Vem skulle du vilja vara?

Ron. Dels för att vi är ganska lika, dels för att han gifter sig med Hermione
Harry skulle jag också vela vara (vem skulle inte det), minus berömmelsen, så att man får lite mindre uppmärksamhet.

Luna, eller kanske någon av tvillingarna? eller varför inte Ginny

Om man väljer en av tvillingarna, vill man då vara Fred (som dör 20 år gammal) eller George (som får leva resterande delen av sitt liv med förlusten av sin andra halva)?

Har tänkt exakt samma sak! Hemskt att leva ett liv utan sin allra bästa vän och tvillingbror. Sedan dör han väldigt sent också och då tror jag det blir ännu svårare för George.. Usch..

Jag skulle ärligt talat inte ens kunnat hantera att vara någon i Weasley på grund av att Fred dör.

I vilket fall som helst, Elvira/Elderwand, vi vill ju vara Hermione, men tänk på att hon gör så att hennes föräldrar glömmer bort henne, hm...

Du, det har jag faktiskt också tänkt på och funderat lite över.. Hon gör obliviate, okej, men hon är så stark. Hermione har också sin pojkvän (blivande man) och sin bästa vän. Dessutom har hon ju en "extra familj" som är trollkarlar/häxor, syftar på Weasleys+Harry(+Orden). Jag skulle absolut inte klara av att vara så modig och stark, helt ensam och det är dels därför jag beundrar henne så mycket. Jag tror (och vet) att när hon gör "minnesförlustförtrolling" på sina föräldrar, att hon inte går därifrån utan att känna sig förstörd men bara själva grejen att hon orkar göra det är så stort!

Luna Lovegood helt klart

Ja Hermione är otroligt stark, som du säger. Harry, Ron och Hermione har ju alltid pushat varandra, och som du säger, hon har ju dem vid sin sida. Men samtidigt, förstå hur hemskt det skulle kännas att göra Obliviate på sina egna föräldrar. Se på när alla bilder försvinner, när alla minnen suddas ut och man blir en främling, en främling framför de som man har vuxit upp med, som har uppfostrat en och... bara varit en del av en. Jag klarar knappt av att tänka på det, men sedan när du skrev att hon har den där extrafamiljen så kommer ju ändå själen att inte svida lika mycket - hon är, "trots allt", aldrig riktigt ensam.

Du tar orden jag inte får fram ur munnen på mig, Childhoodlight/Jasmin! Exakt vad jag menar. Man blir så imponerad, men samtidigt så sorgsen. Kan inte ens föreställa mig hur något sådant måste kännas..

Luna tror jag hon är cool !