Lily Potter och rummet ingenstans

♥ ♥ ♥
Superfint! ♥
Du är verkligen duktig på att skriva!

Tack så jätte mycket för de underbara kommentarerna! Det betyder jätte mycket för mig! Som tack kommer här lite mer ^^

Fortsättning på kapitel 1.

- Det är en tordyvel, sade någon snett bakom Lily.
Lily for upp och snodde runt. Ett par meter ifrån henne stod en flicka. Hon såg ut att vara i Lilys ålder.
- Va? Sade Lily som fortfarande var i lätt chock.
-Skalbaggen, sade flickan, det var en tordyvel.
Lily stod bara och stirrade på henne i några sekunder.
- Spionerar du på mig? Var det ända hon kunde få fram när tunghäftan släppt en aning.
Flickan rynkade lätt pannan, som om hon försökte avgöra om Lilys ord varit elakt menade, men sedan log hon.
- Nej jag var där borta, sade hon och pekade på en sten lite längre bort. Bredvid stenen var det ett hav av lila blommor, som Lily inte visste namnet på, och mitt i det lila havet stod en liten brun korg som var full med blommor i alla färger.
- Såg du mig inte? Frågade flickan och drog i en lok av sitt hår.
Hennes hår var mörkbrunt och föll i lockar ner på axlarna. Ögonen var ljust bruna med små stänk av grönt i. Hon var klädd i ett par mörkgröna trekvarts byxor och ett ljusbrunt linne. Det var inte konstigt att Lily inte märkt henne.
- Nej, sade Lily och log trevande tillbaka mot flickan, du smälter in ganska väl.
Lily nickade menade åt kläderna. Flickan skrattade till.
- Tja, jag gör väll det, svarade hon, jag heter Michelle.
- Lily, sade Lily och log nu stort.
- Det vet jag, svarade Michelle glatt, du bor i huset där borta eller hur.
Michelle pekade åt det håll Lily kommit ifrån.
Lily nickade förvånat.
- Hur visste du det? Frågade hon.
- Jag bor inte här, men mamma och pappa har hyrt ett sommar ställe på andra sidan skogen den här sommaren, sade Michelle, Vi har varit här en vecka nu och det enda mamma gjorde de första två dagarna var att tjata om att vi nästan bor granne med ”Den kände Harry Potter och hans familj.”
Det sista sade Michelle med något som måste varit en imitation av hennes mors röst.
Lily fnissade men slutade snart tvärt.
- Men det måste ju betyda, sade hon och hennes leende blev bredare, att du är häxa!
Michelle skrattade och nickade.
- Du kan lägga ihop två och två du, flinade hon.
Lily log generat.
Det blev tysst mellan de två flickorna. Sådär tysst det brukade bli mellan två som nyss träffats och nu inte riktigt visste vad de skulle säga till varandra.
- Så..., började Lily för att bryta tystnaden, hur gammal är du?
- Jag är tolv, svarade Michelle och log, jag ska börja mitt andra år på Hogwarts.
- Häftigt! Sade Lily entusiastiskt, hur är det där igentligen, mina bröder har berättat en massa men jag vet inte hur mycket jag ska tro på.
Michelle skrattade högt och satte sig i mossan. Hon brydde sig inte det minsta om att den var blöt och att hon troligtvis skulle bli smutsig. Lily log och följde hennes exempel.
- Jo så här är det, började Michelle och Lily spetsadeöronen för att inte missa ett enda ord av det hon hade att säga.

♥ ♥ ♥ Jättebra! ♥

Ååå, vad bra!!!♥♥♥

Du ska nog satsa på att bli författare när du bli stor!
(Komplimang)

skriv mer skriv mer snälla det var jätte bra!

Ledsen för att jag inte kunnat skriva men jag har inte haft en fungerande dator Men nu blir det ett kort inlägg

Fortsättning på kapitel 1.

Senare rusade Lily hem genom skogen. Hon hade ingen aning om vad klockan var. Innan, när hon gått, hade hon kunnat undvika vassa stenar eller kottar som stack upp ur mossan i den täta delen av skogen. Men nu gjorde det ont i fötterna när hon flög fram mellan träd och buskar så snabbt att hon fick hålla hårt i baskern för att den inte skulle falla av henne. Skogen blev glesare och glesare tills hon fick syn på den stora stenen igen. Andfått bromsade hon in och lutade sig mot den för att hämta andan. Hon såg hur någon rörde sig inne i köket.
- Jag är död, kved hon och gick långsamt mot altan dörren. När hon kommit halvvägs genom trädgården öppnades bakdörren och ut kom hennes mamma bärande på ett stort fat med pannkakor.
Hon log när hon fick syn på Lily.
- Du kommer lagom till frukosten, ropade hon och ställde ner fatet på trädgårds bordet.
- Vad är klockan? Frågade Lily och såg förbryllat på sin mamma.
Ginny kastade en blick på sitt armbandsur.
- Några minuter efter halv nio, svarade hon, jag ska gå in och hämta något att dricka.
Hon försvann in genom altan dörren igen.
Lily satte sig ned vid bordet och försökte hämta den tappade andan. När hennes mamma kom ut med en stor karaff med apelsinjuice i och en med vatten i hade Lilys andetag blivit någorlunda rytmiska igen. Men Lily var fortfarande förvånad över att klockan bara var halv nio. Även om hon hade varit ute i bara tre timmar så hade det känts som en hel dag. Hon och Michelle hade pratat om Hogwarts och sedan sina egna intressen. Lily hade fått veta att Michelle älskade att teckna och sjunga och Lily berättade för Michelle att hon spelade Quidditch och fotograferade. De hade pratat om allt mellan himmel och jord. Men sedan hade de skilts åt som hastigast när det slog dem att de inte hade en aning om vad klockan var. Men innan de hade lämnat den lilla gläntan hade de utväxlat adresser. En uggla från den ena till den andra skulle gå nästan lika fort som ett telefonsamtal. Eftersom ingendera av dem hade telefon så funkade de bra för båda.

Jag har börjat om på denna eftersom jag inte var nöjd och kände att det behövdes så gå och kolla den nya istället.
http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=5202#forum.php?topic=5202

mer ♥♥♥♥♥♥

Som sagt, jag skriver inte här längre ^^ Du läser ju redan min nya version

JA JUST DET JA