick runt med sin vanliga, nonchalanta stil.
“Vad nu?” frågade jag men Lily skakade på huvudet.
“Senare”, viskade hon sammanbitet när våra klasskamrater kom runt hörnet. Vi var bara tre från Gryffindor, tre från Hufflepuff och fyra från Ravenclaw, men sex från Slytherin. Inte särskilt förvånande eftersom nästan alla deras familjer var renblodiga eller stöttade Ni-vet-vem. De flesta mugglarfödda och några halvblod - sådana som jag - gömde sig precis som Emily, och det var därför vi var så få i de resterande tre elevhemmen. Vi var vanligtvis runt åttio elever i varje årskurs men nu, endast fyrtio. Jag kollade klockan precis när dörren öppnades och vi gick in i klassrummet, bevakade av McGonagalls stränga blick.
“Äntligen helg”, suckade Sirius och sjönk ner bredvid mig vid middagen på fredagskvällen. “Jag är redan så jäkla trött.”
“Det har bara gått en vecka, Padfoot”, sade James, men även han lät trött. “Men jag håller med, det kommer bli ett tufft år.” Jag lade upp några potatisar på min tallrik och skummade igenom några sidor i Avancerad Försvarsmagi II, specifikt kapitlet om patronusförtrollningen. Efter vår första extralektion i Försvar mot Svartkonster hade vi alla fått varsitt exemplar, eftersom boken vanligtvis inte gavs ut på Hogwarts.
“Måste ni alltid ha näsan i böckerna?” frågade Sirius med en irriterad ton. “Det är så irriterande, som att prata med en vägg.” Jag suckade, slog ihop boken och tryckte ned den i väskan.
“Nöjd nu?” svarade jag. “Jag kommer i alla fall bli den första av oss som framkallar en patronus.” Sirius himlade med ögonen och Peter och Remus småskrattade. Jag tog mig an maten på tallriken i tystnad medan James och Sirius började diskutera ett besök hos Hagrid imorgon bitti och mitt huvud fylldes av tankar rörande allt som hade hänt i veckan. Alla ämnen lästes i hög fart och lärarna förväntade sig mycket, och som om det inte räckte var det allt med orden också. James hade rätt, året skulle bli tufft. I Gryffindor var det bara jag, Lily och James som läste hela Förvandlingskonst-, Trolldrycks- och Försvar mot Svartkonster-kurserna. Remus hade sina timmar lite mer spridda över fler ämnen och Peter och Sirius hade valt att göra minsta möjliga.
“Blir det någon quidditch i år James?” frågade jag. Han tog en tugga och funderade medan han långsamt tuggade.
“Jag tror utprovningarna skulle vara nästa år, men jag vet helt ärligt inte om det blir något nu när kaptenen är borta. Han är året yngre än oss.” James suckade. “Förhoppningsvis får vi ihop ett lag, men jag vet inte, jag spelar kanske inte i år på grund av ni-vet-vad.” Jag nickade och försökte lyfta stämningen:
“I värsta fall får ni dra med mig och min utomordentliga quidditchkunskap.” Vi alla skrattade eftersom jag var fruktansvärd på en kvast och hade avanmält mig från quidditchlektionerna så snart jag kunde. Egentligen var det bara James som var en bra flygare i gruppen och hade varit del av Gryffindorlaget sedan vårt tredje år. Han hade hoppats på att ta över rollen som kapten förra året när den tidigare gick ut Hogwarts, men en annan hade fått platsen. Vi alla visste att han fortfarande surade över det, men i år kanske det var hans tur.
“Det går fort fram”, sade Remus och satte sig i den mörkröda soffan i Gryffindors uppehållsrum.
“Säger du det”, svarade jag utan att ha riktigt lyssnat på frågan. Klockan var efter midnatt men jag hade fastnat med näsan i en bok om onda trollkarlar genom tiderna, och hade knappt rört mig på två timmar. De andra gick och lade sig för längesedan och tystnaden bröts nu bara av den knastrande elden. Jag sträckte försiktigt ut benen och mitt knä knakade högt, vilket fick både mig och Remus att bryta ihop i skratt.
“Det har varit ganska lugnt här”, sade jag med en gäspning och lade ner boken på soffbordet bredvid en övergiven fjäderpenna. “Varför är inte du i säng?”
“Kan fråga dig detsamma”, sade Remus. “Jag kan inte somna, jag bara vrider och vrider och vrider mig och hela kroppen kliar. Inte långt till fullmåne nu.” Tanken verkade förstöra honom. Jag lade min hand på hans axel och kramade den.
“Det är okej, Remus. Vi finns här för dig och vi älskar dig.” Han tittade på mig men sade inget. Jag kunde inte läsa hans ansiktsuttryck. Ögonkontakten höll lite för länge innan han bröt den och tittade bort på ett nästan generat sätt.
“Vad?” frågade jag men han skakade bara på huvudet.
“Inget. Tisdag är dagen innan fullmåne, så det blir första. Tisdag, onsdag och torsdag natt är det som gäller.” Han begravde ansiktet i händerna och jag kramade honom från sidan innan jag lutade huvudet mot hans axel. Ett par sekunder gick innan även han kröp upp och vi somnade.
Engelska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Chapter 5 - Week
Professor McGonagall wandered around the Great Hall the next day at breakfast to create schedules for every student, and it took an eternity since everyone had different schedules.
“Still planning to become an Auror, Evans?” James asked and pushed his plate aside. Lily nodded.
“Yeah, I agree with Bel, it feels like it’s the right path now,” she lowered her voice, “now with the Order and everything.” James replied with a nod and they started discussing what subjects they would prioritise. I fiddled with my fork in my scrambled eggs and couldn’t eat, my head was just filled with thoughts after the meeting yesterday. I had barely gotten an hour of sleep. I gave up and put down my fork, thinking no one would notice, but someone whispered next to me.
“How are you, Bel?” Remus asked so only I heard and folded his copy of The Daily Prophet. I gave a quick glance to Sirius and Peter who were busy playing wizard chess before I answered.
“I’m just so confused,” I said in the same tone. “Do we actually know what the order is? Will Dumbledore ask us to fight? I know I’m overreacting and I should be proud of the fact that Dumbledore trusts us but… I don’t know.” Remus put a comforting arm around my shoulders and gave me half a hug, but before he could answer McGonagall came.
“Mr. Lupin, what are your plans for the future?” Remus’ expression changed immediately and I knew why. His furry little problem, as James called it in public, made his future very uncertain.
“Same as last year, professor,” Remus answered. “I don’t know what to do after Hogwarts.” McGonagall pointed her wand at a blank page of parchment and suddenly lines drew a complete schedule. She gave it to Remus and turned to me.
“Still Auror classes for you, Miss Flynn?” McGonagall asked. I nodded.
“If you continue as last year it will be no problem, your grades are excellent. I will see you in Transfiguration in half an hour,” she said and gave me a schedule that almost looked like last year’s, the only difference was the added Defence against the Dark Arts-hours during a few evenings.
I compared my schedule with Remus’ to see how many free periods we had together, and next to us Lily asked if she and James could have the same schedule so she could help him study.
“No way that’s why James wants the same schedule as her,” Remus whispered and I chuckled.
“See, we have free periods Monday, Wednesday, Friday.” I pointed at our schedules. “And a few lessons together.”
“That’s perfect,” Remus said. “So we can study together.” I put the schedule in my bag and smiled at him.
“As if we haven’t studied together for the last six years.”
The first lesson of the day was Transfiguration, just like McGonagall said. I checked my bag once more to make sure I had everything I needed. It was my last chance to succeed and I would be top of the class from day one. I was first to arrive outside the classroom and the corridor was empty, but Lily and James soon showed up. Lily seemed pretty annoyed and James had his normal, nonchalant expression.
“What now?” I asked but Lily shook her head.
“Later,” she whispered with clenched teeth when our classmates arrived. We were only three from Gryffindor, three from Hufflepuff and four from Ravenclaw, but six from Slytherin. Not surprising since they were mostly purebloods or their families supported the dark side. Most of the muggleborns and some half-bloods - people like me - went underground like Emily did, and therefore the amount of students in Gryffindor, Hufflepuff and Ravenclaw decreased remarkably. We were usually about eighty students in each year but now, only forty. I checked my watch the same moment the door opened and entered the classroom while McGonagall sternly watched us.
“Finally weekend,” Sirius sighed and dumped down next to me at dinner Friday night. “I’m already so fucking tired.”
“It’s only been a week, Padfoot,” James said, even though he sounded pretty tired too. “But I agree, this year’s gonna be hard.” I put some potatoes on my plate and scummed through the book Advanced Defence Magic II, specifically the chapter about the Patronus Charm. After our first extra lesson in Defence Against the Dark Arts we all got one book they normally didn’t give out at Hogwarts.
“Do you always have to stick your nose in your books?” Sirius asked with an annoyed tone. “It’s bloody irritating, like talking to a wall.” I sighed, closed the book and stuck it in my bag.
“Happy now?” I said. “At least I’ll be the one that first summons a Patronus.” Sirius just rolled his eyes and Peter and Remus chuckled. I started my dinner in silence whilst Sirius and James discussed paying Hagrid a visit the day after and I thought about everything that had happened the past week. All subjects were high-paced and the teachers expected a lot from us, not to mention the order stuff. James was right, it was going to be a tough year. In Gryffindor it was only me, Lily and James that had extra hours in Transfiguration, Potions and Defence Against the Dark Arts. Remus spread out his hours moreover all subjects and Peter and Sirius did the bare minimum.
“Will there be any quidditch this year James?” I asked him. He took a bite, and chewed while thinking.
“I think the selections were next weekend, but I honestly don’t know how it’ll be now with the quidditch captain gone. He’s a year younger than us.” He sighed. “Hopefully we can get at least a team, but I don’t know, I might not get to play this year, because of You-Know-What.” I nodded and tried to lift the mood:
“Worst case scenario is that you’ll have to ask me and my awful quidditch skills.” We laughed since I quit the flying lessons as soon as possible. In reality, only James was a good flyer in our friend group and he had been part of the quidditch team since our third year. He had hoped to be named quidditch captain last year, when the previous one graduated, but instead a fifth-year got the position. We all knew he was still grumpy about it. Maybe it was his year this time.
“It’s high-paced,” Remus said and sat down on the maroon sofa in the Gryffindor common room.
“You don’t say,” I answered without really listening to his question. It was past midnight but I was stuck with my nose in a book about dark wizards through history and had been sitting in the exact same position for almost two hours. The others went to bed long ago and the silence was only broken by the crackling fire. I carefully stretched my legs and my knee cracked loudly, which made both me and Remus chuckle.
“It’s actually been quite calm here,” I said with a yawn and put the book down on the coffee table next to an old quill. “Shouldn’t you sleep?”
“Could ask you the same,” Remus said. “I can’t sleep, I’m just turning and turning and turning and my body’s itching. Not long ‘til full moon.” The thought seemed to destroy him. I put my hand on his shoulder and hugged it.
“It’s okay, Remus. We’re here for you and we love you.” He looked at me, but didn’t say anything. I couldn’t read his face. The eye contact lasted a bit too long and he broke it, almost looking a bit embarrassed.
“What?” I said and he shook his head.
“Nothing.” He broke eye contact. “Tuesday is the day before the full moon, that’s the first day. So Tuesday night, Wednesday night and Thursday night it is.” He put his face in his hands and I gave him a hug before resting my head on his shoulder. A few seconds later he too cuddled up and we fell asleep.
Amicis
28 jul, 2023 18:12
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen