Boldors hemlighet

Just nu har jag brist på insperation så det kommer nog ta lite tag till nästa inlägg.

Kapitel 6

Vi red och red. Så kom vi till punkt 9. Det var ett stort hus där. Vi gick in i det. Det låg någon på marken. En död flicka. Hon hade ett h på sin tröja. Som Samuel hade på alla sina. Samuel sa att om man dog i hungerspelen som han gjorde fpr man det märket på sina kläder. Den döda flickan som ingen kände igen såg ledsen ut. Då log det mig. Jag kände igen henne. Samuel dödade henne i hungerspelen. Det sved när jag tänkte på det. Hungerspelen alltså. Flickan var i fjortonårsåldern. Hon hade en papperslapp i handen. Jag öpnnade den. Punkt 73 stod det. Det var en 40 dagars lång rytt dit. Skulle vi behöva rida i 40 dagar bara för en ny lettråd. Då skulle det ha gått 61 dagar sen vi var hemma. Två månader. Men vi skulle lösa gåtan. Samuel bar flickan från golvet till hennes säng och la täcket över henne. Lycka till Maya. sa han. Hette hon Maya. Der hade jag ingen aning om. Vi gick ut och stängde dörren efter oss. Så satte jag mig på Star och ropade på Pica. Vi ska till punkt 73 Pica. sa jag på koltrastens språk. Se red vi iväg.

Jätte bra! Känns som en riktig bok!!

Kapitel 6 ( Samuels perspektiv)

Jag kunde inte sova. Jag såg att min syster sov. Jag såg på henne oxh jag somnade.
Dröm

Gonggongen löd. Jag sprang fram till ymnighetshornet och kastade två knivar. Båda träffade olika barn. Så tog jag en till. Jag ville inte det här men jag var tvungen. Samuel! Emma ropade. Jag satt i soffan och hon var på arenan. Hon stod frysen på plattan. Så fick hon ett spjut i armen. Jag var på arenan. Jag sprang och dödade den pojken för visionen. Så såg jag en flicka ligg ner och gråta. Hon var liten. Jag kastade en kniv på henne. Jag var i soffan igen. Flickan som först låg och grät men som jag hade dödat var Emma. Jag var på arenan igen. Jag sprang. Nu var det kväll. Jag såg Emma på himmlen. Hon började röra sig. Hur vågar du! Monster! Du är ett Monster! MONSTER!!! En tävlande kom och jag dog. Monster, monster, monster.... ekade det i mitt huvud. Jag såg Emma som sjuåring ligga på marken med döda livlösa ögon. Hon förvandlade till ett lik. Jag levde igen. Hon gick fram och jag blev dräpt igen. Monster hördes det igen. Knivar kom. Blod kom. Kanonskott. Ett skrik hörde. Emmas. Hon grät. Jag grät. Monster. Jag såg Emma springa och hoppa ut från ett stup. Hon hade berättat om det men aldrig föreställt mig det. Här i Boldor kunde man se vad som händer eller har hänt på jorden. En gång såg jag min vän äta ett ägg. Så det är det hade sätt ut. Hon föll och blodet rann överallt. Hon flåsade. Där stod jag och hon kollade på mig i tv. Jag dog. Hon sommnade. Så vaknade hon på morgonen. Hon flämtade. Hah ha hahahaha. Ibland kunde minnen göras om. Hon sa att hon hade sakt du är inget monster. Men i drömmen såg hon arg ut. Monster.. sa hon. Du är ett monster och det kommer aldrig att ändras. Hon flämtade lite och andades svagare. Så upphörde andnigen och ögonen tappade färg. NEEEEEEEEEEEEEEEJ! EMMA! Det var det hemskaste som jag någonsin sett. Så vaknade jag. Jag kollade på Emma. Jag log mot henne. Så somnade jag om och den här drömmen drömde jag bra drömmar.

Du ee JÄTTEBRA!!!!!!!!!!!

Kapitel 7 ( Picas perspektiv)

Vi hade åkt en riktning i ett månvarv. Min herre sa att det var 30 solstigningar och att tolv månvarv var ett solvvarv. Vi skulle gå sitåt i några dagar till hade hon sagt. Vi stannade och Emma gick ner från det stora fyrbenta djuret. De gick ner till en damm och drack vatten. Jag flög upp i ett träd och kollade mot solneringen( sorry jag kom inte på ett bättre namn.) och jag fick en sån lust att sjunga en vers. Jag sjöng en sång jag kommit på själv. Den var sorglig och glade på samma gång. Jag öppnade munnen och började sjunga. Emma sa något på sitt språk till sin bror.
- Lyssna! Samuel lyssna! Jag kunde inte deras språk men jag hade hört det så många gånger så jag viste vad det bettyde. De lyssnade på min sång. Min sång lät så här.

Koltrasten sitter i sitt lilla träd. Sjunger tillsammans med vinden. Vargarna ylar till våran melodi i hopp att den inte försvinner här i stora skogen. Mörkret faller överallt och koltrasten fortsätter sjunga. Kråkorna kraksar till våran melodi i hopp om att den försvinner. Människan lyssnar med intresant öra även om vatten faller i skyn. Blommorna blommar, blommorna vissnar. Det e ju våran melodi.

Jag slutade sjunga och Emma kollade på mig.
- Bra sjungit. sa hon på koltrastens språk.
- Jag kunde inte gjort det utan dig mästare. sa jag. Emma satte sig upp på sitt fyrbenta djur och jag flög efter .

Du ee ju SUPERBRA!!!

Ulv är en varg dom träffar i detta kapitel.

Kapitel 8( Ulvs perspektiv)

Jag vaknade tidigt innan någon annan i flocken gjorde det. Jag gick ner till vattnet för att få något att dricka. Jag kollade på soluppgången. Jag hörde inte hemma här- Jag är Ulv Allfa en vanlig varg i Eldflocken. Jag viste inte varför jag hette Allfa. Ingen i släckten var allfahane. Jag fick snabbt sällskap av Julie. Allfahannens dotter. Du är deppig igen Ulv. Vad är problemet? Jag hör inte hemma här längre. Jag förstår sa hon. Hejdå sa hon. Jag började vandra bort från Julie och resten av flocken. Nu var jag flocklös. Jag vandrade och vandrade. Jag kände luckten av en hjort. Jag var väldigt hungrig av mig. Jag smög fram mot den och hoppade över den och den föll till marken. Jag åt upp hela hjorten sen gick jag vidare. Solen stod högt upp på himmlen nu. Det var väldigt varmt. Min vargpäls behövde svalkas. Jag fann en sjö och badade en stund. Så fortsatte jag. När stjärnorna stod på himmelen så la jag mig vid ett träd för att sova. Jag vaknade av att jag hörde två barn prata. Jag såg sakta på dom. Jag är Ulv sa jag. Pojken stirrade på mig. Jag förstår dig. Koltrasten sa samma sak. Men inte flickan. Jag blev snabbt vänner med dom och jag blev med i deras flock. Då kunde flickan förstå mig och pojken förstå koltrassen. Flickan hette Emma och pojken hette Samuel. Jag var så glad över att ha hittat min nya flock.

Jättebra!!!!!!!!!!!

Förlåt att det tog lång tid till kapitlet. Jag har idetorka.¨

Jupiter är en tjej dom träffar senare. Hon dör i hungerspelen och blir deras vän när dom träffar henne.

Kapitel 9(Jupiters perspektiv)

Jag grät. Det var slåtter idag. Jag var 14. Jag hade klarat mig förra året och året innan det men om jag blev dragen iår skulle ingen vilja vara frivillig för iår var jag inte 12 eller 13. Tänk om jag blev utvald. Hungerspelen var knäppt. Jag är från dstrikt 8 och den enda som jag ser upp till och han dog i hungerspelen för 10 år sen. Samuel hette han. Jag hade känt Samuel sen jag var 2. Han dog när jag var 4. Hans syster också. Hon var 8 den dagen vi hittade hennes kropp. Samuel hade följet mig till dagis varje dag mot pengar. Han blev min bästa vän efter ett tag. Jag grät när han blev dragen. Jag såg på spelen fast mamma tyckte att jag var för liten. Jag följde honom och jag grät när han dog. Jag trodde att han skulle vinna när det var han och en till kvar. Jag gick upp och tog på mig mina slåtterkläder. Jag såg på min lillasyster och min lillebror. De var tvillingar. De var tolv. De var extremt rädda emn jag höll deras händer när vi gick dit. Jag var ju den dom såg upp till. De tog vårt blod och vi gick in. Slåttern började. Daniel Trinklet var där.
-Välkommna till slåttern. Idag ska en ung dam och en ung kvinna väljas ut för att kämpa för distrikt 8. Min lillasyster rös. Jag trodde att min bror gjorde det också. Jag såg ju inte det.
-Vi börjar med damerna. Han tog upp en lapp och läste namnet.
- Venus Neon! Jag svimmade nästan. Min lillasyster. Hon gick sakta upp. Det kändes som om jag skulle gå sönder. Aldrig att hon kunde vinna. Hon var för liten. Jag var dessperat. Skulle jag anmäla mig som frivillig? Jag skulle dö men jag skulle åtminståmde rädda hennes liv. Då bestämde jag mig. Jag öppnade munnen och fylde lungorna med luft.
-Jag är frivillig! skrek jag. Jag gick upp men Venus stirrade på mig. Vad heter du? frågade Daniel Trinklet.
-Jupiter Neon. stammade jag. Jasså då är väll hon din syster. Venus böejade gråta.
-Får jag stanna här uppe tills jag har lugnat ner mig? Han nickade och hon tog genast tag i min hand.
-Över till herrarna. sa Daniel. Han tog upp en lapp och läste.
- Mars Neon. Min lillebror. Honom kunde jag inte rädda. Jag grät. När han gick upp så kramade jag och Venus honom. Daniel striradde på oss.
-Känner ni honom. Vi är syskon alla tre. Han såg på oss.
-Du ser äldst ut sa han och kollade på mig. Jag nickade. Han såg på mina småsyskon.
-Vem av er är ädst. De vart lite rädda men sen svarade de.
-Vi är tvillingar. Det förklarar allt sa han. Men varför har ni planeternas namn. Jag svarade om mitt namn.
- Innan jag föddes så brukade mamma stjärnskåda. Hon skådade mest planeten Jupiter för hon tyckte att den var vacker. Vackrast facktiskt. Och när jag föddes så tyckte hon att jag var den vackraste hon sett så jag fick heta Jupiter som planeten hon skådat. Så började Venus.
- Innan jag föddes brukade mamma stjärnskåda. Hon såg mycket på planeten Jupiter men en dag ricktade hon sina ögon åt ett annat håll. Hon såg på planeten Venus som hon först tyckte var ful men så studerade hon Venus och hon ändrade åsikt. Och när jag och min bror föddes döpte hon mig till Venus. Så började Mars
- Innan jag föddes brukade mamma stjärnskåda. Hon älskade planeten Jupiter men en dag kollade hon åt ett annat håll. Då upptäckte hon som sagt Venus men hon upptäckte också den karga planeten Mars som hon sedan tyckte var en skönhet. Hon sa att när hon såg på planeterna så sa hon. Om jag får en dotter blir det Venus. Om jag får en son så blir det Mars. Så blev det tvillingar och båda namnet blev tagna. Han nickade.
-Okej då vet vi det. Veuns du får gå ner från senen så får dina syskon gå in i besköksrummet. Jag och Mars gick in men ingen kom. Våra föräldrar viste nog att vi skulle dö. Så gick vi ombord på tåget. Jag såg på Mars.
- Jag ska skydda dig av hela mitt hjärta även om det betyder slutet. Han såg på mig. Skulle du göra det för mig. Jag nickade och tåget började rulla. Jag skulle skydda honom. Jag skulle dö. Det var något som jag var rädd för. Men det var något som ínte hörde dit men det gjorde det endå. Jag skulle snart vara tillsammans med Samuel igen.

Det är super duper awsome fantastiskt bra!!!