En värld med ingenting [SV]

Det skulle vara brutit våda benen.

Del 6.

Fridas perspektiv

Jag satt i väntrummet med Wille när sjuksköterskan kom ut från rummet.
- Hej sa Sköterskan och skakade hand men mig och Wille.
Det ser bra ut på röntgenbilderna.
- Vad bra sa jag och log
- Båda benen är det en spricka i så dem är inte av.
Så hon måste sitta i rullstol i två veckor. Sa Sköterskan
- Får vi prata med henne? Frågade plötsligt Wille.
- Ja ni kan få träffa med henne sa sköterskan och öppnade dörren intill rummet där Cara låg.
- Hej mamma sa Cara bör vi kom in till rummet.
- Hej gumman sa jag och pussande henne i pannan.
- Hej Wille sa Cara
- Hej sa Wille
- Kommer jag kunna jobba på restaurangen i helgen? Frågade Cara
- Nej, du måste flytta fram det. Sa jag
- Okej men mamma, kan du ringa till restaurangen? Sa Cara
- Ja det kan jag sa jag
- Nu måste Cara få vila sa sköterskan.
- Okej sa jag och wille.
- Hejdå vi ses imorrn sa Wille
- Hejdå Jaa jag och pussade Cara en sista gång på pannan.
När jag och Wille satt i bilen sa jag
- Föresten, har du och Cara ihop det?
- Nej, bara kompisar sa han.

Willes perspektiv

Jag hade tänkt hela vägen hem till mig på " Bara vänner" var det så? Ja än så länge.
- Tack för skjutsen sa jag ich klev ut ur bilen.
- Ingen orsak. Sa Frida
- Ska du med till sjukhuset imorgon också? Frågade Frida
- Ja om det går. Sa jag
- Ja självklart! Jag hämtar dig här klockan 12 så kan väl du och jag äta lunch på stan efteråt? Sa Frida
- Ja det blir jättebra men kanske Perrie vill följa med? Frågade jag
- Ja jag kan ringa henne ikväll! Sa Frida och körde iväg.
Hon var snäll tänkte jag och gick in genom dörren.

Caras perspektiv

- Vill du bli servitrice? Frågade sköterskan som hette Annicers
- Ja sa jag
Då ringde min mobil det var mamma.
- Hej imorrn kommer jag, Wille och Perrie.
- Okej puss o kram sa jag och la på.
- Nu borde du sova sa Annicers


Så Kommentera!!!!!

Vilken snäll mamma!
Bra som vanligt!

Förlåt för dålig uppdatering! Är hos mormor och morfar och har fullt upp från morgon till kväll! Jag lovar att vara igång med uppdatering nästan varje dag när jag börjar skolan den 22 augusti. Förlåt och Kram!

*läser*

Jättebra Bevakar

Jag hade skrivit en del men den försvann så det blir ingen idag...Förlåt!

Det är OK

Kommentarer: Tack fashion7
Molly Evans Roligt!
Lida Tack!!!

del 7

Caras perspektiv (fem veckor senare)

Jag låg igen som vanligt i sängen med en kopp te och min dator. Båda benen hade läkt.
Jag kollade Twitter när mobilen ringde. Wille.
-Hej svarde jag
- Hej vad gör du på fredag frågade Wille
- Inget jag börjar jobba på resturangen på lördag.
- Okej, skulle du vilja gå ut? frågade han
- En dejt? sa jag
- Ja..
- Jag trodde aldrig du skulle fråga. Ja svarde jag.
- Bra då syns i imorgon sa Wille och la på.
Jag gick ner till köket för att berätta för mamma.
När jag kom in i köket satt mamma vid köksbordet med rödgråtna ögon. Mittemot henne satt Jake.
- Vad har hänt? frågade jag
- Hon har fått sparken sa Jake
- Oj...
- Hon hittar inget nytt jobb sa Jake
- Jag fattar inte sa jag
- Cara...Vi måste flytta...till Sverige sa mamma
Jag sprang upp på mitt rum och stängde dörren med en smäll. Jag kunde inte flytta från London, Perrie, Wille, kompisarna, Resturangen eller någonting. Det skulle bli en värld med ingenting.
Jag låg på sängen i flera timmar innan Jake kom in i mitt rum och satte sig på sängkanten.
- Jag och mamma har pratat sa Jake
Jag satte mig upp på sängkanten bredvid Jake.
- Och? sa jag
- Du fyller 18 nästa vecka fortsatte Jake
- mm sa jag
- Då blir du myndig.
- Kom till saken sa jag för att skynda på Jake.
- Du kan få stanna i London. sa Jake
- Själv? frågade jag
- Ja det blir som att flytta hemifrån sa Jake.
Vi ska sälja huset och då får du köpa en lägenhet.
Betala hyran själv. Snart får du väl fast anställning på resturangen och då tjänar du pengar att betala hyra och mat. Vill du stanna? avslutade Jake
- Ja, men när flyttar ni? sa jag
- På onsdag sa Jake
- Okej... men ska vi hinna sälja huset innan dess?
och Vad ska ni betala hus för när ni kommer till Sverige? frågade jag
- Det kommer några för att titta på huset ikväll och vi ska få mormors hus för hon ska flytta till ett pensionärshem.
- Hur länge har ni vetat om detta? frågade jag
- i en månad men mamma ville inte berätta för dig förens tiden var inne.
- Men vad har mamma gjort när hon har gått till *jobbet*? frågade jag till sist.
- Hon har gått till ett ställe där man kan få leta jobb.
Jag hade ringt till Perrie och Wille och båda hade tyckt att det var toppen att hon stannade.


Så redan del 7!? fattar inte. Men som sagt jag lovar bättre uppdatering nästan varje dag när jag börjar skolan den 22a augusti. Men kanske lite dålig uppdatering dom första dagarna... Ni förstår säkert.

OMR! Stackars Cara!

Del 8

Caras perspektiv

Dan efter jag fick veta att jag skulle få stanna låg jag på sängen och tänkte.
Jag skulle få bo ensam i London!
Det var ju så bra som det bara går!
Ikväll skulle jag på dejten med Wille och allt var perfekt!
Jag låg på sängen och vilade tills mamma kom upp och väckte mig.
- Cara, du måste börja göra dig iordning.
- okej sa jag och gäspade
Mamma gick ner och jag började duscha.
Det som var bra med mitt rum var att det fanns en toalett i mitt rum! Det var bara en dörr mellan.
När jag duschat klart gick jag in i mitt rum och öppnade garderoben jag tog fram en mörkblå, kort klänning. Jag sminkade mig och satte på mig ett par vita pumps.

Willes perspektiv (en timme senare)

Jag stod utanför restaurangen och väntade på Cara.
Där kom hon.
- Hej Wille ropade hon.
- Hej, vad fin du är! Sa jag
- Tack, du med! Svarade hon
Vi gick in och satte oss vid ett bord.
När vi hade beställt huvudrätt frågade Wille
- Hur fick det med att sälja huset?
- Bra, jag flyttar till min nya lägenhet nästa tisdag.
- Okej! Vad bra sa Wille
- jag ska prov jobba på restaurangen i helgen! Sa hon
- Vad roligt! Du kommer säkert få jobbet! Sa jag
- Ja kanske men jag måste gå på toaletten. Sa hon och gick iväg.

Caras perspektiv

När jag kom tillbaka pratade Wille i telefon.
- Jag måste lägga på nu, Cara kommer hörde jag
- Vem var det? Frågade jag
- Mamma sa han
Det tror jag inte på, vem kan det varit?