The amazing adventures of Spidertwix [SV]

Hehe, vad skriver du om mig för Twix?

AWESOME XD

*bevakar*
Haha underbart roligt xD
Jag har inget emot att ha en biroll, så du vet

Superbra
*bevakar*

BEVAKAR!

Bra bevakar

Oh. My. God.
THIS IS EPIC

Tack för alla fina kommentarer, vad söta ni är :']
----------------------
KAPITEL TVÅ
Spidertwix synvinkel

Spidertwix satt på en sten och blickade mot Chocolatasjön. Fast det fanns ju såklart inte någon choklad i sjön, den försvann ju samtidigt som chokladen i godishyllorna. Alltså satt hon och iakttog en uttorkad grop.
Alla förväntade sig att hon skulle göra något. Alla förväntade sig att hon skulle komma och rädda dagen som hon alltid brukade göra i nödsituationer.
Ja, hon hade nog räddat Twixanien och dess invånare från allt hemskt som någonsin hänt. Det var ju hennes plikt som superhjälte.

Fangenshmirtz hade några gånger tidigare utsatt Twixanien för fara, men Spidertwix hade alltid lyckats stoppa honom innan han satte dom riktigt ondskefulla planerna i verket.
För ett litet tag sedan hade folket i staden varit rädda för att Fangenshmirtz skulle slå till igen, eftersom han hållit sådan låg profil i flera år. Men så gick det gått några år, och rädslan för Fangenshmirtz återkomst avtog rann tillslut bort helt.
Men hon, superhjälten Spidertwix, den modigaste och klyftigaste, som det påstods att hon var, borde ha misstänkt något. En proffsig superskurk gör aldrig en comeback utan att ge några tecken. Hon borde ha varit mer uppmärksam.
Och nu var det för sent.
En dag skulle allas lager med choklad ta slut. Alla twixanier skulle förlora sin energi och sin kraft för att tillslut möta en plågsam död. Sakta, sakta skulle hela Twixanien dö ut. Och hon hade ingen plan för att stoppa Fangenshmirtz. Hon hade inte en blekaste aning om hur hon skulle rädda Twixanien den här gången.
Vad var hon för usel superhjälte egentligen?

Hon hade glidit ner från stenen och låg nu på rygg på det mjuka gräset. Vad skulle hon göra? Hon stirrade upp mot himlen, som om den skulle kunnat ge henne något slags tecken. Hon slöt ögonen, drog ett djupt andetag och fyllde lungorna med den varma vårluften. Snart sov hon.
En liten stund senare väcktes hon av skratt, fnissningar och prat som störde hennes ro.
Och däruppe på den molnfria himlen såg hon tre kossor. Förmodligen AlvaRawenclaw, MadEye Moody och Ellie Lovegood. Dom brukade nästan alltid ta en flygtur vid den här tiden på dagen.
Då kom hon på vad hon behövde.

Spidertwix flyger, nej hon glider graciöst fram genom det blåa havet av himmel.
Inget var bättre för att rensa tankarna än en rejäl flygtur.
Det hade varit alldeles för länge sedan hon susade genom skyn. Hon hade glömt hur skönt det var att låta sinnena slappna av och använda sina magiska superhjältestyrka. Hon hade glömt den tillfredställande känslan att bara ha en massa blått på ovanför sig, och små, små prickar till landskap nedanför sig.
Hon började flyga lite lägre, för att få en bättre syn av den grönskande marken i utkanten av stan. Dom här ställena hade hon alldeles för sällan blickat ner på, och när hon såg reklamskylten för den gamla chokladkakan for snilleblixten genom hennes kropp, som om någon hade drämt en stekpanna i hennes huvud.
Nu visste hon precis var hon skulle finna Fangenshmirtz.
----------------------------------------

Så, vad tyckte ni om det här kapitlet? Var det tråkigt, levde man sig in storyn, tyckte ni, eller borde jag ha beskrivit eller gjort något annorlunda för att det skulle varit bättre?
Och jag blir väldigt glad om du har någon konstruktiv kritik att ge, så jag kan förbättras ^^

YAY JAG ÄR MED 8D himla superawesome♥♥♥♥

JAG HAR ALLTID VETAT ATT JAG ÄR EN FLYGANDE KOSSA >:'D
Nej men allvarligt, du säger att jag skriver bra? Hrm hrm...